Min kompis snedtripp som förändrade min syn på hallucinogener

Min kompis reagerade liknande... Fattar inte hur man kan ha så jävla svagt psyke.

Fattar hur jobbigt de va för dig, har erfarenheter av polare som sneat på både syra och CB.
Båda gångerna har man själv varit rätt väck men de gäller att bara fokusera och vara lungn. Är man själv lungn är det lättare att få någon annan lungn.

Det som funkade bäst enligt mig var när vi satte oss i ett mörkt rum och drog igång lungn musik samtidigt som vi pratade.
Att ta en promenad brukar också fungera men helst inte med andra i närheten.
Tycker själv det är skit jobbigt med folk när man är trippad.

Set and Setting!

Jag trodde det var omöjligt att snea på ne2cb, hur stora doseringar jag än tryckt i mig händer inte mer än att allt blir ännu vackrare och jag mår ännu bättre än innan, men din polare verkar ju inte ha alla indianer i kanoten precis, så det är nog bäst för honom att hålla sig undan knarket i fortsättningen, some people just can't stand the heat.. Var ju lite onödigt att du slängde hela rasket, du kunde gett det till mig istället

hur gammal var din vän när detta hände?

Jag kan intyga att han som sneade var 18 år.

Men man är väl inte mer myndig än vad man gör sig?

du kanske ska varna för stället där du köpte grejerna?

Nä precis, och har man inga tidigare referenser i livet så kan det säkert bli överväldigande. Han fick panik helt enkelt för att han inte var beredd på de känslor och intryck som kom.

Lite onödigt att kasta allting tycker jag. Men det drabbade ju enbart dig och din ekonomi så vem bryr sig.

Ni skulle ha kastat i karln 3-4 vallar istället för att ringa ambulans. Men men...

Word.

Fast om javla_bajs hade knockat killen och släpat hem honom så hade han vaknat upp nykter och fin.

Du kasta alltså allt knark? Riddaren-style, det gillar vi inte...

Hahaha!

"Oh no you don't, not on my watch!"

Hallå, förövaren i fråga här.

Jag visste innan intag att det var helt ofarligt och att en så pass liten dos inte skulle kunna ge mig några fysiska komplikationer. Efter ett fåtal minuter så kom de visuella och de auditiva intrycken att förvrängas, dock inte till någon större glädje eller intresse. Kollade mig i spegeln och kunde konstatera att det växte gräs i min handflata. La mig i sängen för att invänta drogens introverta effekter. Istället för att makalösa tankeslott bygdes upp så började istället onda tankar manifestera sig, sociala problem, prestationsångest samt hur det var mitt fel att drogen inte verkade för min kompis. Fick det svårare att andas och insåg att jag skulle dö. Det ljöd nu en mistlur och jag såg hur min kompis grät blod. Ville gå ut och bad om att han skulle öppna dörren, tänkte att jag skulle få se staden en sista gång innan jag föll till marken.

I den stund min kompis gläntat på dörren så trängde jag mig förbi honom och älgade iväg. Jag ramlade på mig själv ett antal gånger och det var alltså nu utomstående skulle kunna konstatera att jag inte var vid sunda vätskor. Mistluren tjöt allt högre och när jag till slut stod under bar himmel så insåg jag att det fanns en strimma hopp. Dagarna efter skulle jag fortfarande ha ont i halsen, så okontrollerat skrek jag efter ambulans, sjukhus, död och hemskheter. Min kompis upprepade alla tänkbara fraser för att lugna mig, det var okej, jag skulle inte dö, vi går mot sjukhuset, ta det lugnt, ska vi sätta oss. När han inte förstod att jag faktiskt skulle dö så reagerade jag såklart med ilska och jag blev om möjligt ännu mer uppgiven. Nu ville jag göra processen kort, som redan sagts så hoppade jag framför två bilar och stapplade även upp på räcket vid en bro i uppsåt att dränka mig. Min kompis har jag att tacka för här, han drog mig ner från räcket och vinkade iväg bilarna.

Kan mycket väl tänka mig att jag inte imponerar på alla väderbitna injiceringssultaner och livsbejakande psykonauter men det var heller aldrig min mening. Glåpord och skratt från utomstående under själva påverkan tog också det extremt hårt, förstår inte vad det är för slags machokultur det handlar om. Den som knarkar mest och skrattar högst vinner? Förstår inte heller vad mina personliga svårigheter har med anpassning till vuxenlivet att göra. Är otroligt ledsen för den skada jag åsamkat min vän och önskar att jag hade kunnat göra det ogjort. Har även själv lidit psykiska kval och mår extremt dåligt p.g.a. just den här händelsen. Det är möjligt att jag inte har inte de bästa knarkarförutsättningarna men i rekreationssyfte så har det gått över förväntan vid övriga tillfällen. Upplever att jag blir lugnare samt att jag slipper ångest långt efter användning. Nu har jag även läst in mig bättre på ämnet om vad jag kan göra själv för att förebygga liknande händelser.

Tack till alla som bidragit med information och länkar, det uppskattas.