Herman Lindqvists ord om Sveriges mobilisering under 2:a VK?

Jag läste i en kvällstidning häromdagen, expressen eller aftonbladet, om hur Liindqvist ondgjorde sig över hur Sverige vek ner sig för Tyskland under andra världskriget. Han skrev att Sverige inte mobiliserade överhuvudtaget före tysklands invasion av norge, och att sverige bara hade ammunition till 1 veckas krigföring. Tyskland ska ha hotat Sverige och krävt: ingen mobilisering, svensk neutralitet och fri transport av järnmalm från kiruna till Narvik framöver. Sverige gick med på detta utan att tveka och mobiliserade inte under kriget.

Stämmer detta? Jag har alltid trott att man började mobilisera i och med krigsutbrottet och hade en slagkraftig arme 1945, då samtal pågick med de allierade om en gemensam invasion av norge. Satt man verkligen på handflatorna kriget igenom?

Det var i en av hans krönikor i Aftonbladet.

Skulle inte förvåna mig ett dugg om vartenda ord var sant. Snarare att verkligheten är ännu värre. Finns inte många andra länder som så lätt viker ner sig som Sverige.

Det är trams på hög nivå att i efterhand ondgöra sig över varför Sverige inte förde en hårdare linje mot Tyskland. Om något kan man vara förvånad över att man inte stödde Tyskland i ännu högre utsträckning, under första åren av världskriget var svenska folket tyskvänligt, och även samma skittidning Lindqvist skriver sina krönikor i hyllade Tyskland.

Anledningen till att Sverige inte mobiliserade var för att man inte hade råd. Industrin och jordbruket behövde sin arbetskraft. En mobilisering utan kraftiga underrättelser om ett förestående krigshot är inte motiverbart på något sätt. Genom beredskapen hade Sverige ändå tillräcklig kapacitet för att kunna mobilisera medan de militära styrkor man hade redo fördröjde tyskarna. Till detta tillkommer att man gjorde kraftiga förberedelser för att försvara Sverige, exempelvis med bygget av Skånelinjen, understödjandet av bygget av Salpalinjen i Finland etc.

Personligen har jag alltid varit av den åsikten att Sverige spelade sin kort ytterst väl under andra världskriget. Kriget undveks och Sverige stod starkt ekonomiskt och militärt i efterkrigstiden. Det var dock nära att Sverige drogs in även militärt i slutskedet av kriget med en invasion av Själland och Bornholm. Hade tyskarna dragit igång sin Operation Tanne West (invasion av Åland som misslyckades efter att finnarna slagit tillbaka Operation Tanne Ost på Hogland) hade Sverige kunnat provocerats att försöka slänga ut tyskarna därifrån med militära maktmedel.

Stämmer inte överhuvudtaget. Svenska försvaret var mobiliserat men problemet var att man hade alla förband österut pga av finska vinterkriget. När invasionen av Norge och Danmark kom så hade man ännu inte hunnit flytta bort förbanden från östsidan.

Att Sverige hade så lite ammunition kvar i förråden berodde på att vi i princip tömde våra mobiliseringsförråd och skickade det som hjälp till Finland under vinterkriget.

Lindqvist snackar en massa skit som vanligt. Finns ingen seriös historiker som tar honom på allvar.

Heman Lindqvist är bara PK. En regerings främsta skyldighet är att värna landets befolkning. Detta gör man bäst genom att undvika att kasta landet in i ett krig.

Att bli indignerad över sådana här beslut är något man kan kosta på sig 60-70 år efteråt. Herman L har som vanligt svårt att sätta in saker och ting i rätt kontext - något som blivit hans speciella signum genom åren.

Min salig morfar berättade hur han sattes att bevaka tomma ammunitionsförråd i början av kriget. Han berättade också att de satte stockar i stenrös längst med kusten för att få det att likna kanontorn.

Önskar att jag lyssnat mer på gubben medan han levde.

Ja, skenmål upprättades säkert över hela Sverige, precis som alla andra länder i alla krig (och inför mobilisering/anfall) gjort detsamma. Så detta är nog inget som pekar i HL´s riktning... Men du kanske inte menade det så?

Att det fanns en Tysk plan att anfalla Sverige (antar att ett flertal här har läst Krigsfall Sverige!) innebär bara att det fanns en förberedelse till detta om det skulle bli nödvändigt, precis som en massa andra planer skyndsamt gjordes upp i alla läger under kriget för att gälla under vissa eventualiteter. Tyskland var under hela kriget relativt svenskvänligt, och folket ansåg många gånger att Sverige skulle vända sig österut tillsammans med dem. Den sista meningen har jag inga andra källor till än min nu döde farfar som kom hit efter kriget och gifte sig med en svensk sjuksköterska, min farmor.

