Så mycket människor - Så många idioter med rösträtt.

Jag håller med GH om att rösträtten eventuellt borde begränsas. Kanske ska man göra så att man får rösträtt i proportion till hur mycket man bidrar ekonomiskt till de offentliga finanserna?

I så fall borde jag få exakt dubbelt så många röster som GH, vilket inte på något sätt kan vara negativt för svensk politik.

Dock ska man naturligtvis inte ges några minusröster om man lever på bidrag etc, eftersom man då ges möjlighet att kullkasta ordningen genom att helt enkelt rösta tvärtemot sin politiska övertygelse.

Nolltaxerare skola ingen rösträtt hava!

Du menar att det är dags att utvecklas från Gammal Hårdrockare till Ny Moderat? Verkar vara ett steg i rätt riktning, förutom då att Moderaterna har blivit ett jävla lismande såsseparti.

Jag har förstått att ni borgliga anser att alla som röstar på rött är idioter.. Men det finns en hel del som har levt längre och har haft möjlighet att se maktskiften några gånger om men ändå röstar rött.. Inte fasen kan ni tro att man röstar rött om moderaterna skötte sig så jäkla bra?? Gammal vana eller? Tveksamt hur ni än intalar er att de flesta röstar av gammal vana.. Och om det verkligen är så borde det väl även gälla för gamla moderater? Jag skulle nog tro att det finns fler som röstat annorlunda i familjer där deras far och mor är röda än i familjer där föräldrarna är blåa... Så vad betyder det, absolut ingenting! Sen kan man väl ha ett sorts test för att få rösta, men hur ska det gå till? Är det kunskap om politik eller IQ alt. EQ provet ska gå ut på.. Hur som helst, vem vinner på att röstbefria en stor del av sveriges befolkning? Jag vet ju att Moderater vet att de är smartast men ändå??

Exakt. Om man har ett jobb, helt oavsett vilket jobb det är, så är det en enorm fördel när man söker nya jobb.

Om man lever på bidrag och vill leva så är det ganska självklart att man röstar på ett bidragsparti än på Moderaterna. Inte fan röster kommunisten på moderaterna oavsett hur bra det gick för Sverige.

Stämmer inte.

Borgerliga röstare har en tendens att rösta på det parti de sympatiserar med. Moderaterna förlorade en hel del röstare till Folkpartiet 2002 för att sedan 2006 vinna tillbaka många + lite till.

Vänsteranhängare har dock en tendens att rösta efter ideologi och inte vad som faktiskt utförs i verkligheten. De brukar paradoxalt oftast gå i opposition mot sig själva. Första maj är en demonstration mot vaddå? I valet gick ju sossarna tydligt i opposition mot Moderaterna och ägnade ingen vikt åt sin egen politik.

Sossarna har redan röstbefriat en stor del av Sveriges befolkning. Det hotas om A-kassesäkningar och uteblivna allmosor om de svaga inte röstar på SAP i valet.

Att GH kommer in på sitt eget liv beror ju på person angrepp samt att han är personlig i sina inlägg vilket jag tycker är trevligt. Inläggen är även underhållande och engagerande och det förtjäna han en eloge för. Om du har tröttnat på hans uppfattningar (tex det eviga tjatet om att han genomskådade moderaterna innan valet) så är bara att ignorera hans inlägg.

Men är det 50% av sverige befolkning som lever på bidrag?? Det låter lite så..
För att om alla bidragslata vänsterfolk skulle kunna rösta så att ett parti får majoritet så måste det vara en hel del...
Jag tror jag har ganska rätt när jag påstår att det är väldigt få barn till borgliga föräldrar som inte röstar borgligt... Sen om dom gjorde en liten kupp under nåt år i barndomen och konverterade till fp en vända är inte speciellt förvånande men man kan ju inte påstå att det är en helomvändning...
Sen påstår jag helt enkelt att det de flesta socialdemokrater jobbar, kanske inte för hög lön, men de jobbar iallfall!

