Difenhydramin, en oväntad och obehaglig "tripp"

Prolog:
När jag i vanlig ordning smurfade runt på nätet efter nya RC snubblade jag över en kemikalie jag inte kände igen. "Difenhydramin", vad fan är det? En snabb titt på wikipedia gav svaret: det är en gammal antihistamin som säljs receptfritt i USA som sömnmedicin. Vidare hade den likt många antihistaminer även antiemetisk effekt.
- Varför inte? Tyckte jag och lade en beställning. Jag tänkte använda den för att motverka illamående när jag trippar samt utvärdera dess sömngivande potential, eftersom jag var inne i en insomniaperiod.

När pulvret landat prövade jag några kvällar doser om 50-60 mg men fann att jag det inte räckte för insomning, jag behövde fortfarande mina stilnoct.
Dessa, stilnoct alltså, hade jag knaprat under en lite väl lång period och toleransökning hade börjat sätta in. Jag kände att jag måste ha ett avbrott från dessa annars var jag i farozonen för beroende.

Därmed avsåg jag att pröva en större dos difenhydramin. Wikipedia berättade att människor även tog difenhydramin av rekreationella skäl, doser mellan 100-450 mg gav hallucinationer av typen man inte kunde skilja från verkligheten. Detta var jag, som erfaren stilnoctanvändare, mycket väl förtrogen med. Många gånger har jag haft underliga diskussioner med icke-existerande personer. Men dessa hallucinationer får man bara om man håller sej vaken, om man däremot lägger sej somnar man direkt. Jag antog att detta även gällde antihistaminer.

Lätt som en plätt, pang bom, nästa gång tar vi i ordentligt!

Den så kallade "trippen":
Detta var en kväll då jag hade mycket att göra dagen efter och ville vakna tidigt och utvilad. En dos om runt 350 mg difenhydramin vägdes därför upp och intogs vid 10-tiden.
En smula förväntansfull och tillfreds lade jag mej i sängen och slöt ögonen. Skulle jag kunna somna utan stilnoct? Långsamt kände jag mej bli mer och mer fysiskt avslappnad. Skönt att det funkar tänkte jag och funderade på lyckliga saker. Märker att jag får svårare och svårare att koncentrera mej. Inget fel i det, tankarna måste flyga fritt för att somna. Men de okoncentrerade tankarna verkar inte handla om nåt särskilt så jag förskjuter dem till förmån för de lyckliga tankarna. Efter att koncentrationsförmågan avtar alltmer så uppträder något lite plötsligt: En serie fantasibilder samt ord och meningar, alla helt slumpvisa, sparkar hårt undan mina lyckliga tankar och tar plats i mitt sinne.

Jag öppnar ögonen. Vad i helvete var det där? Jag stirrar upp i taket en stund och samlar mej. Känner mej lite seg men inte särskilt trött, varken fysiskt eller psykiskt. Den bristande logiken i upplevelsen störde mej lite.
Vad göra nu? Lärd av diverse intensiva trippar har jag lärt mej att när koncentrationsförmågan brister är det bäst att bara släppa taget och följa med.

Jag beslutar att pröva detta. Lägger mej tillrätta och sluter ögonen, behåller koncentrationen en kort stund och släpper sedan taget om sinnet. Upplevelsen kommer omedelbart tillbaka: Helt slumpvisa fantasibilder samt ord och delar av meningar smattrar förbi i mitt medvetande. Det följer inget mönster, ingen logik.
- Slappna bara av! Intalar jag mej själv och försöker.
Det bestraffas hårt, upplevelsen blir alltmer intensiv. Det känns som mitt undermedvetna och mitt medvetna för någon slags kamp. Mitt medvetande försöker slappna av medan mitt undermedvetna försöker finna någon ordning i den sjuka storm av bilder och ljud, ord, meningar som drar igenom mina tankar. Dom vanliga "psykedeliska" tankarna jag brukar få av hallucinogener finns inte där.
Detta är bara kaos, inget annat!

Jag klarar inte inte av stormen mer än några minuter. Sätter mej upp i sängen och funderar på hur jag ska lösa situationen. Med öppna ögon kan jag behålla koncentrationen och greppet om mina tankar. Jag beslutar att hålla mej vaken och vänta till det värsta gått över, sedan kanske ta någon stilnoct så kanske man ändå få nån timmas sömn och komma upp i någorlunda tid dagen efter. Inom mej gror ändå oron att det mesta av kemikalierna fortfarande letar sej ut från magen, in i mitt blod och upp i min hjärna.