Nej, det var bara nostalgiskt svammel.

HL är journalist, ej historiker. Sveriges situation under VKII var minst sagt knepig. Bröderna i Danmark och Norge blev ockuperade av tyskland samtidigt som som våra Finska Bröder stred för sin överlevnad, understödda av just Tyskland, en inte helt självklar lojalitetsövning?

För det första så var Sverige beroende av Tysklands välvilja eftersom vi inte kunde importera saker utan deras tillstånd. Vi importerade kol (som användes i industrin och för i stort sett all uppvärmning) från Tyskland, och om de hade velat stänga ned västimporten via Göteborg så hade de kunnat göra det på 0,0001 sekunder.

För det andra så var det inga europeiska länder utom Storbritannien och Frankrike som frivilligt gick i krig mot Tyskland. Övriga blev anfallna. Sverige var m a o varken fegare eller modigare än någon annan.

Jag är ganska säker på att vi mobiliserade redan när kriget bröt ut, och definitivt under finska vinterkriget. Möjligen var det ingen total mobilisering, men det förklaras av att det behövdes folk på andra ställen också.

Att vi hade brist på ammunition var f ö ännu ett skäl att inte totalmobilisera. Vad skulle soldaterna göra om det inte fanns ammunition? Kasta sten?

Kanske det, men det berodde i så fall på misstag som begåtts innan kriget. När kriget bröt ut så var det i stort sett omöjligt att köpa vapen och ammunition eftersom alla länder tog sin egen produktion i anspråk.

Det fanns inget alternativ till något av det, så det är egentligen inte särskilt mycket att diskutera. Det som Tyskland krävde var ganska oviktiga saker som bara påverkade kriget marginellt (till skillnad från om Tyskland t ex hade krävt att få transitera flyg eller trupper i samband med invasionen av Norge).

Armén var sådär 1945. Med europeiska mått mätt var den fortfarande inte särskilt slagkraftig, och både mekaniseringen och tillgången till artilleri var låg. Vad gäller mobilisering så finns det olika grader mellan partiell och full mobilisering.

Nej, det gjorde man inte alls. Man gjorde tvärtemot det bästa av en väldigt svår situation.

Det är faktiskt vidrigt att hela tiden behöva bli matad med 68-generationens efterklokhet. Själv klarade de inte av att fördöma var sig Sovjets ockupation av våra grannländer eller folkmordet i Kambodja (Lindqvist inte inkluderad), men ändå ska resten av världen utsättas för deras moraliserande skitsnack. När svenska vänstermuppar diskuterar t ex om det var rätt att släppa atombomben blir man spyfärdig.

Har aldrig hört talas om tanne west och tanne ost. Var låg hogland?

Edit: lugnt, det fanns ju på wikipedia...

Suursaari på finska. Varandes den största ön i Finska viken och besatt av Kustartilleriregemente 12 (RTR 12) med över tusen man och gott om artilleri lyckades man skydda den kraftiga mineringen från att röjas bort av ryska minsvepare. Därför stängdes den sovjetiska Östersjöflottan inne i Kronstadt. När Finland slöt ett separat vapenstillestånd med Sovjetunionen slutet av sommaren 1944 ingick det att de finska trupperna skulle lämna ön.

På grund av det strategiska läget ansåg tyskarna att ön var tvungen att tas så att mineringen skulle kunna fortsätta skyddas. Den finska befälhavaren Öv. Lt Martti Miettinen (för övrigt ansedd som förrädare i Finland på grund av quislingaktigt beteende efter kriget) på ön vägrade dock ge ön till tyskarna utan strid och strid blev det. Trots att finländarna redan börjat evakuera tung materiel till fastlandet fanns bland annat granatkastarkompaniet kvar, så när tyskarna anlände hamnen med sin ihoprafsade amfibiestyrka (vissa var rekryter från Kriegsmarine utan utbildning) började grk-kompaniets 9 stycken 120 mm granatkastare ösa på, uppe på en kulle pumpade en 40 mm Bofors på för fullt. Dessutom blandade sig det sovjetiska flygvapnet in i leken och började bomba tyskarna.

Så tyskarnas försöka att ta Suursaari gick på pumpen rejält, och därmed sköts Tanne West upp på all framtid. Om vi lite kontrafaktiskt leker med tanken på vad som skulle hänt om tyskarna tagit Hogland, och sedan fullföljt med att faktiskt invadera Åland i Operation Tanne West, kan man ju fråga sig hur Sverige skulle ha reagerat? Så sent i skedet tror jag att Sverige skulle försökt sätta emot militärt. Problemet är bara att tyskarna fortfarande kunde bita ifrån sig rejält i sådana fall, de hade bland annat den tunga kryssaren Prinz Eugen i området som utklassade precis allt flytande Sverige hade, med mera.