Libertarianism och barns rättigheter/skyldigheter

Föräldrar skall bestämma över sina barn.

Om man skall dra detta till sin spets (och det är ju alltid intressant), så är det tveksamt om det blir en åldersgräns från statens sida i den helt renodlade liberala nattväktarstaten. Snarare kan det vara olagligt för en förälder/förmyndare att tillåta att ens barn använder droger (om drogen anses skadlig för barnet och barnet är så ungt att den inte kan förväntas fatta ett rationellt beslut i frågan). I praktiken kan det också kunna bli till ett slags defacto-förbud för alla omyndiga att köpa droger. ICA skulle (om de ens skulle befatta sig med något annat än tobak, kaffe och alkohol) knappast vilja skylta med att barn lyckas köpa knark i deras butiker.


Föräldrar skall bestämma över sina barn (även när det gäller utbildning). Skolan blir alltså frivillig, men inte för barnen. Den blir frivillig för den som finansierar undervisningen, de som undervisar, för föräldrar (till omyndiga barn), och myndiga elever.

"...om barnet är så ungt att den inte kan förväntas..." Det låter lite som en åldersgräns, du.



Det kan bli, men ett mycket troligare scenario är att ICA med vänner absolut inte vill sälja dåligheter till barn medan Hederlige Svens Kiosk och dylika inrättningar tjänar mer på att byta psykoaktivt godis mot barnens pengar än de förlorar på att de vuxna förfärar sig. För det finns alltid folk som ser, öhm, möjligheter där andra ser problem.

Inte om man menar åldersgräns för att få köpa något (vilket jag trodde att frågan handlade om). Snarare är det en följd av föräldraransvar och barns rättigheter.


Absolut. Det möjligheten finns. Då får de nog också räkna med lite protester från arga föräldrar. Grejen är att alternativet till denna möjlighet inte är ett drogfritt paradis, utan det vi har idag - en svart marknad för unga och gamla som det är svårt att protestera emot, och som inte gynnar någon annan än skrupelfria brottslingar.

Poängen är att man helst bör göra en bedömning från fall till fall. Det är ju redan så i avtalslagen idag att ett avtal slutet med en motpart som uppenbarligen inte vet vad han gör inte är giltigt. Det kan handla om ett omoget barn, om en förståndshandikappad eller om en kraftigt berusad person. Situationen måste avgöra. Men ett argument för en spikad åldersgräns vore enkelhet och förutsägbarhet. Såna avvägningar ska man helst basera på stor praktisk erfarenhet av hur såna här situationer brukar se ut. Praxis om det här kan variera beroende på hur t.ex. ungdomskulturen utvecklas med tiden.

Liberalismen står i alla fall i skarp kontrast till översitterismens:
"Det ska härskande politiker diktera vad alla barn ska göra. Förresten så är i princip alla undersåtar barn som inte vet sitt eget bästa och härskarna är deras allom visa och välgörande pappor. När vi är färdiga med härskandet så har alla människor blivit ofödda igen, återinbäddade i mammas livmoder. Till dess får kollektiv inlåsning i madrasserade celler och förbud mot att leva livet duga. Amen!"

Död åt staten.
Naturligtvis bestämmer föräldrarna och mina barn kommer inte att bli myndiga förren mitt testamente blir offentligt.
Och det är när jag är begraven.

Men det skiljer sig ganska mycket från liberalism. Den som inte respekterar sina egna barns individuella rättigheter kan få påhälsning av farbror blå. Även omyndiga barn har dessa individuella rättigheter, men de får inte exakt samma innebörd i praktiken (på grund av att barn inte är färdigutvecklade på alla områden). Att föräldrar ansvarar för sina barn betyder inte att barnen är rättslösa eller saknar rättigheter. Det betyder bara att de inte kan ansvara för egna handlingar inom alla områden.

1. Ja, det är rimligt.
2. 16 år myndig, straffmyndig från födseln.
3. Ungen, men föräldrarna ska kunna ta över ansvaret för domen.

Problemet är vårt samhälle idag är att barn bara får höra om sina jävla rättigheter, aldrig om sina skyldigheter till sina medmänniskor. Därför blir de vidriga individer.

Med dagens utformning av brotten stöld och egenmäktigt förfarande är det alltså bara för farbror blå att åka till närmaste lekplats och fånga in merparten av alla barn. Det är inte ovanligt att barn tar varandras leksaker, mot innehavande barns vilja.

Rimligtvis bör straffen regleras efter ålder och brott, för en sådan sak bör en tillsägelse eller en hemkörning räcka, om vi nu vill ödsla skattepengar på såna struntsaker alls. Dessutom kommer poliserna fortfarande ha hjärnkapaciteten i behåll nog för att inte behöva exakta regler för hur de ska handskas med en unge som snott en leksak från en vän.

Straff efter ålder kan ju vara en lösning, visst.

Att polisen i varje enskilt fall ska ha hjärnkapacitet är också en lösning. Frågan är om det inte är bättre för förutsägbarheten och rättssäkerheten att handskas med dessa frågor i lag än att det blir upp till en polismans godtycke.

1. Inte samma sak, alltså borde åldern kunna skilja.

2. Är säker på att utbildning korrelerar bättre än ålder. Viss utbildning för att få bli myndig, typ ett körkort som man kanske förlorar när man blir tillräckligt vimsig också...


3. Självklart skall föräldrarna ställas till svars. vill man inte ta hand om och ansvara för barn tills de blir myndiga, skall man inte skaffa dem.

En ofta förbisedd fördel med låg straffmyndigålder är statusen som rättsobjekt.
I Skottland har de satt straffmyndigheten lågt (12år). Detta har visat sig ha flera fördelar både för samhället och för de minderåriga brottslingarna. De senare blir garanterade en rättslig prövning och samhället får en professionell grund för sina åtgärder. (Det är alltså inte så att 12 åringar får fängelsestraff.)
I det svenska systemet blir minderåriga godtyckligt överlämnade till socialarbetare och fosterhem, som systematiskt förvandlar dem till vuxna yrkesförbrytare.
Åldern när en person kan anses mogen till eget ekonomiskt och politiskt ansvar, är något helt annat. Var den skall sättas kan diskuteras, men erfarenheten tyder på 18-21 år.
I övrigt vad gäller barn och ansvar skiljer väl den liberala staten sig och välfärdsstaten sig inte principiellt.