2007-04-30, 16:59
#1
Fakta
Substans: Dextrometorfan (DXM)
Dos: 750 mg (+ grapejuice)
Kön: Man
Ålder:18 år
Vikt: -70 kg
Tidigare erfarenheter: CB, Cubensissvamp, lustgas, DXM
Det var en vardagskväll, skolan hade genomlidits med stor möda, och jag hade bestämt mig för att det var en utmärkt kväll att köra lite DXM. Jag hade inget viktigt att ta tag i dagen efter, och det var ett tag sen sist jag hade tagit DXM så det var lugnt ur den aspekten. Jag var inte så erfaren med dexet och var ganska noga med att inte ta för ofta, för jag tycker man känner att det inte är nyttigt, till skillnad från till exempel svamp eller CB som jag tycker slinker genom kroppen ganska obemärkt.
Hursomhelst, jag hade 750 mg kvar och det var dessa som skulle inmundigas. Jag hade läst att man kunde boosta DXM'ets effekt med grapefrukt-juice, så jag införskaffade en liter tillsammans med en påse godis och ett sexpack Coca Cola. När jag kom hem vid 21-tiden drack jag ca 50 cl av grapejuicen i rask takt. Jag hade planerat att ta den första tabletten runt 21.30, men på grund av yttre omständigheter var jag tvungen att vänta ända till 00.30 innan jag var ”ledig”. Vid det laget var det på håret att jag gav upp för att istället spara pillren till en annan dag, men eftersom jag även i vanliga fall föredrar att vara vaken på natten istället för dagen så bestämde jag mig för att fortskrida.
Det första pillret försvann ner i mitt gap vid 00.30. Därefter tog jag de andra två med 30 min mellanrum, och efter att ha tagit det sista vid 01.30 så satte jag på Family Guy och tog ett glas av den ganska vidriga grapefruktjuicen (dricker folk detta för att det är gott förresten?! Fifan!). När avsnittet var klart kände jag fortfarande ingenting och jag befarade att det som inträffade förra gången, nämligen att knappt fick någon effekt av de 1000 mg som jag intog, skulle upprepas. Som tur var kunde jag avfärda detta ganska snabbt. Från och med nu är mina minnesbilder ganska mycket huller om buller, men jag ska försöka beskriva det jag kommer ihåg så detaljerat som möjligt.
När jag slöt mina ögon upplevde jag saker som jag aldrig upplevt förut. Det är som sagt svårt som bara den att beskriva, men när jag skulle förklara för mina vänner efteråt så bad jag dem försöka se framför sig de effekter som man förväntar sig att riktigt starka droger ska ha utan att man har provat dem. Det var det närmaste jag kunde komma till att beskriva hur det var. Jag kände att jag blev hämtad av någon som gav mig kraften att flyga. Jag blundade i min säng och skjöts blixtsnabbt upp i himlen. Allt runt omkring mig var kvar nere på jorden och jag var där ingen människa varit förut. Vad som egentligen hände däruppe kan jag inte riktigt komma ihåg, men fan vet om jag inte pratade med både Gud och utomjordingar. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad som sades, men jag vet att det var en ofattbart mäktig upplevelse.
...och ner i marken
Under tiden jag upplevde ovanstående låg jag bara i sängen med ögonen slutna, utan musik eller någonting. Det behövdes inte. Efter en stund (en sekund eller en timme, har ingen tidsuppfattning) öppnade jag ögonen och då var jag ganska redlig. Jag gick till toaletten för det kändes som att jag behövde vomitera, men efter en stund kom jag fram till att jag faktiskt inte behövde det. Jag återvände således till sängen, och när jag slöt ögonen drog det igång igen.
Denna gång åkte jag med samma förbluffande hastighet rakt ner i marken. Jag förstod att eftersom jag hade samtalat med Gud i himlen förut, var det nu dags att träffa Satan i helvetet och få hans version på saker och ting. Just detta kommer jag ihåg väldigt tydligt, känslan av att jag givetvis skulle träffa Satan. Jag antar att detta betyder att jag ”träffade” Gud också, fast jag minns det inte lika tydligt. Själva vistelsen i helvetet är tyvärr inte så lätt att komma ihåg heller, men häftigt var det, så mycket vet jag.