För övrigt röstar jag inte på moderaterna. Idiot.

Det finns en tråd om eventuella begränsningar i rösträtten. Jag har kommit att omvärdera min sin på demokrati de senaste tio åren. Numera anser jag att den form av demokrati vi använder i länder med ett politiskt system liknade vårt, är förkastlig och direkt skadlig. Det blir en kortsiktighet i systemet, ingen kontinuitet i politiken och det är svårt att avläsa effekter på genomförda åtgärder över tid.

Därför har jag kommit att förespråka 6-åriga mandatperioder, mer makt åt Statschefen, inrättandet av en andra kammare och man skall fantamme klara ett litet nutidsorienteringstest innan man får rösta.

Giovanni:


Vid nästan fyrtio års ålder när arbetsgivarna redan ansåg att jag var för gammal?
Förresten, jag skulle ha behövt gå Grundvux först. Jag skulle ha varit bortåt 45 år innan jag hade varit klar med skiten.


Så det finna alltid lediga jobb och väntar åt alla som blir permitterade? Och alla har alltså exakt den kompetens som just då krävs? Alla har exakt rätt ålder osv?
En femtionioåring som blir permitterad, han ska alltså inte få någon hjälp? Varför har han då betalat skatt i ett helt yrkesliv?
Du anser alltså att fyllon, knarkare och andra uteliggare är mer värda framför permitterade människor som i de flesta fall har jobbat i många år?

Roger Persson:


Så att arbeta inom företag som då skrek efter arbetskraft och att ha skött sig, betala skatt och gjort sin plikt är alltså inget vettigt?
Ja, det märks att du är moderat. Din syn på vanliga arbetare bekräftar vad jag alltid har skrivit om moderaterna. Det är "inte vettigt" att ha arbetat och slitit.
Ta mig bakifrån!


Hoppsan, nu ska man respektera dem helt plötsligt!


Så alla människor är så fantastiskt eftertraktade och kompetenta så det bara är att byta jobb lite då och då?
Sådär höll jag på när jag var ung och det gick bra men ju äldre jag blev och ju sämre tiderna blev, ju svårare blev det. Idag är det omöjligt. Jag har det jobb jag har och det kommer jag aldrig att riskera.


Japp. Så funkar det när man är ung och så funkade det för mig när jag var sexton, sjutton, arton år osv. Mitt första jobb var på en plastfabrik och sedan gick det stadigt uppåt, tills jag var runt 35 eller något. Sedan gällde det att hålla i det man hade och suga chefskuk tills det svartnade för ögonen, ändå blev jag permitterad vid 38 års ålder. Sedan följde över ett års tung arbetslöshet innan jag fick jobbet jag har idag.
Men ingen arbetsgivare respekterar eller intresserar sig för en femtioåring som t ex jobbar som grovdiskare för minimilön eller jobbar på McDonalds. De tror automatiskt att det är något fel på honom.

Beyond:


Och om man inte längre är värd något då? Om man har jobbat i trettiofem år inom en bransch som helt plötsligt är borta trots att de fick höra ända sedan barndomen att montörer, plastarbetare, plantsättare osv alltid kommer att behövas. Vad ska de göra? Har du något tips?
Notera nu gärna (detta gäller allihopa förresten) att när jag snackar om arbetslösa, då syftar jag inte på bortklemade nitton-tjugoåringar som inte vill eller orkar jobba med något som "inte är kul/spännande/tufft/välbetalt. Jag snackar om medelålders människor som har jobbat i hela sin liv men som har blivit permitterade och utvisade till en arbetsmarknad som de inte känner till och som ingen trodde skulle komma.

Bunny:


Jag anser mig inte var underbetald (även om det skulle vara kul att tjäna mer stålar) och inte är jag bitter. JAG har det bra, till skillnad från många andra som inte har haft lika stor tur som jag.


