Meskalin FAQ

Jag skulle tro att man egentligen inte behöver koka upp den tilltänkta kaktusen flera gånger om som man ska konsumera. Att använda citron eller lime balanserar bättre den bittra smaken ihop med mandel- sojamjölk även om ändå kan bli illamående.

Har du hel kaktus, koka i vatten (med vinäger eller nåt annat surt) i åtta timmar och filtrera sen resultatet.

Har du pulver, blanda till en tjock gegga och rulla ihop till små bollar och själv med kallt vatten för att undvika smaken. Alternativt, fyll ett dussin rejäla gelatinkapslar med pulvret så slipper du besväret.

Annars kan du extrahera med alkohol, både från hel kaktus och pulver. Det tar dock flera veckor att få till bra resultat. Och det smakar fortfarande helvete, så det är mest onödigt krångel.

Man kan få rikligt med käkspänningar. De känns dock oftast inte lika intensiva som på tjack. Har du svårt med MDMA kan du få det svårt med meskalinet också, men värt att prova.

Det där med smoothien bör du undvika. Meskalin smakar verkligen otroligt jävla illa. Att blanda ut med annat hjälper inte ett dugg, och det kan ställa till det för magen. Bästa är att koka och filtrera.
Förbered dig på en 12-timmars tripp vid normal dos. Under de första 3 kan du räkna med att må rätt illa, det händer inte alltid men ofta. Håll dig nära till toaletten.

Själva ruset är underbart. Mycket energi och ljus, utan den där skumma utomjordiska känslan man får av svamp och ayahuasca. Inga känslorubbningar, inga tvångstankar, man är helt alert.

Enda jag märkt av vad gäller HPPD är lätta effekter som hängde kvar i några dagar efter att jag trippat meskalin typ dagligen i nästan tre veckor.

Jag kan tipsa om honung, som jag tyckte gjorde smaken aningen mer uthärdlig, även om det fortfarande smakade förjävligt. Kväljningskänslorna blev däremot inte riktigt lika påtagliga. Jag la helt enkelt i en hyfsad mängd med honung i brygden, stjälpte i mig allt och sedan om jag minns rätt så avslutade jag med lite apelsinjuice. Det kan vara så att det för en del inte hjälper med honung, men i mitt fall blev det skillnad. Jag minns inte om jag tog inspirationen från traditionellt bruk, men det känns inte helt osannolikt med tanke på att jag läste en del böcker om växtschamanism. Aztekerna la ju åtminstone svamp i honung, men det kanske mest hade att göra med att det var ett sätt att konservera den.

Här skiljer sig mina upplevelser lite, då de ofta har inkluderat visioner som tycks ha antytt något slags mental länk med andra personer/varelser. Det var även i och med kaktus som jag för första gången upplevde en regelrätt egoupplösning och andra tillstånd som jag associerar med mysticism. Däremot är jag i regel åtminstone delvis alert när jag använder psykedelia, oavsett om det är svamp eller kaktus. Ofta känns mitt sinne kristallklart och i de fall det blir drömlikt och "flummigt", så är det i regel något jag medvetet inbjuder. Jag tror att sånt här kan variera mellan individer och påverkas dels av erfarenhet, men också i allra högsta grad av en "andlig" setting. När det gäller kaktus, så har jag alltid försökt skapa en närmast rituell stämning, med till exempel ayahuasca icaros och/eller peyotesånger.

[Edit] Förresten, en sak rörande kaktus: jag har inget minne av att jag under någon av gångerna jag tog kaktus upplevde några som helst ångestkänslor. Då syftar jag inte på panikkänslor, utan att jag inte ens upplevde en kortvarig olustig känsla i magen, vilket inte är särskilt ovanligt att jag gör under uppgången på svamp. Det är intressant om inte annat för att kaktus var den första typen av psykedelia som jag någonsin provade på, så jag hade ingen praktisk erfarenhet alls. Å andra sidan var jag väl för upptagen med att spy för att kunna ägna mig åt sådana saker som ångest

Blanda med äppelmos det är det bästa jag gjort med kaktusenfy fan den senaste gången asså.. var ute i skogen och blev ett med skogen.

Har någon testat "fullspektrumextraktet" från FS? Är alltså inte bara "Trichocereus Peruvianus" utan även "Lophophora Diffusa". Jag har införskaffat men inväntar en lämpligt tillfälle. Vore då nice att veta lite närmare vars i intervallet "1-3 gram" som jag borde lägga mig.'

Peace!

Jag har också funderingar kring detta extrakt. 1-3 gram låter ju rätt lite, men jag har inte kunskap om alla dessa extraktionslösningar. Men det låter ju klart bättre än att klämma i sig 5dl slemmigt kaktus-avkok.

Men en blandning mellan San Pedro och Peyote verkar väl som en trevlig blandning?
Om du får klarhet i detta Zaaph, meddelar du här då?

Fridens bananer

Det låter väldigt lite. Jag har legat runt 30-80g då jag svalt denna bittra häst. Vet inte vart ifrån dessa "extrakt" kommer ifrån men 3g låter i underkant om det är pulverform ifrån kaktus (San Pedro).