Nästa starka minne jag har är att jag ser mig själv liggandes, medans marken svischar förbi under mig. Jag har sett något liknande på film, men jag kan tyvärr inte komma ihåg var det kommer från. Tänk er en flygande människa med en kamera monterad fast ovanför. Ur kamerans perspektiv ser man då personen hela tiden, samtidigt som marken under flyger förbi fort som fan. Jag flyger alltså runt jorden, och ser det hela så som jag beskrev med filmkameran. Jag ser hav, berg, städer, öken och alla möjliga olika saker svischa förbi och förstår då att jag åker runt jorden med en mycket stor hastighet.
Det starkaste minnet jag har är av något som jag tror hände mot slutet av trippen. Jag har läst en del om DXM'ets effekter och sett att många användare rapporterat utomkroppsliga upplevelser. Jag hade tidigare inte upplevt det och var nästan lite skeptiskt till att det skulle kunna kännas särskilt verkligt, men ack vad fel jag hade.
Jag minns hur jag sakta drogs ur min kropp. Jag vände blicken där jag kommit ifrån och såg då mig själv liggandes i min säng. Mitt medvetande blev en spindel och jag klättrade upp på väggarna, i taket och i lampan. Hela tiden hade jag blicken vänd mot min kropp som låg i sängen, och trots att jag var så pass borta visste jag att detta var fanimig det mest häpnadsväckande jag någonsin upplevt. Som sagt är detta, till skillnad från resten av trippen, något som jag fortfarande har väldigt starka och tydliga minnen av. Jag vet precis var i taket jag satt, och jag kommer ihåg precis hur jag såg ut där jag låg i min säng. Jag önskar att jag var duktig på att måla för då skulle jag måla ner det på en tavla och på så vis bevara det för evigt, men tyvärr kan jag som bäst knåpa ihop en acceptabel streckgubbe.
Dagen efter
Någon gång under natten/morgonen lyckades jag pallra mig upp ur mitt tillstånd och göra mig i ordning för att sova. Eller, lyckades var väl att ta i... jag skulle senare upptäcka att jag hade byxorna på mig och ena kontaktlinsen kvar i ögat.
Jag lade mig, slöt ögonen och lät trippen övergå i sömn. Dagen efter hade jag faktiskt inte någon jobbig AT, utan snarare något som närmast kan liknas vid ett svagt CB-rus. Jag kom också att tänka på en annan grej som jag upplevde under trippen, och ju mer jag tänkte på det ju intressantare fann jag det. De som har sett filmen ”A beautiful mind” kanske kommer ihåg att huvudpersonen i filmen är en matematiker som levde med vanföreställningar i form av personer som inte fanns. Han hade stora problem men lärde sig till slut att acceptera att de inte var verkliga, trots att han såg dem varje dag. Jag minns svagt att jag upplevde att flera personer var med mig i rummet där jag trippade, och att jag på samma sätt accepterade att de inte var verkliga men att jag såg dem precis lika bra ändå. Konstigt nog tycker jag inte det var läskigt eller obehagligt, utan det är snarare en trygghetskänsla som infann sig.
Nästa dag däremot var inte någon höjdare, men lite smällar får man ta.
Jag är mycket nöjd med den här trippen och tycker definitivt det slår mina tidigare upplevelser med droger (vilka för övrigt inkluderar dvärgar med hästar som krigar på mitt skrivbord, men det är en annan historia). Tyvärr minns jag ju inte så mycket som jag önskar, jag skulle säkerligen kunna berätta om mycket intensivare upplevelser än jag har gjort nu, men det är i ju inget jag kan göra något åt.
Grapejuicen upplevde jag boostade effekten en del, jag har inte haft någon lika intensiv tripp tidigare, men så var jag inte så värst erfaren med DXM:et heller.
Jag tycker DXM är en mycket trevlig drog, men kom ihåg att ALLTID läsa på innan ni provar något nytt. Man ska vara medveten om att det tär på kroppen att ta sådana preparat som DXM. Själv vet jag till exempel att jag hade rejält ont i huvudet och en allmän känsla av att vara sliten dag två. Dessutom verkade inte mina njurar gilla det, då jag pissade något som närmast kan liknas vid mörk apelsinjuice, alltså inte det minsta transparent. Jag är ändå rätt noga med att ta det lugnt och vila tillräckligt länge mellan gångerna, så jag vill inte ens veta hur ett missbruk påverkar kroppen.
Detta är alltså min första rapport, kommentera gärna.