Det skulle vara väldigt kul faktiskt!


Jag har ingen utbildning alls men fel yrken, det håller jag inte med om. Det var vad som fanns då, några andra alternativ fanns inte helt enkelt och jag har haft jävligt kul under resan, fått se mycket, träffat många människor, besökt många städer och främmande länder tack vare mina val av arbeten så jag ångrar ingenting.
Någon sosseindoktrinering känner jag inte heller till, däremot en rejäl dos av kommunistisk indoktrinering. Men den skiten vände jag snabbt ryggen. Jag växte upp i ett höghusområde och eftersom jag alltid har gillat att teckna och skriva så blev det att jag som ung umgicks mycket i sk "konstnärliga" kretsar och då förstår du själv. Var man inte kommunist eller anarkist (samma skit enligt mig) så blev man inte accepterad vilket jag till slut inte heller blev. Anledningen till att jag fick vara kvar så länge i de där kretsarna var att jag hade en trogen skara läsare som lockade fler läsare till deras fåniga undergroundtidningar.
Men till slut så stod de inte ut med mina åsikter så det blev god jul och glad påsk, tack för kaffet och far och flyg åt helvete!


CashBlow:

Jag är ingen hårdrockare och jag lovar, någon moderat kommer jag aldrig att bli det heller.
Det är jävligt synd att mitt nick ska vara så missvisande. Fan vad jag önskar att jag kunde byta!

Pamlor:


Tack ska du ha. Det värmde!

Det är givetvis svårt att sia om framtiden när man väljer sin väg i livet, Du valde arbete istället för studier eftersom det var rätt då. Det är svårt att veta att samhället tokvänder tjugofem år senare. Men - oavsett vilket - så är det alltid bra att ha en utbildning i bagaget. Att det jag säger är sant bevisas av att Du idag hävdar att Du har svårt att få jobb. Dagens arbetsgivare skiter i hur många år man jobbat och betalt skatt, dom tittar på vad Du har papper på att Du läst teoretiskt.

Jag ska i och för säg inte mässa om utbildning, jag har själv inte mer än grundskola och jag har nästan ingen arbetslivserfarenhet som anställd alls. Jag vet dock att om jag varit nitton år idag så hade jag satsat på en backuputbildning att ha att falla tillbaka på om mitt företagande skiter sig. Nu hade jag tur och blev någorlunda framgångsrik men egentligen är det vansinne att göra så som jag gjorde. Hade jag misslyckats så hade jag stått där helt utan fallskärm. Hade jag då haft en backuputbildning så hade jag varit avsevärt bättre förberedd. Jag inser det idag och jag skyller inte ifrån mig på att samhället såg annorlunda ut då. Jag erkänner att jag var en jävla idiot som tänkte med röven och utsatte mig för onödiga risker. Den insikten verkar inte Du ha. Om jag med min knappa utbildning och förhållandevis låga marknadsvärde ändå inser vad som är bäst för landet i stort och därför inte gnäller så borde även Du inse samma sak. Även Du har ju jobb och bil, varför klaga? Du har ju Ditt på det torra, även utan utbildning.


Vad som är vettigt eller ej skiftar med samhällsutvecklingen. Det som går att leva på är vettigt. Tydligen går inte Dina val som tjugoåring att leva på idag, alltså var det ett felaktigt val att välja det Du valde. Det är ingen annans fel än Ditt eget.

Vissa människor verkar vara av åsikten att dom ska tackas och få goodwillpoäng bara för att dom jobbat och betalat skatt. Det är vi många som gjort, Du är inte ensam. Vi gör massor av olika val varje dag. Några gäller Din framtid. Väljer Du fel så är det ingen annans fel än Ditt eget. Hur mycket skatt Du betalt tidigare är inte intressant i sammanhanget.


