2007-05-05, 16:59
#25
Citat:
Ursprungligen postat av StrangersCandy
Är det inte typiskt schäfer att vilja vakta och "hålla koll"? Underbart!
Min nästa hund blir absolut en schäfer, så den kan vakta både oss, och min nuvarande hund som är rädd för allt!
Får jag "låna tråden" och berätta om mina pärons förra hund?
Dom hade en springer spaniel, och den var ju sådär "dumsnäll" som rasen brukar vara. Vi skämtade ofta, och sa att om det bröt sig in en inbrottstjuv eller mördare, så skulle hon bara viffta på svansen, och vara överlycklig för att någon hälsade på. Hon visade aldrig ens tänderna och vi misstänkte att hon helt enkelt inte visste hur man morrade. Skällde bara av glädje, och inte ens det särskilt ofta.
Jag bodde fortfarande hemma på den tiden, och en helt vanlig natt gick jag på toaletten. Hunden måste ha missat att jag gick i trappen och varit helt nyvaken eller nåt. Dörren till toaletten är lite öppen.
Då hör jag hur hon långsamt "smyger" fram mot toaletten, och jag hör ett morrande som är så dovt att det kunde ha varit en helt annan, större ras. Jag hinner se henne en sekund, och hon blottar hela garnityret, ihopkurad, långsamt och hotfullt morrande. Jag minns inte om jag blev rädd, men jag säger:
"Det är ju jag, *hundens namn*"
Då är det som att vända på en hand, och hon vifftar på svansen och blir överlycklig och "underlägsen" och börjar pipa. (Jag vet att hundar inte kan skämmas, men det upplevdes så.) Hon trodde väl helt enkelt att jag var en "inkräktare", sådär mitt i natten.
Så efter det var vi ganska säkra på att hon nog kunde vakta, om det verkligen behövdes. Hon hade bara inte behövt förrän då. (Trodde hon.) Så är det kanske med dom flesta hundar?
Det var en ganska konstig upplevelse, men intressant!
Min nästa hund blir absolut en schäfer, så den kan vakta både oss, och min nuvarande hund som är rädd för allt!
Får jag "låna tråden" och berätta om mina pärons förra hund?
Dom hade en springer spaniel, och den var ju sådär "dumsnäll" som rasen brukar vara. Vi skämtade ofta, och sa att om det bröt sig in en inbrottstjuv eller mördare, så skulle hon bara viffta på svansen, och vara överlycklig för att någon hälsade på. Hon visade aldrig ens tänderna och vi misstänkte att hon helt enkelt inte visste hur man morrade. Skällde bara av glädje, och inte ens det särskilt ofta.
Jag bodde fortfarande hemma på den tiden, och en helt vanlig natt gick jag på toaletten. Hunden måste ha missat att jag gick i trappen och varit helt nyvaken eller nåt. Dörren till toaletten är lite öppen.
Då hör jag hur hon långsamt "smyger" fram mot toaletten, och jag hör ett morrande som är så dovt att det kunde ha varit en helt annan, större ras. Jag hinner se henne en sekund, och hon blottar hela garnityret, ihopkurad, långsamt och hotfullt morrande. Jag minns inte om jag blev rädd, men jag säger:
"Det är ju jag, *hundens namn*"
Då är det som att vända på en hand, och hon vifftar på svansen och blir överlycklig och "underlägsen" och börjar pipa. (Jag vet att hundar inte kan skämmas, men det upplevdes så.) Hon trodde väl helt enkelt att jag var en "inkräktare", sådär mitt i natten.
Så efter det var vi ganska säkra på att hon nog kunde vakta, om det verkligen behövdes. Hon hade bara inte behövt förrän då. (Trodde hon.) Så är det kanske med dom flesta hundar?
Det var en ganska konstig upplevelse, men intressant!
Fan vad otäckt och vakna och vara pissnödig mitt i natten och sen upptäcka att man har cujo utanför dörren!
