Var kommer göteborgskans "la" ifrån?

Det beror allt på vilka smålänningar vi pratar om, det. Av dem finns det många olika sorter. La tillhörde helt självklart det naturliga talspråket i Jönköping när jag var liten runt 1960. Du är la'nte vetig! var en vanlig beskyllning ungar emellan.

Börjar dyka upp?

det är la klart att man måste använda ordet "la" Kommer från Göteborg antar jag iallafall, som de andra typ sagt. Trodde att alla använde det

Göteborgare har ju tendensen att tro att deras lilla stad är världens centrum.

Det känns så framtvingat att säga "väl".

Man brukar ju även säga "Ja håtte orkat." istället för "jag har inte orkat". Jag tycker det är en helskön dialekt, men är det för grov göteborska så blir det lätt för mycket. Det låter nästan som om de medvetet försöker överdriva eller nåt. Iofs så tror jag inte göteborgare hör hur fan de låter förrän man spelar in dem och låter de höra. Jag minns själv att jag nästan ville börja gråta när jag hörde mig själv prata en gång när jag var typ 11 eller 12 år gammal. Det var någon jävel som spelade in mig (på kassett, det ni).
Jag lät ju för fan som en idiot. Sen dess har jag dragit ner lite på dialekten, och det har funkat bra, speciellt sen man flyttade lite längre upp i landet där folk antingen snackar som bönder (vilket bara är en liiiten del av folket, oftast WT) eller snackar med något som jag antar är en avsaknad av dialekt.

OnT: Jag kommer från Gbg (det kanske ni redan fattat) och ordet la har jag använt hela livet. Jag försöker dock att inte skriva det i mer seriösa inlägg då jag tycker det är smaklöst som fan, (samma med ordet "ba", istället för "bara", det har jag aldrig någonsin skrivit) dessutom misstänker jag att jag (där jag bor nu) kanske möjligtvis är ganska ensam om att använda ordet la, eftersom jag aldrig sett någon (mer än vissa göteborgare) skriva ordet.
Vissa göteborska ord använder jag inte ens i tal, exempelvis "änna", det låter så jävla tetigt och WT.

Tråden Ordet "la" som börjat dyka upp i meningar sammanfogad med huvudtråden.
/Mod.

haha mjoo, är nog så

En ska la inte kasta sten när en sitter i glashus?!

Det var en grov generalisering det, du!

Jag borde nästan be om ursäkt, jag kollade själv upp i Wiktionary. Efter det att jag skrev här.
Ditt påstående om ânna eller änna är jag redo att skriva under på. I flera vardagliga situationer är många göteborgare redo att sonika byta änna mot ändå, möjligen med en något förändrad ordföljd. Håller du inte med om det senare?

Wiktionarys beskrivning av adverbial-la stämmer helt med min erfarenhet av ordets användning. "Välan" används, tror jag, mer av lite äldre damer och placeras friare, på satsadverbialers vis, än "la" som en la inte kan placeras hur som helst.
Det roligaste med Wiktionaryns artikel, för mig, var att jag drar mig till minnes hur jag ibland hört ordet "Väller/Fäller/Föller" i området norr om Göteborg, i Älvsborg och upp mot Dalsland (ett område som bevarat flera äldre grammatiska former). Jag tror bestämt att jag har hört det blandas ihop med ett annat uttryck: "för väl". Som i "Det var då för väl att han kokade kaffe innan strömmen gick", även om just det inte var något bra exempel på när det skulle kunna ske en förväxling. (Kanske var det bara jag som i min barndom hade svårt att hålla ordning på uttrycken folk slängde sig med).

I kölvattnet på en utvecklad dialekt med typiska ord och uttryck, kommer det alltid mer eller mindre utvecklade sociolekter och [tilltagande] individuella uttryckssätt. Bara för att det är en dialekt, innebär det inte att den är 100 % enhetlig. Det är säkert som du noterat.