Att få oväntat besök

Så jävla förbannad.

En kille som inte var välkommen hem till mig, som jag inte ville ha där redan innan han kom, för att han har något drag som gör att man naturligt ogillar honom, dessutom pratar han HELA tiden om ointressanta saker. Självömkande ensamma jävla fitta är vad han är.

I vilket fall så började kvällen som planerat, vi var tre goda vänner med varsin stadig ölkasse och nog ännu stadigare påsar med pulver, vi skulle ha ensamfest, kompisfest, helt enkelt. Allt var som vanligt, dvs. perfekt.

Sen dyker den där jävla fittan upp. Och det går bara några minuter innan jag insåg varför jag verkligen inte ville ha honom där. Han är bara så jävla dryg att ha att göra med. Han babblar och babblar och avbryter folk och är väldigt väldigt ointressant.

Och han stannade. Hela kvällen. Så hela kvällen var ett enda långt mission att undvika honom, undvika ögonkontakt, på sin höjd besvara dom dumheter han bräkte ur sig (han påstod att den franska armén hade tre gånger fler stridsvagnar än den tyska vid anfallet 1940. Befängt, och även om det skulle stämma spelar fler faktorer in. Blietzkrieg, ditt samhallsarbetande praktmongo), bara undvika honom helt enkelt.

Efter många ledsna hundögon och förfrågningar om det fanns något knark att köpa (jag råkar för tillfället ha gott om det, har laddat upp inför helgen kan man säga), och givetvis skulle jag kunna cutta lite tjack och sälja för fantasipriser. Men jag orkade inte. Och jag ville inte göra honom hög och glad av mitt egna stash. I alla fall. Efter alla hundögonsblickar förbarmade sig en kompis och gav honom en lina. Gissa hur lätt han var att göra med då. Bara ännu snabbare mer meningslöst nonsens som tog upp hela rummet och gjorde min lägenhet, som i vanliga fall känns lika chill som en ensam flod i Laos med en massa opium nära till hands, till ett dystert ställe.

Vi skulle egentligen alla tre på en fest klockan två. Vi var alla peppade, dels rolig fest, dels knark som ska knarkas. Men dom två av oss som egentligen inte känner honom alls ljög och sa att vi skulle stanna hemma.

Kvällen avslutades ändå ok, jag och den andra killen satt och snackade skit och drack öl, men minnet av pajasen som besudlade min lägenhet sitter kvar i, ännu, flera timmar efter han gått.

Jag har ätit ett antal (fyra eller fem) Xanor, 2 mg Flunitrazepam, sköljt ner det med öl, rökt en chubang (hur stavas det egentligen?) men är ändå inte riktigt nöjd. Tur det finns fler benzo. Och fler öl.

Hela den här kvällen stärker min huvudtes jag brukar dra så fort någon råkar lyssna - det finns ingen mening med att knarka med folk man inte gillar på riktigt. Det är sån monumental skillnad att knarka med kompisar man har på riktigt, barndomskompisar och grejer, gentemot random personer, och som ikväll, ett riksmongo.

Rock on.

hahahaha

varför skickade du inte han på porten.?
man ska väl umgås med folk man gillar, man kan inte vara bundis med alla.

Måste ha varit en kul fest, sittar ni alltid och argumenterar hur många stridsvagnar länderna hade under WWII...Låter helt sagolikt

Jaa, varför inte bara slänga ut honom, är det så att du hatar honom så gör klart det för honom, bara att skicka!

Han verkar vara en smula överskattad, hur kom han dit då?

Ja, vi är dom som bevisar att det går utmärkt att kombinera att tillhöra den intellektuella aristokratin med användande av tung narkotika. Vi diskuterar saker, det är väl därför man tar tjack?

Jag kunde inte slänga ut honom då en kompis av någon anledning lovade honom att få stanna, och då jag hellre undviker en konflikt än tar den orkade jag helt enkelt inte. Åt hellre benzo och väntade ut kvällen. Att han är inbjuden (i och för sig på eget initiativ) ser han förstås som en möjlighet utan dess like, han har rätt ont om kompisar. Så han kniper sig fast, och när stämningen blev pinsam tog han på sig martyrrollen och undrade om vi ogillade honom och ville att han skulle vara tyst. Det uppkom en pinsam tystnad, sen slog tjacket på för honom och han började berätta ännu en spännande vardagsanekdot.