Vilka här tycker om smaken av blod?

Om jag blöder slickar jag alltid i mig det, älskar smaken. Gillar också att smeta runt lite i det med fingret. Jag brukar också pilla upp mina sår ganska många gånger innan de läker för att kunna suga i mig blodet när jag känner för det.

Har även känt mig sugen på att smaka andras blod, nu senast på en fest då en fin 17-årig brud hade råkat sticka sig i fingret med en nål. Ville bara stoppa in hennes pekfinger i munnen och verkligen suga åt mig varenda droppe...

Några fler här på forumet som är likadana?

Jag gillar att riva upp sår och kladda runt med blodet när jag är uttråkad. Brukar inte ha någon lust att smaka på det, men någon gång har jag väl gjort det i något slags chocksyfte inför andra. Ingen big deal.

I högstadiet så skrev jag vid ett tillfälle med blod ifrån ett upprivet sår i matteboken. Det var populärt hos läraren..

Ne smaka på det är ingen höjdare, men jag håller med föregående talare att det är kul o smeta runt med det o äckla andra :P

Visst om jag blöder i munnen eller att blodet rinner ner i munnen så kan jag uppskatta järnsmaken, men jag brukar inte slicka i mig det från andra kroppsdelar

Jodå, jag känner precis igen mig. Blod är jävligt gott i lagoma mängder

Nej usch, jag ser blod så sällan irl så jag blir närmast chockad när jag väl gör illa mig. Att smaka på det, otänkbart ¨

Men då kan vi i alla fall lugnt konstatera att ni är den nya generationens vampyrer

Jag har en blodfetish,
denna har jag levt med så länge jag kan minnas.
Var väldigt fascinerad av mitt och andras blod redan på dagis,
smaken kändes tröstande och färgen var vacker.
Det låg också ett vuxet allvar i blodet som jag då bara kunde ana,
en farligare och mörkare värld runt hörnet av min rosafluffiga barndoms hus kan man säga.
När jag senare blev könsmogen så övergick denna fascination i sexuellt intresse,
kändes ganska logiskt, och inget jag funderar över.

När jag i mina yngre tonår mådde väldigt dåligt,
så skar jag mig och lät blodet trösta mig och den fysiska smärtan överskuggade tillfälligt den själsliga.

Åsynen av andras blod påverkar mig olika beroende på vem människan är för mig.
Den gemensamma känslan är att jag vill se mer.

Är det en attraktiv människa eller någon i min bekantskapskrets,
så blir jag antingen kåt eller vill bara vara väldigt nära och hålla mig i den atmosfär som en sårskada skapar.

Om en person jag inte känner någonting för, eller rentav ogillar blöder så att jag märker det,
så vill jag bara kasta mig över denne och bokstavligt riva personen i bitar.
Lika delar lidelse som agression skulle jag nog tolka det som.

Denna fascination kan tänkas extrem, och enligt vissa så är den väl det.
Men jag är ingen slav under den,
jag kan mycket väl behärska mig och välja att inte handla efter mina impulser.
Ej heller är blod nödvändigt för att jag skall kunna känna sexuell njutning.
Så jag ser inte detta som ett handikapp eller ett problem.

Jag tycker om blod, har alltid gjort. Gillar att gå och suga på läppen om jag skulle börja blöda där. Eller slicka i mig om jag blöder.

Dock väntar jag på att flickvännen skall gå med på oralsex under mens.

Mitt blod är trevligt, smakar lite exotisk så där, he he

(se min bild...)

Men inte andras, det e lite päkkligt

Är det riktigt blod eller? Het bild i vilket fall...
Det där med andras blod alltså.. har bara hänt mig när det gäller unga, snygga tjejer. Om hon inte är ung och snygg blir jag inte sugen.
Sen har det betydelse för mig vilket sorts sår det handlar om. Det ska inte vara alltför djupt och helst inte något söndertrasat kött eller skinnslamsor i det. Idealet är nog ett ytligt sticksår.
Finns det något xxxx-fil namn för såna som mig?

Vampyrism är helt klart en sexuell läggning.

*Ö>Alt sex*

/Mod

Tycker också att smaken är god eller åtminstone intressant. Men det räcker att smaska i sig något ytligt sticksår på mig själv om det skulle ges möjlighet. Mer än så är för hardcore för mig.


Hemofil kanske? Med tanke på hemoglobinet i blodet alltså.