Substans: Dextrometorfan (DXM)
Dos: 750 mg (+ grapejuice)
Kön: Man
Ålder:18 år
Vikt: -70 kg
Tidigare erfarenheter: CB, Cubensissvamp, lustgas, DXM
Bakgrund
Det var en vardagskväll, skolan hade genomlidits med stor möda, och jag hade bestämt mig för att det var en utmärkt kväll att köra lite DXM. Jag hade inget viktigt att ta tag i dagen efter, och det var ett tag sen sist jag hade tagit DXM så det var lugnt ur den aspekten. Jag var inte så erfaren med dexet och var ganska noga med att inte ta för ofta, för jag tycker man känner att det inte är nyttigt, till skillnad från till exempel svamp eller CB som jag tycker slinker genom kroppen ganska obemärkt.
Hursomhelst, jag hade 750 mg kvar och det var dessa som skulle inmundigas. Jag hade läst att man kunde boosta DXM'ets effekt med grapefrukt-juice, så jag införskaffade en liter tillsammans med en påse godis och ett sexpack Coca Cola. När jag kom hem vid 21-tiden drack jag ca 50 cl av grapejuicen i rask takt. Jag hade planerat att ta den första tabletten runt 21.30, men på grund av yttre omständigheter var jag tvungen att vänta ända till 00.30 innan jag var ”ledig”. Vid det laget var det på håret att jag gav upp för att istället spara pillren till en annan dag, men eftersom jag även i vanliga fall föredrar att vara vaken på natten istället för dagen så bestämde jag mig för att fortskrida.
Det första pillret försvann ner i mitt gap vid 00.30. Därefter tog jag de andra två med 30 min mellanrum, och efter att ha tagit det sista vid 01.30 så satte jag på Family Guy och tog ett glas av den ganska vidriga grapefruktjuicen (dricker folk detta för att det är gott förresten?! Fifan!). När avsnittet var klart kände jag fortfarande ingenting och jag befarade att det som inträffade förra gången, nämligen att knappt fick någon effekt av de 1000 mg som jag intog, skulle upprepas. Som tur var kunde jag avfärda detta ganska snabbt. Från och med nu är mina minnesbilder ganska mycket huller om buller, men jag ska försöka beskriva det jag kommer ihåg så detaljerat som möjligt.
Upp i skyn...
När jag slöt mina ögon upplevde jag saker som jag aldrig upplevt förut. Det är som sagt svårt som bara den att beskriva, men när jag skulle förklara för mina vänner efteråt så bad jag dem försöka se framför sig de effekter som man förväntar sig att riktigt starka droger ska ha utan att man har provat dem. Det var det närmaste jag kunde komma till att beskriva hur det var. Jag kände att jag blev hämtad av någon som gav mig kraften att flyga. Jag blundade i min säng och skjöts blixtsnabbt upp i himlen. Allt runt omkring mig var kvar nere på jorden och jag var där ingen människa varit förut. Vad som egentligen hände däruppe kan jag inte riktigt komma ihåg, men fan vet om jag inte pratade med både Gud och utomjordingar. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad som sades, men jag vet att det var en ofattbart mäktig upplevelse.
...och ner i marken
Under tiden jag upplevde ovanstående låg jag bara i sängen med ögonen slutna, utan musik eller någonting. Det behövdes inte. Efter en stund (en sekund eller en timme, har ingen tidsuppfattning) öppnade jag ögonen och då var jag ganska redlig. Jag gick till toaletten för det kändes som att jag behövde vomitera, men efter en stund kom jag fram till att jag faktiskt inte behövde det. Jag återvände således till sängen, och när jag slöt ögonen drog det igång igen.
Denna gång åkte jag med samma förbluffande hastighet rakt ner i marken. Jag förstod att eftersom jag hade samtalat med Gud i himlen förut, var det nu dags att träffa Satan i helvetet och få hans version på saker och ting. Just detta kommer jag ihåg väldigt tydligt, känslan av att jag givetvis skulle träffa Satan. Jag antar att detta betyder att jag ”träffade” Gud också, fast jag minns det inte lika tydligt. Själva vistelsen i helvetet är tyvärr inte så lätt att komma ihåg heller, men häftigt var det, så mycket vet jag.
