Libertarianism och barns rättigheter/skyldigheter

En fråga som jag grubblar över då och då är vilka rättigheter/"skyldigheter" ett barn har ur ett Libertarianskt perspektiv. Så vitt jag minns är man i dagens Sverige straffmyndig vid 15 år men inte myndig förrän 18.

En 16-åring som gör inbrott är således såpass tillräckligt mycket "färdig" individ att han/hon kan ställas till svars för sina brottshandlingar, men inte tillräckligt mycket individ för att slippa undan föräldrarnas tvång, kunna rösta etc.
Detta, tycker jag, är inkonsekvent, och jag undrar hur det skulle se ut i ett Libertarianskt samhälle.

Jag ställer därför följande frågor till forumet:

1. Är det rimligt att myndighetsåldern och straffmyndihetsåldern inte är samma?

2. Vilken bör ovanstående åldrar vara? Bör de finnas öht?

3. Om ett omyndigt barn begår ett brott, vem ska NV-staten ställa till svars? Kan föräldrarna, som ju de facto är helt andra individer än barnet, ställas till svars för barnets handlingar?

Svaret är att individer har rättigheter men inga skyldigheter (annat än de skyldigheter de frivilligt tar på sig; skyldigheten att respektera rättigheter kan nämnas men det blir en pleonasm).

1. Nej

2. Nej, jag ser inget rationellt skäl för att de skall finnas.

3. Barn? En femåring som pallar äpplen eller en 15-åring som skjuter folk i huvudet med pappas pistol? En nyliberal NV-stat skulle koncentrera straffen till att kompensera offret, så att kompensera för några äpplen eller liknande vore inte svårt, ens om man är fem år. Att kompensera för ett mord är mindre enkelt, och det finns många tänkbara modeller. Vissa säger dödsstraff för mord, och vissa att familjen till den döde bör kompenseras etc. Att döma föräldrar för något barnet gör tycks mig helt irrationellt hur som helst, såvida man inte kan påvisa att föräldrarna i direkt mening varit så knäppa att de uppfostrat barnet till att bli elakt, eller att de misshandlat barnet, et cetera.

Så långt håller jag med.


Här håller jag inte med. Barn har självklart individuella rättigheter, men som barn får de inte nödvändigtvis samma innebörd i praktiken eftersom barn inte är färdigutvecklade. Därför anser jag att det mycket väl kan finnas olika åldersgränser för olika företeelser. Dessa bör dock bygga mer på rationella resonemang om faktiska förhållanden, och mindre på godtycke och opinionsvindar.


Här håller jag inte heller med, och det bör nog ses som att det finns flera typer av nyliberaler. Kompensation är inte nödvändigtvis det korrekta motivet för bestraffning, och det vore så skulle det kunna få ganska konstiga effekter. En femåring som kraschar en dyr bil skulle kunna få livstids straffarbete eller ett simpelt bötesbelopp beroende på hur rika föräldrarna är.

För mig är motivet för straffpåföljder främst vedergällning (det formaliserade statliga alternativet till hämndspiraler och olösta tvister mellan medborgare). Kompensation bör också finnas med men det är inte det egentliga straffet.


Jag menar att det första är fel för att det är oåterkalleligt, även om det i teroin skulle kunna vara moralist rätt. I praktiken är det dock möjligt med felaktiga domar. Det andra alternativet är lika illa som privata vendettor, men mer organiserat. Livstids fängelse blir ett acceptabelt alternativ, men all teknik som kan minska kostnader bör beaktas (fotboja, etc).


Håller inte med här heller. Små barn kan inte förväntas klara samma beslut som vuxna, och det är därför föräldrarnas, eller annan förmyndares, ansvar att ha uppsikt över barn så att skador inte uppstår (på grannens BMW t.ex.).

Här gör du det enkelt för dig.
När ungarna närmar sig tonåren
måste du släppa dom utom synhåll.
Gör du det inte får du psykopater som resultat.
Du kan ha haft hur goda intentioner som helst att vara god förälder, men det kanske inte har räckt till. En del är vanartiga utan föräldrarnas förtjänst.
Men du kanske förespråkar fotboja för barnen.

