Citat:
Ursprungligen postat av petter eremiten
... Jag har tidigare föreslagit, att man sätter ut bindestreck i sådana sammansättningar, där det är oklart var gränsen mellan orden går.
Man kan fundera på om nackdelen med sådana homografer är störst när ämnet
är ett och detsamma, eller när homograferna avser helt olika ämnen. Risken
för sammanblandning är störst i förra fallet, så som [ordet] fetmagen illustrerar.
Utöver bindestreck, som jag tycker är obligatoriskt vid språkskifte inuti ett
sammansatt ord, har jag vid flera tillfällen rekommenderat det tecken som
saknas på dagens tangentbord, nämligen liten mittprick som i fetma·gen.
Pricken är så att säga ett minimalt bindestreck. En annan idé är att haka
på den teknik som får oss att skilja på ide och idé, nämligen accent.
Spanska språket har ett par enkla regler för betoning av ett skrivet ord.
Om betoningen avviker från standardregeln så tillkommer en accent: Málaga
med accent men Madrid klarar sig utan accent. Så enkla regler för uttal
behöver man om man skall ha ork kvar för de spanska verbens böjning.
Med en liknande regel skulle det låta sig göra att skriva fetmagén samt att
skriva muséer trots att ordböckerna föreskriver museer utan accent. Ett
problem med accenter är att kombinera dem med åäö, men strunta i dom då.
Med tydliga accenter skulle vi slippa de ständiga förväxlingarna av finskorna
och fínskorna, när dessa skall åsättas i någon ordning på färjeturen. Själv
föredrar jag vänstra finskon först och den högra sen, i läsordning alltså.
--- PS ---
-- Båda bröderna är fotografer.
-- Ja, dom har tydligen ärvt en fotogén.
-- Och systern är fotogénisk.
-- Båda systrarna är präster.
-- Ja, dom har tydligen ärvt en trogén.
