Herman Lindqvists ord om Sveriges mobilisering under 2:a VK?

Det är lite poängen, som typer som Henrik Arnstad och andra vänster-revisionister missar. Finland ville inte vara med i VK2, man hade inte förberet sig och var dåligt utrustade när vinterkriget kom. Efter vinterkriget var Finlands säkerhetspolitiska läge minst sagt svårt, och det enda realistiska alternativet var att närma sig Tyskland. När vi jämnför länderna regeringar så ser vi att de är varandras motsatser. Demokratisk parlamentarism-Rasbiologisk Diktatur. Kort och gott det måste ha varit starka skäll som självständigheten som drev finnarna. 1944 är det samma skäl som driver finnarna, men efter att Tysken bränt och minerat Lappland så var det inte speciellt svårt att motivera de finska soldaterna längre.

Nej, men att de minerade Lappland var ju en följd av krigsförklaringen, inte tvärt om.

Jan Linder har skrivit en bra bok om detta, "Andra världskriget och Sverige" heter den. Han totalsågar dem som nu i efterhand kommer gnällandes om att Sverige vek ned sig osv etc mm. Företrädesvis kommer ju dessa åsikter från förnumstiga salongsbolsjeviker - samma salongsbolsjeviker som för det mesta är vapenvägrare! Nej, konsekvens har aldrig varit rödingarnas starkaste gren.

Det stämmer att Finland hade otillräcklig materiel, i stort sett inget pansar och flygstridskrafter osv, men de ska ha haft 400 000 soldater "at arms" vid krigsutbrottet 1939, vilket borde ha varit mer än 10 % av befolkningen. Även om de fortfarande var flerdubbelt underlägsna i antal var nog detta fler än Sovjet hade väntat sig.

Min källa till denna siffra var en "andra värdskriget-encyklopedi" där vinterkriget behandlades i ett eller två stycken text så det kan vara lite generaliserat.

Vill passa på att rekommendera boken "the winter war" av william r. trotter. Skriven av en icke-skandinav och mycket saklig och opartisk och belyser många okända händelser. Mycket intressant och bra bok.

Bump till min gamla tråd istället för att starta en ny.

Finns det någon källa på den här detaljen om ammunitionstillgången? Att Sverige vek sig tredubbelt för att bistå Finland under Vinterkriget är väldigt logiskt. Att vi är mer solidariska med vårt broderfolk än med någon annan är bara en sida av myntet, Ryssen var ju det stora hotet och det var rimligt att anta att de var intresserade av Sverige när Finland var nerkämpat och ockuperat. Att kasta i stort sett allt man hade åt finskt håll utan att gå i krig med Sovjet var alltså i förlängningen försvar av egna intressen och nationell säkerhet.

Ändå tycker jag att en veckas förråd låter väldigt lite.... Hade vi inte ammunitionsfabriker i Sverige? Ännu en request från mig: finns det någon bra och saklig bok som beskriver Sverige under upptakten till vk2 och vårt agerande under kriget, med detaljer som denna?

Man ska ockås komma i håg att Sveriges neutralitet räddade livet på tusentals norrmän, danskar, judar, polacker, m.m. och norrmän som var med under WWII säger att Sveriges neutralitet var väldigt viktig för ockuperade stater och det undelättade motståndet avsevärt.

Sen kan man inte påstå att länder som Holland, Belgien ,Danmark, Norge m.m. stred till siste man heller.

Förmodligen, men vi har inte själva har alla råvaror som krävs för att tillverka ammunition utan det krävs import. Och det är inte lätt att få tag på strategiska råvaror när det pågår fullt krig i omvärlden och alla ökar sin egen produktion.

"I Sverige utvinns svavel ur svavelkis, men det täcker endast 2/3 av landets behov så vi måste alltså importera. Det finns oli ka former av fast svavel. En form är rombiskt svavel (alfa-svavel) som är en gul, stabil kristall. En annan variant är prismiskt svavel(beta-svavel) som även den är en gul, stabil kristall.
"

Rätt där. Jag gissar på att man behövde en jävligt bra anledning för att få tag på en nypa salpeter eller svavel under krigsåren..... Min farfar hade en bil vid den tiden och hans bildäck blev faktiskt tvångsrekvirerade av militären för att täcka den skriande bristen på naturgummi som kändes av över hela världen, speciellt sen Japan kontrollerade nästan hela världens gummiproduktion med sin ockupation av sydostasien. Svenska militären bör ha skrapat ihop allt som bara gick av råvaror kan jag tänka mig.


Till Humperdick: Jag håller med dig i sak, och anser att Sverige i stort sett gjorde ett strålande jobb under VK2. Men länder som Holland och Norge gjorde hårdnackat motstånd när tysken kom. Norge är faktiskt det europeiska förlorande land som gjorde motstånd längst innan de fick ge upp, striden om Hegra fästning i Tröndelag var en segdragen en och där likaså som i t.ex. Holland visade tyskarna efter segern beundran för motståndarnas kraftiga motstånd med de dåliga förutsättningar man hade.

Självklart var inte detta motstånd samma typ av drakoniska vansinne som regerade i Nazityskland när krigslyckan vänt, precis som finnarna under vinterkriget var man medvetna om att detta krig bara kunde utkämpas några veckor eller månader i fördröjande syfte. Man höll stånd i väntan på att allierade skulle rycka in och bistå med trupper. Engelska och polska styrkor tillsammans med norska drev tillbaka tyskarna i vissa områden men det var ju för lite, för sent som wikipedia säger. Den engelsk-norska återtagningen av Narvik stad i krigets slutskede var endast en propagandahandling för att dölja det allierade fiaskot, man hade redan beslutat sig för att dra sig ur Norge.



Edit: faktafel.

Det finns en väldigt bra bokserie med Bo Hugemark som redaktör där Sveriges läge inför och vid krigsslutet när det gäller militär materiel diskuteras:

http://www.smb.nu/pos/02/01_beredskapsserien.asp

Kan rekommenderas