En tur runt jorden
Nästa starka minne jag har är att jag ser mig själv liggandes, medans marken svischar förbi under mig. Jag har sett något liknande på film, men jag kan tyvärr inte komma ihåg var det kommer från. Tänk er en flygande människa med en kamera monterad fast ovanför. Ur kamerans perspektiv ser man då personen hela tiden, samtidigt som marken under flyger förbi fort som fan. Jag flyger alltså runt jorden, och ser det hela så som jag beskrev med filmkameran. Jag ser hav, berg, städer, öken och alla möjliga olika saker svischa förbi och förstår då att jag åker runt jorden med en mycket stor hastighet.
Det jag minns starkast
Det starkaste minnet jag har är av något som jag tror hände mot slutet av trippen. Jag har läst en del om DXM'ets effekter och sett att många användare rapporterat utomkroppsliga upplevelser. Jag hade tidigare inte upplevt det och var nästan lite skeptiskt till att det skulle kunna kännas särskilt verkligt, men ack vad fel jag hade.
Jag minns hur jag sakta drogs ur min kropp. Jag vände blicken där jag kommit ifrån och såg då mig själv liggandes i min säng. Mitt medvetande blev en spindel och jag klättrade upp på väggarna, i taket och i lampan. Hela tiden hade jag blicken vänd mot min kropp som låg i sängen, och trots att jag var så pass borta visste jag att detta var fanimig det mest häpnadsväckande jag någonsin upplevt. Som sagt är detta, till skillnad från resten av trippen, något som jag fortfarande har väldigt starka och tydliga minnen av. Jag vet precis var i taket jag satt, och jag kommer ihåg precis hur jag såg ut där jag låg i min säng. Jag önskar att jag var duktig på att måla för då skulle jag måla ner det på en tavla och på så vis bevara det för evigt, men tyvärr kan jag som bäst knåpa ihop en acceptabel streckgubbe.
Dagen efter
Någon gång under natten/morgonen lyckades jag pallra mig upp ur mitt tillstånd och göra mig i ordning för att sova. Eller, lyckades var väl att ta i... jag skulle senare upptäcka att jag hade byxorna på mig och ena kontaktlinsen kvar i ögat.
Jag lade mig, slöt ögonen och lät trippen övergå i sömn. Dagen efter hade jag faktiskt inte någon jobbig AT, utan snarare något som närmast kan liknas vid ett svagt CB-rus. Jag kom också att tänka på en annan grej som jag upplevde under trippen, och ju mer jag tänkte på det ju intressantare fann jag det. De som har sett filmen ”A beautiful mind” kanske kommer ihåg att huvudpersonen i filmen är en matematiker som levde med vanföreställningar i form av personer som inte fanns. Han hade stora problem men lärde sig till slut att acceptera att de inte var verkliga, trots att han såg dem varje dag. Jag minns svagt att jag upplevde att flera personer var med mig i rummet där jag trippade, och att jag på samma sätt accepterade att de inte var verkliga men att jag såg dem precis lika bra ändå. Konstigt nog tycker jag inte det var läskigt eller obehagligt, utan det är snarare en trygghetskänsla som infann sig.
Nästa dag däremot var inte någon höjdare, men lite smällar får man ta.
Sammanfattning
Jag är mycket nöjd med den här trippen och tycker definitivt det slår mina tidigare upplevelser med droger (vilka för övrigt inkluderar dvärgar med hästar som krigar på mitt skrivbord, men det är en annan historia). Tyvärr minns jag ju inte så mycket som jag önskar, jag skulle säkerligen kunna berätta om mycket intensivare upplevelser än jag har gjort nu, men det är i ju inget jag kan göra något åt.
Grapejuicen upplevde jag boostade effekten en del, jag har inte haft någon lika intensiv tripp tidigare, men så var jag inte så värst erfaren med DXM:et heller.
Jag tycker DXM är en mycket trevlig drog, men kom ihåg att ALLTID läsa på innan ni provar något nytt. Man ska vara medveten om att det tär på kroppen att ta sådana preparat som DXM. Själv vet jag till exempel att jag hade rejält ont i huvudet och en allmän känsla av att vara sliten dag två. Dessutom verkade inte mina njurar gilla det, då jag pissade något som närmast kan liknas vid mörk apelsinjuice, alltså inte det minsta transparent. Jag är ändå rätt noga med att ta det lugnt och vila tillräckligt länge mellan gångerna, så jag vill inte ens veta hur ett missbruk påverkar kroppen.
Detta är alltså min första rapport, kommentera gärna.
. Jag dricker förövrigt grape-jucie till frukost ibland, helt frivilligt 