Jag anser att någon måste kunna hållas ansvarig för alla handlingar som utförs av både barn såväg som vuxna.

1. Nej
2. Ja jag tycker att barn bör ha en ålder efter vilken dem anses var myndiga. Innan dess bör föräldrarna eller vårdsinnehavare av barnet vara fullt juridskt ansvarig för barnets handlingar.
En rimlig myndighetsålder kanske borde vara kring 14-15 år Jag har ej funderat så mycket på detta ännu men ett rimligt sätt att definera myndighetsåldern vore att ur ett vetenskapligt perspektiv undersöka ett barns mentala utveckling och se när den har nåt en tillfredsställande kapacitet.
3. Som ja skrev innan tycker jag att vårdsinnehavare av barnet ska vara fullt juridiskt ansvarig för alla handlingar barnet utför.


Som motivering till ovanstånde:
Barn är under sin utveckling till vuxan kraftigt mentalt underlägsna/ej färdigutvecklade. Därmed kan barnet enkelt manipuleras och/eller formgivas av miljön det vistas i. Någon bör ha ansvar att barnet växer och utvecklas till en (mentalt) frisk människa, den ända rimliga ansvarsinnehavaren är någon sorts vårdnadshavare (dvs föräldrarna).


(Kan tillägga att jag inte är renodlad nyliberal. Jag har mina egna värderingar men på många områden ligger dem ganska nära NV-ideologin)

Det ter sig rimligt att lägga myndighetsåldern någonstanns där man anser att barnen kan ta ansvar för sig själva, och deras egen påverkan på omvärlden.

Om ett barn idag hade blivit överbeskyddat tills de va 14 år gammalt så hade det säkert haft negativa konsekvenser för det, mobbing etc. Men det beror ju även på sammhällets struktur i övrigt.

Om alla barn behandlas med samma omsorg så tror jag inte att det är något direkt problem att "senarelägga" tonårsäventyren något/några år.

Det är bl a detta jag finner lite kruxigt. Vad är en tillfredsställande kapacitet? Diverse vetenskapliga modeller ger olika "svar" på när hjärnan är "färdig". Dessutom är det ju naturligtvis så att alla utvecklas olika snabbt. Sedan kan man ju föstås hävda att vissa vuxna individer förblir "omognare" än den genomsnittligen ungdomen under resten av sina liv. En knepig fråga att besvara, med andra ord.

Jo uppenbarligen så finns det ingen lätt eller exakt lösning. Ett förslag är att sätta en åldergräns där median barnet anses vara moget nog och sedan låta föräldrarna "ansöka" om förlängning eller förkortning av förmyndar perioden om dem har starka grunder att göra det. (tex mentalt efterutvecklat barn eller dyl.)

Och vilken myndighet skulle besvara det i ett samhälle som enbart har polis och militär?

Myndig eller inte finns inte i liberalernas samhälle!

Alla stater som har lagar av några slag måste ju ha något sorts rättsväsende. Föreslagsvis så har juristerna hand även om dessa mål isf.

Det där är snarare ett argument för att ett barns utvecklig inte sker i ett enda steg mellan 17.99 års ålder och 18 års ålder. Det jag skrev skall inte tolkas som att jag vill se tonårsföräldrar straffade för deras barns brott. Tvärtom ser jag behov av olika lagstadgade gränser för när barnets rättigheter får olika innebörder. Att straffa en femtonåring ser jag inget problem med, men vad en 5-åring sysslar med bör vi nog låta föräldrar ta ansvaret för.

Mitt principiella resonemang går ut på att det går att skapa rationell lagstiftning på detta område utifrån strikt liberala rättigheter/principer och den kunskap vi har om barns utveckling.


Det må så vara, men det är inget gott skäl att lämpa över ansvaret för den repade BMW:n på brottsoffret eller andra oskyldiga (t.ex. skattebetalare). Skaffar man barn så tar man sitt ansvar (och i vissa fall sitt straff). Är man en tonåring så tar man sitt straff för det brott som begåtts.

1. Hur ska man lösa det här med åldersgränser för köp av narkotika? Ska det ens finnas?

2. Hur löser man det med skolan? Ska en 9-åring bestämma om han vill gå i skolan eller inte? Eller ska skolan vara HELT frivillig?