De unga får det allt sämre

...luras tidigt i att de kan bli vad de vill, och att utbildning lönar sig. Småningom märker de att detta inte alls är sant. Eftersom utbildningen ofta är dålig och alla kan få tillgång till vilken utbildning som helst, är det nu mer än någonsin istället kontakter och rätt föräldrar som gäller. Då är det lätt för en ung människa att tappa sugen och sluta anstränga sig. I ett fungerande klassamhälle an man göra karriär och genom att vara dugligare än andra klättra ekonomiskt och socialt. Det är mycket svårt i Sverige där den ekonomiska stegen är mycket kort, och där andra saker än utbildning och yrke bestämmer ens sociala position.
Sverige har redan lämnat sin bästa tid bakom sig, men det optimala samhällssystemet som rådde på 50-talet, skulle nödvändigtvis förstöras av 40-talistkommunisterna, och nu betalar vi priset för detta. Finis Suecia.

Ja, som sagt, de nya inlägg som inkommit säger inte just något nytt, så jag avstår repliker. Vill bara nämna att av det Kloss den Yvige senast framför så delar jag hans sakliga uppfattning på en del punkter, men inser inte riktigt hur jag själv därigenom är motsagd. Han missförstår ju gång på gång! Det kallas Halmgubbe. Jag vill bara uppmana folk att försöka förstå vad jag skriver EXAKT och inte på ett känslobetonat ungefär. Visst, där finns en och annan skavank - jag är inte perfekt - men jag finner dessa av mindre valör. Politik är ett sidointresse för mig. Lycka till.

Ungdomar i skolålder påverkas ytterst lite av arbetsmarknaden,
så skippa hela den retoriska rundgången.

Jag tycker problemen som nämns är klassikt symptomatiska för
en bättre levnadsstandard.. att generationen fjortisar nu är
den första som har sämre fysisk och mental hälsa är naturligt
eftersom vi stadigt minskat på de aktiviteter som förbättrar dessa,
vilket naturligtvis snarast tvärtom beror på att livet blivit enklare att leva.

Världen är jobbigare främst för att den är komplex,
och att lätta lösningar för livets klassiskt svåra problem,
som förstorats i avsaknaden av aktut överlevnadsproblematik,
ter sig allt mer avlägset.

Vi kräver samtidigt så mycket mer av oss själva och därav andra..
Alla ska ha en livspassion, en utbildning, en kärriär, flera seriösa hobbies,
en livskamrat, ett perfekt sexliv, djupa så väl som flyktiga vänskaper, barn & husdjur,
ett uteliv, ett fritisliv och ett hemmaliv och världsvana, ekonomisk frihet,
materiellt överflöd och tillsist den perfekta kroppen.
Plus allt annat som bara är halvt om halvt livsnödvändigt.

Detta blir bara värre och värre i takt med att livskvalitén ökar.

Att arbetsmarknaden skulle vara boven, den arbetsmarknad som
människan investerar mindre och mindre av sin tid och energi i,
är bara trams.
Att detta dessutom skulle påverka ungdomarna som fortfarande
inte äntrat scenen känns ytterst avlägset..

/Per

Jag tror att man måste tillämpa Ockhams rakkniv här (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ockhams_rakkniv)

Anledningen att fler ungdomar mår dåligt torde bero på att deras föräldrar mår dåligt. En osäker hemmiljö är ingen bra grund. Så den enklaste förklaringen är att allt fler har förtidspensionerats, sjukskrivits eller lever på bidrag. Det har accelererat de senaste tio åren under sossestyret.

När föräldrar har jobb och kan leva på sin lön så kommer barnen i famlijen att känna trygghet.

Kraxpelax, Flashbacks Gavne nummer 2?

Mer förvirrad vänstermänniska får man leta efter.