Katolsk biktning

Varsågod

Jag hoppas verkligen inte du menar att dåligt samvete skulla va nån sorts metod för att förhindra dåligt beteende? Jag har ännu inte träffat nån som mår bra att gå runt och plågas av det han/hon har gjort, däremot är det en befrielse och lättnad att reda ut det man gjort, ta nesan en stund och lägga allt från sej och göra vad man kan för att inte göra om det.

Dåligt samvete ska man ha TILLS man rett ut allt, inte sen.

Det finns avarter med lättvindig förlåtelse, att som man säger synda på nåden, men den risken får man ta om alternativet är luthersk evighetsgrämelse över "vilken liten usling" jag är och kommer att förbli... i evärdiga tiden Amen.

Bikten är det ultimata inslaget av social kontroll i ett mindre samhälle

Jag förstår inte riktigt vad bikten är till för. Om jag "syndar" och är medveten om att jag syndat så är det väl bara att titta upp och säga förlåt? Att bikta sig för en präst gör ju varken av eller till. Om jag medvetet kidnappar, våldtar och dödar påven för att efter akten titta upp och säga förlåt, så har jag kalkylerat att jag skulle bli förlåten och ångrar därför egentligen ingenting. Jag vet alltså inte i vilken situation jag skulle kunna synda och bli förlåten, att bete sig som en idiot i vissa situationer kan te sig logiskt, men det är inte mindre en fri vilja och ett val man gjort. Hur skall man kunna bli förlåten för något man medvetet gjort? Kan man det, kan man i mina ögon samtidigt sodomera påven och få guds fulla förlåtelse efter, vilket torde vara MYCKET konstigt?

Det JAG tycker är än mer konstigt är just katolska kyrkans syn på det hela, bikten börjar alltid med, Fader, jag har syndat.... Detta för att det säkert var minst 1 timme sedan man biktade sig sist. Är det någon som sett Jeanne D'arc (The messenger)? Hennes tvångsbiktande i tid och otid helt utan anledning var det ultimata tecknet på att hela ritualen är onödig och fyller ingen som helst funktion mer än att ge en låtsas tröst för något som man inte kan ge sig själv. Att då ta emot någon annans är rent hyckleri...

Information kan ju användas till mycket. Men har du exempel på att bikt missbrukats systematiskt, dvs att prästen skulle brutit tysthetslöftet för att rapportera uppåt i hierarkien eller? Då tror jag folkbokföring, kyrkoplikt och husförhör var effektivare sätt att regera sitt pastorat, särskilt när kyrkan tillhörde staten...


Alltså... en gud är ju bara intressant att blanda in om den betyder nåt för en. Tror man inte på gud så biktar man sej inte, visst är det bra? Jag ville säga att kyrkans syn på bikten är lik den man använder till vardags när man behöver reda ut nåt med någon. Fast med gud då. Om du fattar...

Klart det går att missbruka bikten men det är väl knappast till nån glädje för den som gör det?

Tja han som sköt förre påven bad ju om förlåtelse och fick det med så jag vet inte om det skulle finnas nån begränsning så. Skulle väl då vara att det är efteråt man ångrar sej... funkar inte du så?

Sen vet jag inte om en Hollywoodfilm är den bästa källan om du nu uppriktigt vill bilda dej en uppfattning.

Anledningen att du går till en präst, är för att han har en bättre kontakt med Gud. Han kan framföra Guds vägledning till dig. Om du använder bikten utan att verkligen ångra dig, så ser Gud igenom det.

Jag anser att alla kristna har lika god kontakt med Gud, bara för att du tjänar en församling som präst står du inte närmare Gud eller har bättre kontakt. När Jesus dog och uppstod blev vi alla lika inför Gud. Det går lika bra att bikta sig för vilken kristen som helst, sen kan det kännas bättre eller mer seriöst att göra det inför en präst, som har har tystnadplikt, men det har förhoppningsvis en vän också. En annan sak är ju även att en bra präst har erfarenhet inom själavård.