Ja, det ska man. Folk som försörjer sig själva ska man respektera. Sen spelar det ingen roll varifrån dom kommer, jobbar dom ihop sina egna omkostnader och betalar sina egna räkningar så är dom välkomna. Om inte så ska dom kastas ut och skickas hem.


Det är lättare att byta jobb om man redan har en anställning. Det är mycket svårare om man gått arbetslös i åratal.



Du är inte femtio, Du är född -66. Du har tio år på Dig att skaffa en vettig plattform eller läsa upp Dina betyg på distans om kvällarna. Säg inte att det är försent, för det är det inte. När Du är 62 så kan jag förstå att det inte är läge att plugga, men inte när Du är 40-41. Du har tjugofem år kvar på arbetsmarknaden. Du har inte ens nått halvvägs i Ditt yrkesliv. Du är heller inte dum, varför inte göra något vettigt av det Du har i skallen?

Du tänker för kortsiktigt. Den enda som har nytta av att Du anstränger Dig är Du själv. Se till att få nytta av Dina återstående år.


Du pratar hela tiden i allmänna termer. "Tänk på dom som permiteras, tänk på dom som är femtiofem, tänk på folk som är sjuka" osv. Skit i alla dessa människor, tänk på Dig själv. Var och en får fixa sin egen situation. Nu är det Dig och Ditt liv det gäller. Det finns alltid folk som blir förlorare oavsett vilket system man använder sig av. Se till att inte Du blir en av dom som förlorar. Det gör Du genom att planera, tänka långsiktigt och skaffa backuper. Ha inte alla ägg i samma korg. Lägg undan pengar varje månad, läs upp Dina betyg på distans, håll ögonen öppna för nya möjligheter, försök istället för att tänka negativa tankar om att det ändå inte är lönt.

Vi är ungefär jämngamla och kommer ur liknande bakgrunder, ändå är våra inställningar till livet och omvärlden så diametralt olika. Det är egentligen märkligt.

// Roger P.

Roger Persson:


Nej, jag hade problem med att få jobb. Idag har jag jobb. Annars stämmer det som du skriver, dessvärre. Det är en av orsakerna till att medelålders människor idag ratas på arbetsmarknaden.


Jo den har jag men min uppväxtmiljö var nog annorlunda än din. Jag växte upp i ett höghusområde och det var jobb som gällde, det fick man inbankat i huvudet sedan första skoldagen. Fyllon och tjuvar levde på socialen, bögar, fjollor och överklass pluggade och resten arbetade, antingen i hamnen, på varvet eller Volvo, alternativt flyttade in till Göteborg och började på någon fabrik där.
Ingen kunde drömma om att arbete skulle bli en bristvara och att alla skulle bli akademiker och att man skulle anses som gammal vid fyrtio års ålder. Det fanns inte det minsta lilla tecken på detta.
Själv så ville jag inte vare sig jobba eller plugga, jag ville ha äventyr, jag ville ha ett liv. Därför drog jag från stan så fort jag kunde men det är en annan historia.


Jag lever och har ett jättebra jobb. För övrigt så gjorde jag inte val som tjugoåring, då hade jag redan jobbat i fyra år. Om man nu ska kalla det för val så gjorde jag det när jag muckade från plugget vid sexton års ålder.


Men jag valde inte fel, inte efter den tidens anda. Man kan som sagt inte se in i framtiden.
Det blir som det blir och man åldras, det kan man inte göra något åt. Jag förstår om arbetsgivarna inte vill anställa en sextioåring, men att anse att en fyrtioåring är gammal och förbrukad borde vara åtalbart. Känner du dig gammal Roger? Känner du dig stel och full med krämpor? Glömsk kanske? Hängkuk som inte har smakat muff sedan åttiotalet? Nä, tänkte väl det! Det är ingen skillnad på dig och mig vare sig fysiskt eller psykiskt jämfört med när vi var tjugo. Ändå anses vi "för gamla" av många arbetsgivare.