Jag har använt honung (tillsammans med lime) efter/mellan klunkar av fanskapet och det har funkat rätt bra, så jag får ta och prova din honungsidé. Problemet är att det lätt blir avsmak mot honung när man förknippar det med kaktus. Svamp kan man ju ta på alla möjliga vis, jag tycker inte det smakar illa alls så länge de inte varit frusna eller börjar bli dåliga. Hallonsmoothie rekommenderar jag starkt om du inte provat.

Har du nåt boktips du kan dela med dig av vad gäller schamantraditioner?


Egodöden har jag också nått med meskalin nån enstaka gång eller två. Men resan dit var inte alls jobbig till skillnad från andra substanser. Mentala länkar och sånt förekommer helt klart med meskalin.

Jag har gjort en andlig resa på meskalin, uppe på Kinsa Qocha i Peru. Tolv timmar vandring i tystnad, med meditation och bad i en iskall damm där Inca-indianerna brukade offra människor. Det blir en helt annan upplevelse när man inte pratar och leker med uppåtkänslorna. Otroliga insikter, visioner och känslor av sammankoppling med andra människor och djur.

Men aldrig den där skumma svampkänslan där allt gungar och pulserar och gräver runt i kroppen.


Precis det jag menar. Jag har aldrig haft det jobbigt med känslor och tankar på meskalin, vilket jag oftast får med andra hallucinogener. Allt är ljust och positivt och kul.

Hmm, det där med avsmaken hade jag inte tänkt på i och med att jag i princip aldrig äter honung. När du skriver att frusna svampar smakar illa, menar du då torkade svampar som har slängts in i frysen?

Oj, hmm. Tja, en bok som är läsvärd är "Hummingbird's Journey to God" av Ross Heaven. En anledning till att jag nämner just den är för att den specifikt fokuserar på San Pedro-kaktusen, vilket knappast tillhör det vanliga. Den lider lite av amerikansk sales pitch-mentalitet i form av "testimonials". Flera av dem är i och för sig intressanta, men man kunde ha dragit ner lite på det här inslaget. Väl värd att läsa trots det. Titeln syftar på en indiansk myt, där en kolibri åker snålskjuts med en kondor för att på så vis kunna ta sig till Himlen och möta Gud. Kolibrin ses som budbärare mellan den jordliga och den gudomliga/andliga världen och är något av San Pedros totemdjur.

Jag kaskadspyr efter att ha ätit (eller snarare druckit) kaktus, så den delen av resan är lite kämpig. Själva egoupplösningen skedde ganska spontant, som om ett antal olika faktorer föll på plats. En anmärkningsvärd del av den upplevelsen var att jag precis innan upplevde vaga pseudohallucinationer i form av eteriska "trådar" som löpte mellan olika föremål i rummet och representerade något slags värderelation mellan dem. Pseudohallucinationer är något jag har upplevt i stil med två gånger eller något sånt, till skillnad mot illusioner som jag upplevt under näst intill varenda session. Helt plötsligen "föll" dessa "trådar" till marken och upplöstes, varefter jag föll ner på knäna och upplevde min första egoupplösning. Märkligt och mäktigt!

Att uppleva fysiska symtom i form av att kaktusen "gräver runt i kroppen" har varit ganska vanligt för min del och då i synnerhet när jag tog kaktus medan jag led av en lunginflammation som antibiotikan var verkningslös mot. Som vid flertalet andra tillfällen, så ryckte det i kroppen och jag fick känslan av att kaktusen "inspekterade" mig. Detta tas förresten även upp i boken jag nämnde ovan. Det hela kulminerade med att jag spydde något slags helt genomskinligt slem och efter det kunde jag andas mer eller mindre obehindrat för första gången på flera veckor.

För min del har det i regel handlat om en allvarlig och "sträng", men ändå välvillig atmosfär. Det kan nog bero en del på den setting jag har skapat när jag har intagit kaktus, då jag alltid har använt mig av peyotesånger som musik, något jag såvitt jag kan komma ihåg aldrig har gjort i samband med svampintag.

Helvete i himmelen vad jag trippar på meskalin just nu! Har fortfarande en kraftig bodyload efter 8 timmar sedan intaget. Mängden 15 gram.

Detta känns som LSD x100 utan tvekan - blivit överkörd en kosmisk ångvält som vältrar ut kärlek.

Först nu börjar det kännas som att jag håller på att få tillbaka mitt ego... yikes!

Tidigare gånger, då jag har brukat käka psilocybin svamp så har det bara resulterat i lätt illamående.
Jag åt av meskalinet som jag hade finfördelat och drack till sojamjölk som tog bort det värsta beskan.
Det tog ändå 1,5 timme för mig att bli helt klar och sedan gick jag ut på en kvällspromenad.

Rökte en gås brunt och tänkte väl inte så mycket, förutom att det pirrade lustigt i hela kroppen.
Återupplevde känslan av att vara nykär, någonting som jag inte har upplevt på väldigt många år nu.

Jaha, tänkte jag var det här allt? En småmysig känsla, mindre än vad man får på MDMA: "to be connected to nature?"

Gick hem och tänkte att nu blir det en baggis att somna in...