Resident evil minnen -tråden

hahaha, det är ettan!!!!

Resident Evil 2 har gett mig rysningar när jag var yngre. Att inte ens kunna klara av att spela spelet själv på ljusa dagen, när mamma stod i köket och sjung och lagade mat (köket låg alldeles bredvid mitt rum) tyder på att spelet håller mycket hög klass (i alla fall höll).

Tycker att dom läskigaste momenten är när man bara springer runt i spelet och inte vet vart man ska..tillslut blir det bara jobbigt. Annars av någon anledning så känns det alltid värre när man blir attackerad av hundarna än av något annat. Fast den där varelsen med tungan är rätt äcklig också från 2:an, speciellt när den kommer farandes genom fönstret i förhörsrummet

Spelet blir ju mycket läskigare eftersom man verkligen sitter på helspänn hela tiden. Att dö är ett dyrt misstag (precis som IRL) till skillnad från många andra spel.

Men måste dela ut lite ris också, spelet går ju till stor del ut på att bara springa förbi motståndare för att skjuta dem vore slöseri.

Det var ju utan tveckan när jag satt klockan 2 på natten ensam hemma och skulle spela igenom Resident Evil 4 för första gången till Gamecube.

Jag befann mig vid alla fryskällargångar det det krävdes kort för att komma in i vissa dörrar. Och visst skaffade jag korten och gick in i en dörr.

När jag väl kommit in så ser jag den mest äckligaste varelse ligga på en sjukhusbädd. Redan nu började jag smått skaka i händerna där jag hade gamecube kontrollen hårt greppad. När jag sedan lyckas besegra rädslan och tänkte: Den är ju i alla fall död, så lyckades jag ta mig till ett mindre rum där jag skulle hämta någon specifik grej.

Plötsligt hör jag ett ljud av att något faller till marken och att någon andas tungt, vääldigt tungt. Rädd som fan som jag är så öppnar jag dörren som jag tidigare gick in i, och det borde jag inte ha gjort för just då hoppar varelsen fram till mig och biter mig stenhårt i halsen.

Jag bara skriker allt vad jag har som en tjej och slänger mig fram till TV:n och stänger av den för att sedan rusa till sängen där jag kan dra täcket över mig fortfarande hur rädd som helst.

Fy fan...ruggiga minnen, så rädd har jag nog nästan aldrig varit innan...

Hahah...skön historia. Det är ju dom där regenrator monstren eller hur? Dom som man måste skjuta med infrascope va? Ja fan dom är dryga och läskiga första gången.

För min del så är det läskigaste i Re:2 när man möter det där aset som klättrar i taket för första gången. Då var man iofs inte alls gammal men fy fan va man ville stänga av spelet då.

Av alla mina RE minnen så är scenen med hundarna som plötsligt hoppar in genom fönstret i originalet det jag kommer ihåg bäst.

Zombie armarna som grabbar tag i en när man går för nära fönstrena i 2:an är en klassiker också.

i RE 1, när de ligger en "död" zombie på marken och dum som man är så springer man ju rakt på den, fy helvete vad rädd jag blev när han börja mumsa i sig ens fot.

Japp, just dem, så förbannat äckliga både ansikte och kropp... fy fan, jag tyser när jag tänker på det.

Sen senare in i spelet så gick man i en lång svart korridor och runt knuten hörde man någon som andades tungt och plötsligt kom en regenerator fram och gick sakta och tittade på mig, TROTS att detta var klockan 2 på dagen så var jag lika jäkla rädd denna gången så jag bara skrek; DÖ DIN SJUKA JÄVEL! Också sköt jag typ 90 skott på honom i ren rädsla.

Sen kom jag till nästa korridor...

haha vet exakt hur det var.. en sak som är läskig är när man typ får välja två vägar och så tar man den vägen där det slutar med att två motorsågsgubbar öser fram igenom en vägg då blir man lite skrajj och önskar att man valde vägen med jättemonstret istället.

Haha! Japp precis där minns jag också, valde vägen med jättetrollet först gången, och när jag fick tag i nyckeln bara jag kutade och hörde hur han kom bakom mig. Jag bara skrek rakt ut: Spring fortare då gubbjävel!

Man har väl hoppat till en handfull gånger men i Code Veronica... Det är lite hets med zombies men sen blir det fridfullt, man går runt hörnet i en smal gränd med ett hus på höger sida, man förväntar sig givetvis att någon ska hoppa ut genom ett fönster så man är på helspänn... Men inget händer. Lite senare går jag tillbaka samma väg och ut flyger två hundar genom fönstrena, jag skrek som en liten tjej och min mamma kom in på rummet och undrade vad fan jag sysslade med.

Jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv.