2000-07-16, 16:20
#1
Young and Wise skrev på adressen http://www.flashback.se/konferenser/read.php?f=42&i=3719&t=3719 att tidsskriften "Salt" är "fruktansvärt bra", och jag kan i sanning bara hålla med honom. Jag har köpt de tre senaste numrena och kan bara instämma: Salt är förbluffande bra!
I Salt skrivs det som gemene man tänker. Artiklarna är skrivna av utmärkta skribenter. Artiklarna är långa, välfyllda, sarkastiska, men sanningsenliga. En sådan onödig företeelse som reklam, som återfinns i alla vanliga tidningar (d v s sionisttidningar), slipper man helt och hållet i Salt. Sådan utfyllnad är man befriad från, istället får man bara en fantastisk tidning där varje sida utnyttjas för att skriva om sådant Göran P & Co hatar att läsa.
Den första Salttidningen köpte jag efter jag sett ”Centrum” på tv, där en liten liberalnisse, som representerade någon liberalsmörja för vilken han dessutom var redaktör för, satt och skrek ut sin vrede över Salt. Han sade/skrek att Salt var en ”nazistisk” tidning eftersom den hade kritiserat det ”Mångkulturella samhället”. Dumheten som genomsyrade honom blev än mer uppenbar då han på fullaste allvar påstod att Sverige i stort sett kunde ta emot hur många invandrare som helst, under den vanliga parollen ”vi har ju så gott om plats”! Vilket, ursäkta svordomen, jävla pucko! Han är verkligen en typisk liberal: sitter dagarna i ända på sitt feta arsle, utan att se verkligheten och menar att allt man kan tjäna pengar på är superbra.
Johan de Geer, Salts redaktör och dess representant i tv-programmet, däremot satt coollugnt och slog med lätthet ner liberalens vanvettiga yttranden. Att media ger så mycket utrymme åt Salt som den gör, leder bara till en motsatt effekt än vad som var meningen från början. Media hyr in någon ”proffstyckare” med uppdraget att till varje pris förlöjliga Salt, och på så sätt få folk att bojkotta en sådan ”nazisttidning”. Dessa fåfängliga försök misslyckas dock alltid. Svenskar är ingen grå krälande massa, utan vi kan tänka och gör det! Salts prenumerantskara har med säkerhet skjutit i höjden efter medias försök att förstöra för tidningen! Där fick de, byråkraterna!
Senast jag hörde om Salt i media var nu i måndags, den 10 juli. I ”Rapportmorgon”, ett av statsteleviSIONens program, var det PM Nilssons, en av Göran P:s lakejer, tur att företräda etablissemanget (officiellt är han ”politisk skribent” på sionisttidningen ”Expressen”). Hans uppdrag: att återigen få Salt att framstå som en ”nazitidning” och på så sätt svartlista den så att ingen köper den. Denna gång var Salt en ”nazitidning” eftersom den hade ”utnyttjat yttrandefriheten för att sprida nazipropaganda”, i form av en, som han sa, ”antisemitisk” intervju med David Irving. Johan de Geer förde Salts talan (det förvånar mig sannerligen att någon från Salt ens får yttra sig. Mer än en gång har det ju bevisats att vi inte lever i en s k demokrati). I alla fall, under debatten avbröt PM ideligen de Geer när han försökte yttra sig, bara för att han skulle sprida sin sedan länge planerade propaganda. Sionistmedlöparens starkaste ”bevis” för att Salt var ”nazistisk” var, som han sade, ”…en tio sidors artikel om det Mångkulturella misslyckandet”. Detta uttalande är ett bevis i motsatt riktning, det vill säga ett bevis för att det ”Mångkulturella samhället” är rasistiskt. I detta ”drömsamhälle” är det, än så länge bara inofficiellt, men ändock strängt, förbjudet för svenskar att yttra fosterländska uttalanden. Att kritisera det ”Mångkulturella samhället” är också självfallet förbjudet, det bevisar PM Nilssons uttalande. Talar man illa om något av etablissemangets projekt, som till exempel konferensen om Förintel$en™ och samhället som börjar på ”M”, är man brännmärkt som ”nazist”. Att vara det, är enligt politikerna det värsta man kan vara. Då kan man förvänta sig att bli sparkad från jobbet och utkörd från bostaden. Ordet ”nazist” är i sig ett samlingsnamn för allt nationellt, vem som helst kan därför vara ”nazist”; sjunger man nationalsången är man ”nazist”, hissar man svenska flaggan är man ”nazist”, äter man köttbullar och potatismos med brunsås och lingonsylt istället för kebab är man ”nazist”, läser man en bok om andra världskriget (ska inte ens tala om en bok om Tredje Riket) är man "nazist”, kritiserar man invandrare är man självklart ”nazist”, kritiserar man det minsta invandringspolitiken är man också ”nazist”, åker man till Gotland istället för Turkiet på semester är man ”nazist” och läser man Salt är man världens genom tiderna störste ”nazist”. Man måste tänka sig för varje gång man är ute bland folk: när som helst kan någon plötsligt komma fram till en och skrika ”ÄR DU NAZIST, ELLER?!!!!” eftersom man sa ”Härligt” när Sverige gjorde mål i en landskamp i ishockey. Att kalla vårt samhälle sjukt är bara förnamnet! Nation, res dig och låt stormen bryta lös!
