Det bästa (värsta) minnet jag har från denna spelserie är från Resident Evil 1 när det var rätt så nytt.
Om jag minns rätt så utspelade det sig i ett rum med en spar-skrivmaskin på ett skrivbord och en garderob. Lugn och fin musik var det i rummet.
Var inne i rummet precis länge nog för att varva ner till den lugnande atmosfären speciellt med den ljuva musiken efter att vandrat runt i korridorerna med nerverna på helspänn.
Så jag sparade eller undersökte skrivbordet och bråkdelen av en sekund därefter sprängs garderobsdörren upp ackompanjerat av världens stressigaste panikspasm-musik som vräks blodisande högt ur högtalarna samtidigt som garderobens ondskefulle och delvis förruttnade inneboende traskade lugnt fram och åt upp mig.
Efter vad som kändes som ett par timmar (som antagligen var drygt tio sekunder) passerar i total adrenalinfylld paralys tog jag mod till mig och letade fram handkontrollen som efter en kort men hastig luftfärd hamnat bakom TV'n

Tror aldrig jag blivit så uppskrämd, stressad eller upplevt något som kommer i närheten av den panik som jag kände då efter detta.