Jag surfar in på wikipedia i ett försök att lugna mej själv. Jag vet ju att dosen inte är fysiskt farlig, men vad står jag inför? Vad har hänt? Vad kommer att hända?
Svaren är få. Det som sätter sej i huvet är meningen "The mental effects are described by many as "dreaming while awake" involving visual and auditory hallucinations which, unlike those experienced with most psychedelic drugs, often cannot be readily distinguished from reality. Dit ville jag inte komma, jag ville bara sova.
Klockan närmar sej 12 och nu börjar jag få synhallucinationer med öppna ögon. Det rör sej om det gamla vanliga: pulserande mönster, färger och rörelser. Jag börjar även höra de första viskningarna, ord yttras av någon/något/några runt omkring mej. Koncentrationsförmågan sviktar.

Jag känner att vansinnet långsamt tar ett allt stadigare grepp om mitt medvetande. Detta måste få ett slut!
I ett fåfängt försök att avbryta eller förkorta det hela tar jag mej till toaletten och sätter fingrarna i halsen. Upptäcker omedelbart att den antiemetiska effekten är påtaglig, kräkreflexen är borta. Jag hade kunnat deepthroata en flaggstång utan att kräkas. Förmodligen lönlöst iallafall, vid det här laget har kemikalierna gått förbi magsäcken och sipprar ut ur tarmarna.

Jag börjar få svårt att skilja på vad som är verklighet och vad som inte är det. Synvillorna innefattar nu rörelser i ögonvrårna av människor/djur? Nu hör jag inte bara viskningar längre. Jag hör även prat, skratt, skrik, gråt, delar av meningar och alla andra mänskliga ljud ni kan tänka er överallt runtomkring mej.
De slumpvisa ologiska bildspel jag sett med slutna ögon försöker ta över min syn även med öppna ögon. Jag vill inte spendera en hel natt i det vansinnet, det lär göra mej traumatiserad för lång tid framöver.
Jag klär med viss svårighet på mej och sätter mej i badrummet. Här finns inte lika många prylar som min skeva verklighetsuppfattning kan misstolka.
Jag repeterar för mej själv de självklara sakerna som kan hålla mej kvar i verkligheten:
"Detta är min hand!"
"Detta är min toalett!"
"Detta är min handduk!"
Och så fortsätter jag en stund, beredd att göra det hela natten om så krävdes.
Känner ett tag att situationen faktiskt inte förvärras. Jag kan hålla mej kvar i verkligheten, om än knappt. Vilken triumf!
Jag firar genom att sätta mej vid datorn och läsa erowid. Vad har andra varit med om på detta? Inser att det börjar bli svårt att söka fram rätt information.
Vad är erowid?
Vad är internet?
Textraderna på bildskärmen förvandlas till dominobrickor.
Vad är bildskärm?
Var är jag?
En stunds försök att få rätsida på sakerna är resultatlöst och nu stormar kemikalierna min hjärna. Jag är chanslös.
Får en känsla av att någon är bakom mej. Snurrar runt och ser min syster. Hon säger något till mej och jag försöker svara men har tappat talförmågan.
Mina ord låter bara "aaah ak ak gaaa gaa gak". Min syster försvinner.
Har jag en syster?
Var är jag?
Vem är jag?

När jag nått denna punkt förmår inte resterna av mitt medvetande hålla emot längre. Min kropp sjunker livlös ner på golvet. Stormen sliter bort all min egen vilja och mina egna tankar.
Det sista jag hinner tänka är "å nej..."
Mitt medvetande upplöses i stormen. Jag upphör att existera.
Kameramannen är död men kameran rullar.
Det som följer har jag svårt att beskriva i ord: De slumpvisa ologiska bildspelet och alla ljuden i en rasande takt, men utan att egentligen "jag" är där, bara ett minne som spelar in...

