OCH istället för ATT

Mjo men jag har personligen aldrig hört någon använda henne eller honom på jämtska. I din mening "Ja gav ett äpple åt henne" skulle jag säga:

Je ga eit æple at'a.

Vi använder personartiklarna n för män (från han), vi säger således "n Hans" och "n Per" och a för kvinnor (från hana), "a Lina" och "a Marie".
När det gäller dativformerna så kastas artiklarna om. Då blir det "at n Lina" och "at a Hans". Men dessa former håller på att försvinna så jag vet inte om man skall säga at'a eller at'n på "korrekt" och äldre jämtska i exemplet ovan.
Vad som räknas som språk eller inte tycker jag är rätt oväsentligt, ett språk är bara en dialekt med en armé. Nynorsk och bokmål är för övrigt skriftspråk. Jag undrar också vad halländarna säger när de får se att halländska är en dialekt av skånska.
Man undrar ju lite vad det är för människor som sitter och skriver in det där.

Jag hade en svenskalärare på gymnasiet som inte visste när man skulle säga han eller honom. Skamligt.

I svenskan finns faktiskt två olika "att", dels infinitivmärket, dels konjunktionen. Infinitivmärket kan uttalas "å", vilket har lett till att många tror att det är "och" som ju också kan uttalas "å". Konjunktionen kan bara uttalas "att".

"Jag gillar att se på TV" kan uttalas "jag gillar å se på TV".
"Jag vet att du ser på TV" kan däremot inte uttalas "jag vet å du ser på TV".

Det är skitsamma. Folk måste helt enkelt få det bankat i sig när man ska säga/skriva och eller att. Pinsamt att så många slarvar med så självklara grejer.

Själva kruxet är ju att och samt att uttalas likadant i de fall det blir fel (å).