Resident evil minnen -tråden

Jag har många bra minnen av Resident Evil.
Men det som satt sig på minnet allra mest är väl första gången jag spelade det.

Jag åkte ned till Ikano-huset i Birsta med familjen för att glo på onödigheter.
Sprang raka vägen till Lekplaneten för att hitta nya coola spel till mitt rätt så nya PSX.

Där var det. Spelet som fick mig att få upp ögonen.
Dömde verkligen boken efter omslaget, eftersom det var en galen snubbe med ett gevär och lite spindlar på framsidan.

"Resident Evil: Directors Cut" stod det på fodralet, jag tänkte att det var det dummaste namnet någonsin.

Jag var förvisso bara nio då.
Men jag älskade att meja ner civila i GTA.

Tittade lite på baksidan, läste ingenting, tittade bara på bilderna.
Såg folk som skjöt på obeväpnat folk. Oj oj oj! Det här var ett spel för mig.

Väl hemma, så åkte ju resten av familjen bort av nån anledning och lämnade mig ensam med mitt playstationspel som jag var så glad över att ha fått.

Startar spelet, väljer självklart Chris eftersom jag inte trodde på kvinnliga hjältar i den åldern och tittade på intro-filmen som jag för övrigt tyckte såg jätteverklig ut. "Shit vad Playstation har grym grafik!"

Jag tänkte absolut inte på att det var värsta monsterhund, för den trodde jag var en galen björn- eller att huset var allmänt creepy.

Väl i hallen så tyckte jag att bruden snacka lite väl mycket.
Lärde mig kontrollerna.

Gick in i matrummet, gick ut igen, blev stoppad av Wesker, gick in igen.
Lekte runt lite där.
Såg blodet.
Gick in i hallen.

Sen när jag kom bakom hörnet, då kom det en film då en snubbe satt och ÅT PÅ NÅN ANNAN SNUBBE!! Sen vände han sig om, och tittade på mig jätteläskigt, och det var då jag upptäckte att det inte alls var civila, utan monster!

Jag fick panik, hjärtat hoppade upp i halsgropen, jag hoppade själv runt lite och försökte kniva ner den där jävla varelsen. Men jag dog, flyger fram och slår av playstationet av ren reaktion, springer ut ur huset och lyckas låsa ut mig på vintern. Jag var bara iklädd mjukisbyxor och t-shirt, men jag hade vår bärbara telefon i fickan och ringde farsan som fick komma och öppna åt mig.

Jag rörde inte Resident Evil: Directors Cut på kanske ett år.

Själv blev jag rädd under vissa delar utav HL2. Får se ifall jag vågar mig på RE till gamecuben (har endast ett Wii hemma).

låt mig gissa.. Ravenholm?

Resident Evil 4 är ju på väg till Wii (Visserligen är #4 väldigt olikt de andra spelen i serien men det är grymt bra).

Annars tror jag nog också att remaken till gamecube passar väldigt bra första gången.

edit: urk

Det är ju inte ens samma spel :/

Inte? jag hade för mig de är väldigt lika

Relativt.
Men orginalet är ändå orginalet.

De har ju gjort om rätt mycket i remaken.

Trodde verkligen remaken var en kopia på orginalet.
Jag måste verkligen spela om 1:an igen för jag minns inte skillnaderna :S

Har du någon koll på vad som skiljer sig mellan versionerna?

Massa småsaker, crimsonheads, defence items, lokaler osv.

Musiken i ettan var svårslagen. I källaren var jag livrädd för man såg inte så bra. Månsonaten var riktigt vacker btw. Andra fragment som ploppar upp var den där gnagande osäkerheten på att vad som helst kan hända när som helst.

jag vet att jag var livrädd att komma tillbaka till herrgården när man hade varit i guardhouse, då det hade tillkommit en massa jägare.

I trean finns det ett pussel som jag aldrig klarade utan fick ta hjälp av en polare som hade tålamodet. Blanda ett elixir tror jag det var, genom att låta tre mätare ha sitt mittensträck på exakt samma ställe. Man flyttar mätarna genom att vrida på några knappar tror jag det var, och alla mätarna berörs av en vridning, och de flyttas olika mycket.

Vet att jag sprang ifrån nemesis många gånger, och att jag tyckte att det störde spelet en del att han aldrig dog, trots att man kunde bränna hur mycket bazookaammo som helst på honom. Gjorde det första gången jag såg honom för att slippa honom, men inte fan hjälpte det.

Ju fler spel som kommer desto mindre läskigt blir det. Mindre mysterier och mer action. Synd tycker jag. Ettan har verkligen ett speciellt ställe i mitt hjärta.

Kom på lite mer

Jag var/är sur på att man kan strejfa. Man får så mycket sämre överblick, men det är ju en del av spelet.

Hade stora problem med flera bossar, men man fastnade aldrig direkt eftersom varje boss eller fiende har en speciell taktik, och lär man sig den så blir det aldrig supersvårt sålänge man håller sig till den. De blinda fienderna i trean är det bara att gå (INTE SPRINGA) runt och skjuta i ryggen

Finns ju ett tips till er alla som gillar resident evil storyn starkt , det finns nämligen böcker men på engelska ;P

Minns faktiskt inte så mycket av RE1(över 10 år sedan det spelades senast) men minns någon stor orm & ett monster man sprang på i ett växthus.

I RE2 minns man ju Lickern & den stora typen som sprang egenom väggar mm när man som minst anar det .

Jobbiga "bossar" kan jag endast komma på aset i flygplanet i Codename:Veronica, satt fan i en vecka innan jag lyckades(hadde typ ingen ammo & inga andra spar filer).

Dock tycker jag Resident Evil spelens "skräck" handlar mest om överasknings effekter & bygger inte upp en story så man sitter och lever sig in i spelet som Silent Hill serien gör. Så ska ni spela ett bra skräck spel, spela Silent Hill 2 !!