Var Muhammed jude?

Som sagt, var han det? Om inte, vad var han innan han insåg att han var profet?

bort.

Bra svar. Tack.
Det står inget här om vilken religion han eller hans föräldrar tillhörde.

Missuppfattade det hela först. Trodde du menade etnicitet först och inte religion.

Nej, han var inte jude. Han påstår dock att hans arabstam härstammar från abraham, men det är bara skitsnack.

Ok, men vilken religion tillhörde Muhammed och hans anhängare innan han blev profet? Eller var han ateist tills han mötte Gabriel?

Det fanns en del polyteistiska religioner om jag inte missminner mig där han levde. Vad jag minns var han inte av någon särskild religion före islam, och absolut inte jude. Sen fick han ju sin psykos och trodde att han blev en man av allah.

Viktigt att poängtera, att inom islam, betraktas inte de judiska profeterna i gamla testamentet som judar, utan som muslimer. Historierevisionism à la islam.

http://thepiratebay.org/tor/3371564/...rt_Spencer.pdf

Du kan få reda på rätt så mycket om muhammed om du tankar den boken.

Det finns mycket som tyder på att Islam ursprungligen var en jude-kristen sekt. Inte heller är alla övertygade om att Muhammed ens har existerat, men han kan ha varit sektens ledare. Koranen kan ses som en sammanställning av texter där vissa kan vara betydligt äldre än Muhammed, medan andra infogades långt senare. http://en.wikipedia.org/wiki/John_Wansbrough

Samhället Profeten levde i var polyteistiskt och hade ett virvarr av gudar. Vad han själv bekände sig till i sin ungdom är okänt men man vet att han efter att ha uppnått mogen ålder bekände sig till ḥanīfiyyah (också kallat "Abrahams religion"), som var en liten grupp av individer med en monoteistisk lära i arabiska halvön. Det antas att det var till denna "religion" (var så vitt jag vet inte en religion på det sättet att det hade en massa ritualer och trosartiklar men var snarare en "väg") som han bekände sig till och bad under när han bl.a drog sig undan till Hira berget under längre tider.

Nej, Islam var ingen jude-kristen sekt. Det fanns en kristen munk som muhammed lärde sig lite om kristendomen ifrån. Det fanns även judar och kanske lite kristna (mer judar än kristna) där muhammed levde. Men något judeo-kristet ursprung hade inte islam.

Faktum är, att muhammed blev ganska förbannad över att judar och kristna som levde där inte ville acceptera honom som en profet, och började påstå att de var grisar och apor (orkar inte leta efter koranverser just nu). Intressant läsning. Kanske ligger något i det.

Han tillhörde en stam, Quraysh, som enligt traditonen främst dyrkade tre gudinnor, kallade "Guds döttrar", Allât ('gudinnan'), Manât ('ödeslotten') och al-Uzza ('den starka'), och vid helgedomen i Mekka dyrkades även en gud som kallades Hubal.
Allt detta är gudomligheter som har motsvarigheter på andra håll i den semitiska världen i gammal tid.
I samma miljö uppkom så monoteistiska rörelser, som utmynnade i de tre närbesläktade religionerna judendom, kristendom och islam. Vid tiden för Muhammeds födelse och ungdom hade man i miljön starka influenser från religiösa rörelser som kan räknas som judiska, judekristna, kristna och gnostiska av olika slag.

Dels fanns detta i den nordarabiska miljön, dels hade man kontakt med det genom karavanhandeln främst med Syrien, Mesopotamien och Persien. Det berättas om "sökare" och monoteister, ibland kallade hanifer (vilket senare användes som beteckning också för muslimer).
Muhammed i sin ungdom kan nog räknas till dessa "sökare", de som längtade efter en religiositet som motsvarade deras behov och den sociala miljöns problem och krav.
Det fick sitt svar för Muhammeds del genom den visionära upplevelsen och kallelsen som profet.

Islam flyttar Abrahams historia från Palestina till Arabien.
Enligt Koranen (sura 2:119, 121) var det Abraham och Ismael som tillsammans byggde Kaba, islams kubformade huvudhelgedom i Mekka.
Flera av ritualerna under vallfärden till Mekka anspelar på Abrahams historia.
Vallfärden avslutas med den stora offerfesten (Id al-adha), då många får slaktas till minne av Abrahams offer (då han först befalldes av Gud att offra Ismael men befallningen i sista stund ändrades av Gud till att han skulle offra ett lamm, 1 Mos. 22:1-14).

Eftersom judar, kristna och muslimer alla betraktar Abraham som sin stamfar talar man ibland om dem som "Abrahams barn", eller "de abrahamitiska religionerna".