Vanligtvis så känner vi till greppet att de som inte gillar typiskt judiskt beteende eller typiskt mörkerfolkbeteende gör det för att de själva känner sig misslyckade, frustrerade och måste trycka ner och "hata" minoriteter, alltså:
Främlingshatare/främlingsfientlig = Misslyckad person som i frustration måste mobba andra och hata
Nu helt plötsligt när en person gått från att vara främlingsfientlig, alltså mår dåligt psykiskt och känner sig misslyckad, till att bli "god(PK, tolerant, öppen, etc)" så ifrågasätter godhetens människor helt plötsligt ursäkten att "jag mådde dåligt och led av själslig kamp" som orsaken till främlingsfientligheten och hatet. Jag pratar om Mohammed Omar:
http://expoidag.blogspot.se/2012/09/...ars-avbon.html
"Den 33-sidiga lilla skriften är en självömkande historia där Omar förklarar sin antisemitism och extremism med att lidit under av en själslig kamp. "
Lite senare i artikeln:
"Kristian Lundberg, författare och poet, är den som med störst brak stängt dörren för Omar. I en hård och mycket bra artikel i Helsingborgs Dagblad genomskådar Lundberg Omars ursäkt. "
"Med rätta ifrågasätter Lundberg de påstådda orsakerna till Omars extremism. Som om man plötsligt börjar hata judar för att man mår lite dåligt. "
Toleransens människor är trots allt inte så toleranta och kan aldrig förlåta, utan måste acceptera den nya tesen att man inte hatar främlingar för att man mår dåligt, samtidigt som man sedan länge drivit tesen att man hatar främlingar för att man mår dåligt.
Så kan det gå när godheten och toleransen slår till!