Vet inte hur länge det pågår, men någonstans under natten uppfattar jag ett ljus. Ett sken som står fast, mitt i allt vansinne. Det är min badrumslampa jag ser.
Vänta nu? Jag?
Återigen vet jag vem jag är och vilken situation jag befinner mej i.
Jag vet att detta bara är en paus i galenskaperna, snart återkommer dom än värre, natten är långt från över.
Men jag måste undfly detta på något sätt, om jag inte kan undvika att uppleva det så kanske jag kan slippa minnas att jag upplevt det?

Stapplar mot badrummet. Jag kämpar i ett gatlopp där människor, djur, levande saker runt omkring mej försöker hindra mej. Jag måste ta mej fram. Mot badrumslampan. Mot badrumsskåpet. Mot de iktorivil jag vet finns där. Att gå upp tidigt känns vara av mindre betydelse. 4 mg klonazepam får gärna sänka mej hela dagen bara jag slipper minnas något.
Jag fumlar med vad jag hittar.
Vad är det i förpackningen?
Vad är en förpackning?
Neeeej! Verkligheten försvinner. Fokusera dej nu! Pillren åker in i munnen. Vatten! Svälj!
Tittar upp över handfatet. Ett fönster. Någon tittar tillbaka mot mej. Han ser fruktansvärd ut.
Nu försvinner verkligheten igen. Ingen muskelkontroll. Jag säckar ihop på golvet med ansiktet mot dörren. I den mörka dörröppningen står min far ett ögonblick.
Vem?
Var det där jag?
Vem är jag?

Min sista fria tanke blir en vädjan: "Klonazepam, rädda min själ!"
Död.

Epilog:
Väckarklockan ringer. Från sovande till vidöppna ögon på några sekunder. Rörelser och prat runtomkring mej, men mej lurar ni inte. Jag vet vem jag är och i vilken situation jag är. Jag är tillbaka!
Naken i min egen säng. Ljuset utifrån lyser upp min lägenhet. Därute börjar en vanlig dag för de allra flesta. Någon produktiv dag blir det däremot inte för mej. Försöker somna om och får någon timmas orolig sömn. Jag har ingen vidare bensotolerans och borde bli tvärsänkt av 4 mg klonazepam och känna mej rejält mysig, istället har jag svårt att slappna av. Stiger upp och försöker få perspektiv på det hela.
Det verkar vara en fin dag, men jag kan inte se det. Allt jag ser har en bakomliggande, intensiv hotfullhet. Molnen är hotfulla, solen är det, taket och marken och allting runtomkring mej är det. Det är en känsla av död. Allt är dött.
Synvillorna och ljuden dör bort under dagen, men känslan finns kvar. Vidrigt.
Jag somnar på kvällen med några stilnoct, först då ljusnar det. Underbara, trygga, söta stilnoct!

I slutändan har jag bara lärt mej en sak av denna "tripp": jag bör nog inte försöka sova på difenhydramin.
Och till er som funderar på att trippa på difenhydramin säger jag bara: Tummen upp! Go for it! Kör hårt!

En av de bättre rapporterna jag läst. Mycket medryckande. Alltid kul med rapporter på ett lite mer ovanligt ämnen. Kunde möjligtvis varit lite längre.
4/5

Jäkligt bra skrivet! Kvalitetsrapport så det skriker om det.

Kul med rapporter på mindre vanliga droger också.

5/5

Gick verkligen inte att sluta läsa när man börjat, din skrivning gjorde det lätt att leva sig in i situationen. Kände paniken stundtals, fick mig ett skratt emellanåt också:


Diggade din rapport, därför får du 5/5 av mig

En av de bästa rapporterna jag läst
5/5

Wow, väldigt bra skriven rapport. Låter som en omskakande upplevelse.

Bra skrivet, underhållande att läsa tripprapporter, iom att jag aldrig själv skulle kunna tänka mig att trippa..
(Kan man ju hoppas )

Btw, har du en syster eller skapades hon bara av din fantasi?

Enastående rapport, även om upplevelsen kanske inte var den bästa?

Jag ger dig 5/5, det tycker jag rapporten är värd!

Må väl och ta det lugnt med drogerna

Må väl

Nog en av de bättre tripprapporterna jag har läst!
Fin meningsuppbyggnad, bra styckesindelning och framför allt så fick du med mycket handling med "få" ord.

Den är värd 5/5.

5/5 av mig också, ruskit välskriven. Du verkar ha lite erfarenhet av div. preparat, skriv gärna mer, mer, mer! Lycka till med sovandet framöver.
MVH