Så mycket människor - Så många idioter med rösträtt.

Esteco:


Den var faktiskt riktigt bra.

Lyfter en två år gammal tråd, men bara för att jag hade tänkt starta en likadan själv (om än en något mer kortfattad sådan...). Så jag delar med mig av mina åsikter i ämnet!

Kärnfrågan: Ska alla (som fyllt 18) få rösta? Svar: Nej! Jag kan lova att om man höjde åldern för rösträtt till låt säga 23, så hade stödet för högern (och förmodligen för SD också, vilka jag dock absolut inte räknar som ett högerparti) ökat markant.

Varför? För att folk blir vettigare med åren. Jag säger inte att de blir smarta - bara att de blir vettigare. Jag skulle vilja veta vad 18-19-åringar som går och röstar första gången röstar på. Min gissning? MP, V eller S (Någon som har fakta?).

Varför? För att unga människor är korkade, naiva och, framför allt, totalt jävla ointresserade av politik. Min erfarenhet är att de tänker ungefär såhär:

18-19 som röstar på MP: Jag tycker om naturen och så och tycker man ska ta hand om den!
18-19 som röstar på S: De ser till att alla har de bra. Inte som M som tar från de fattiga och ger till de rika och gör att sjuka måste jobba.
18-19 som röstar på V: Anarkism! Palestinaschal! "Reclaim the streets"! Graffiti!

M.a.o. har de inte satt sig in i vad partierna står för för fem öre. Vad vill jag? Att man höjer rösträttåldern till 23. Att man förbjuder utlandsfödda att rösta. Att man förbjuder kriminellt belastade (oklart hur tungt belastade) att rösta.

Finns säkert fler man kan exkludera från gänget som skall få rösta. Efterblivna t.ex, får de rösta? Får någon med Downs syndrom rösta? Om de får det så borde de inte få det.

Nu har jag fått skriva av mig, och samtidigt lyft en viktig fråga.
Slutord: Alla ska inte ha rösträtt.

Jag har egentligen bara en önskan om inskränkning i rösträtten, och det är att jag anser det var fel när omyndighetsförklaringen togs bort. Den som av staten inte kan anses ha förtroende att hantera sina egna pengar, den skall inte anses ha förtroende att vara med och besluta om mina.
Omyndighetsförklaringen måste återinföras för de personer som uppenbart inte har grundläggande kapacitet, och då skall man heller inte ha rösträtt.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Omyndigf%C3%B6rklaring

Antagande byggt helt på dina egna fördomar.

Jag själv och de flesta jag känner är precis tvärtom, väldigt mycket mer höger i yngre år.
Många var SD och NS och många var snudd på nyliberala med att staten ska inte lägga sig i utan var och en ska få göra som man vill.

Nu är jag och de flesta jag känner mer åt vänster. Jag tror samhället vinner på att hjälpa och stötta de svaga och på att hjälpa folk tillbaka istället för att tvinga dom med piskan.
Jag tror på förebyggande insatser före hårda straff etc.
Jag tror att för att få ett välmående samhälle så kan man inte stenhårt bara se till ekonomiska intressen utan hitta en balans emellan människors välbefinnande och ekonomiska intressen.

Höjd rösträttsålder skulle förmodligen inte gynna SD, Unga lågutbildade män är väl fortfarande dom som röstar mest på dom?

Varför nöja sig med 23? Allt tyder på att man blir mer och mer kunnig om politik långt upp i åren. Varför inte en 40-årsgräns? Kunskapsnivån hos den genomsnittlige väljaren skulle öka dramatiskt om man förbjöd alla under 40 att rösta. Om det nu är det som ska avgöra om man får rösta eller ej.

Är väl om något fördommar att anse Sd och i ännu högre grad Nd vara höger


Nej det är vi gamla medelklassgubbar som är Sd:s kärnväljare.

Så var det dags igen.