M v h Daler
I Salt skrivs det som gemene man tänker. Artiklarna är skrivna av utmärkta skribenter. Artiklarna är långa, välfyllda, sarkastiska, men sanningsenliga. En sådan onödig företeelse som reklam, som återfinns i alla vanliga tidningar (d v s sionisttidningar), slipper man helt och hållet i Salt. Sådan utfyllnad är man befriad från, istället får man bara en fantastisk tidning där varje sida utnyttjas för att skriva om sådant Göran P & Co hatar att läsa.
Den första Salttidningen köpte jag efter jag sett ”Centrum” på tv, där en liten liberalnisse, som representerade någon liberalsmörja för vilken han dessutom var redaktör för, satt och skrek ut sin vrede över Salt. Han sade/skrek att Salt var en ”nazistisk” tidning eftersom den hade kritiserat det ”Mångkulturella samhället”. Dumheten som genomsyrade honom blev än mer uppenbar då han på fullaste allvar påstod att Sverige i stort sett kunde ta emot hur många invandrare som helst, under den vanliga parollen ”vi har ju så gott om plats”! Vilket, ursäkta svordomen, jävla pucko! Han är verkligen en typisk liberal: sitter dagarna i ända på sitt feta arsle, utan att se verkligheten och menar att allt man kan tjäna pengar på är superbra.
Johan de Geer, Salts redaktör och dess representant i tv-programmet, däremot satt coollugnt och slog med lätthet ner liberalens vanvettiga yttranden. Att media ger så mycket utrymme åt Salt som den gör, leder bara till en motsatt effekt än vad som var meningen från början. Media hyr in någon ”proffstyckare” med uppdraget att till varje pris förlöjliga Salt, och på så sätt få folk att bojkotta en sådan ”nazisttidning”. Dessa fåfängliga försök misslyckas dock alltid. Svenskar är ingen grå krälande massa, utan vi kan tänka och gör det! Salts prenumerantskara har med säkerhet skjutit i höjden efter medias försök att förstöra för tidningen! Där fick de, byråkraterna!
Senast jag hörde om Salt i media var nu i måndags, den 10 juli. I ”Rapportmorgon”, ett av statsteleviSIONens program, var det PM Nilssons, en av Göran P:s lakejer, tur att företräda etablissemanget (officiellt är han ”politisk skribent” på sionisttidningen ”Expressen”). Hans uppdrag: att återigen få Salt att framstå som en ”nazitidning” och på så sätt svartlista den så att ingen köper den. Denna gång var Salt en ”nazitidning” eftersom den hade ”utnyttjat yttrandefriheten för att sprida nazipropaganda”, i form av en, som han sa, ”antisemitisk” intervju med David Irving. Johan de Geer förde Salts talan (det förvånar mig sannerligen att någon från Salt ens får yttra sig. Mer än en gång har det ju bevisats att vi inte lever i en s k demokrati). I alla fall, under debatten avbröt PM ideligen de Geer när han försökte yttra sig, bara för att han skulle sprida sin sedan länge planerade propaganda. Sionistmedlöparens starkaste ”bevis” för att Salt var ”nazistisk” var, som han sade, ”…en tio sidors artikel om det Mångkulturella misslyckandet”. Detta uttalande är ett bevis i motsatt riktning, det vill säga ett bevis för att det ”Mångkulturella samhället” är rasistiskt. I detta ”drömsamhälle” är det, än så länge bara inofficiellt, men ändock strängt, förbjudet för svenskar att yttra fosterländska uttalanden. Att kritisera det ”Mångkulturella samhället” är också självfallet förbjudet, det bevisar PM Nilssons uttalande. Talar man illa om något av etablissemangets projekt, som till exempel konferensen om Förintel$en™ och samhället som börjar på ”M”, är man brännmärkt som ”nazist”. Att vara det, är enligt politikerna det värsta man kan vara. Då kan man förvänta sig att bli sparkad från jobbet och utkörd från bostaden. Ordet ”nazist” är i sig ett samlingsnamn för allt nationellt, vem som helst kan därför vara ”nazist”; sjunger man nationalsången är man ”nazist”, hissar man svenska flaggan är man ”nazist”, äter man köttbullar och potatismos med brunsås och lingonsylt istället för kebab är man ”nazist”, läser man en bok om andra världskriget (ska inte ens tala om en bok om Tredje Riket) är man "nazist”, kritiserar man invandrare är man självklart ”nazist”, kritiserar man det minsta invandringspolitiken är man också ”nazist”, åker man till Gotland istället för Turkiet på semester är man ”nazist” och läser man Salt är man världens genom tiderna störste ”nazist”. Man måste tänka sig för varje gång man är ute bland folk: när som helst kan någon plötsligt komma fram till en och skrika ”ÄR DU NAZIST, ELLER?!!!!” eftersom man sa ”Härligt” när Sverige gjorde mål i en landskamp i ishockey. Att kalla vårt samhälle sjukt är bara förnamnet! Nation, res dig och låt stormen bryta lös!
M v h Daler