Gruppen kvinnor har en tendens att vara mer berörda av person och känslor än vad de är intresserade av sakfrågor och tungt ansvarstagande utanför hemmet.

Vilket resulterar i att de navigerar efter vilka människor (politiker/andra väljare) de förknippar med en viss politik, och inte efter sakfrågor. Och upprepar/share-ar/retweetar tomma ord som känns på ett visst sätt. För att inte tala om tendensen att befästa det som majoriteten tycker för att majoriteten tycker det.

(FI:s väljarstöd är en skam. SD:s väljare röstar sannerligen SD delvis för att de är trötta på PK-folk. Men det främsta skälet är en sakfråga - vilken även råkar vara den viktigaste enskilda frågan för Sveriges framtid, det vill säga vilka typer av etniska folkgrupper landet ska bestå av. I FI:s fall handlar det väldigt mycket om en allmänt kvinnlig reaktion på ett samhälle som upplevs för manligt anpassat och väldigt lite om sakfrågor som... ja, vilka är FI:s sakfrågor? Att män och kvinnor ska tjäna lika mycket? Hur många FI-väljare kan, mer detaljerat, svara på om det syftar på lika lön för lika arbete eller på en planekonomisk omfördelning från manliga branscher till kvinnliga branscher? Redan där skulle det kunna ta stopp.)

Att (alltför) många män även beter sig så här, är ytterligare en anledning att införa omfattande begränsningar i rösträtten. Vad som helst är bättre än dagens situation. Ett valresultat ska resultera i en översikt av vad fritänkande individer verkligen tycker. Inte en översikt av vilket socialt positionerande som har föregått valresultatet. Det är motsatsen till demokratins andemening.

Om man inte har ett religiöst fundamentalistiskt sätt att se på allmän rösträtt, vilket man inte borde ha, så kan man avskaffa den. Men partier skulle kunna jobba för att återinföra den.

Vilket förresten för tankarna till att det - nu - borde finnas ett parti som jobbar för att begränsa den.

Grattis till insikten att högern är stenkorkad, det har vi andra känt till ett bra tag!

Jag vill vända på slagordningen; politikerna är idioter.

Patrik Engellau:

PERSONLIGHETER TILL POLITIKEN



https://detgodasamhallet.com/2017/03...ken/#more-6607

Det förordas personval. Kanske ingen automatisk formel för succé, utan hänger på om det finns ett folkligt förnuft och ett debattklimat som tillåter mer än bara oneliners och kommersiellt befrämjad pajkastning. Den gamla, alltjämt rådande, manglingen genom partimaskinen, genom ett mer eller mindre livslångt knådande och fogande som yrkespolitiker är hur som helst ingen succé. Klonade broilers, automater, fisk i stimmet till slemmiga politiker.

Eller så reducerar man statens inflytande över medborgarnas pengar och att fler frågor hanteras via beslutande folkomröstningar.
Problemen försvinner inte men reduceras.

Gärna för mig. Höga skatter är ett förtryck. Med dåligt välfärdsutbyte och ett smörgåsbord för invällande gökungar sliter det även samhällskontraktet itu.

---

Jan Tullberg verkar vara inne på samma spår som Patrik Engellau (som jag citerade i förrgår), åtminstone vad det gäller de personliga bristerna som utmärker flertalet politiker:

Landet där ingen tar ansvar




http://www.friatider.se/landet-d-r-ingen-tar-ansvar

Här är mer filosofering av Patrik Engellau, som berör det här med pengarna, beskattningen och makthavandet:

FÖRVIRRINGEN ÄR SYFTET



https://detgodasamhallet.com/2017/04...tet/#more-6744

Eller förvirringen är medlet snarare än syftet, för att försvaga den svenske statsindividualisten som gjort sig beroende av en välmenande statsapparat. Nu sviktar politikerklassen i uppsåt och förmåga, bryter ensidigt samhällskontraktet men gör fortfarande anspråk på beskattningsrätten och styresmandatet. Bort med dem.