2007-03-22, 16:07
#1
Ålder: 17
Kön: Kvinna
Längd: 1,65
Vikt: 64
Tidigare erfarenhet: Olika röka, flödder, ecstasy och LSD.
Drog: Typ 2-3 gram brunt
Vad jag trodde skulle vara bara en mysig, småstenad hemmakväll, blev något helt annat.
Hade precis varit hos kontakten och skaffat en klump brunt.
Eftersom att jag har varit ren i ett halvår, kunde jag inte vänta på att få i mig skiten.
Det fanns dock ett smärre problem vid namn mamma och pappa.
Därför så bestämde jag mig för att inte röka, utan äta i stället.
I min barnsliga tro hade jag fått för mig att det inte skulle vara någon skillnad.
Jag bröt loss en klump på uppskattningsvis 2-3 gram och stoppade i munnen. Sen satt jag och pysslade med annat en stund.
Då det inte hänt nåt på typ en och en halv timme, gick jag och la mig, lite småputt, men ändå med ett konstanterande om att detta inte var något som jag behövde göra igen.
Jag lade dock märke till att jag var lite mer godissugen än vanligt, så jag åt lite chocklad som stod vid sängen.
När jag låg där och gnagde så upplevde jag en ganska påtaglig overklighetskänsla, och en påträngande känsla om att jag var ensam.
Jag släpade mig ut på toaletten, och gick snabbt i säng igen.
Jag släckte ljuset och förberedde mig på att låta sömnen komma.
Men när jag stängde ögonen såg jag fraktaler i mörkret.
När jag öppnade ögonen fick jag den mest konkreta hallucinationen under hela kvällen.
från ett av mina fönster såg jag ljus pulsa in på ett ytterst märkligt sätt.
Jag tände ljuset, men hallucinationerna fortsatte.
Nu började det likna LSD-hallisar, jag såg hur väggen buktade konstigt,
och så upplever jag hur jag lixom stängs in, i ett rör.
Jag minns att jag tänkte mig att jag åkte baklänges in i livmoderkanalen,
för att slutligen hamna i livmodern. Jag upplevde att garderoben som står vid fotändan av min säng lixom "puttade på" mig.
Jag såg att ett stort mörker kom ut från baksidan av garderoben och fylla rummet.
Detta var verkligen en obehaglig känsla, då jag för det första inte var på tripphumör för fem öre, mina föräldrar satt i rummet intill och tittade på film, och jag inte visste ett skit om hur allvarligt det skulle bli.
Min puls flippar ur totalt och jag ligger och rycker och skakar i spasmer.
Nu slår det mig att jag kanske kommer dö.
Det slår mig oxå att ingen kommer att hitta mig förrän det är försent, och jag drabbas av stor dödsångerst. Jag är dessutom vanligtvis väldigt rädd för att dö. Även fast jag vet att det inte är någon bra idé kan jag inte låta bli att tänka saker som "det har bara börjat och det kommer bli tusen gånger värre." Jag har ingen kontroll, ingen bakgrundsfakta, Jag tror att mitt hjärta ska stanna, så här mycket har det aldrig hänt förut när jag rökt.
Då hör jag plötsligt dr. Gonzo från fear and loathing säga "You took to much man, you took to much."
Han säger det ett par gånger, tills jag plötsligt hör signaturmelodin till Pingu.
Jag bestämmer mig för att jag måste göra något åt det.
Det är en mycket obehaglig känsla, jag känner det som att mitt rum är det enda som existerar, det svävar omkring i ett ingenting.
Dessutom känns det som att mina kroppsdelar är separerade, dvs. jag känner dom, men ingen förbindelse mellan dom.
Jag tar upp min dator som står vid sängen, och jag har faktiskt väldigt nyktra och relaistiska tankar under tiden.
Jag surfar in på cannabisforumet och kollar runt lite, där får jag reda på vad jag misstänkte, när man äter det kommer ruset mycket senare och blir mycket starkare.
Jag får också reda på att snabba kolhydrater och c-vitamin kan ta ner ruset en aning.
Så när mamma och pappa somnat kravlar jag mig långsamt ner mot köket och hämtar ett paket juice och lite bitsocker.
Sen placerar jag mig vid datorn igen och snaskar med möda i mig det.
Efter en stund märker jag att jag börjar njuta av ruset i stället. Jag är inte lika nojjig längre, och tycker nästan att det börjar bli en mysig stämning i rummet.
Nu upplever jag en väldigt religiös stund när "cannabisguden" "talar" med mig, och säger att han är den enda, och att jag inte skulle dyrka någon annan drog.
Till slut somnar jag.
Dagen efter ringer väckarklockan vid sex, det är dags att gå till skolan.
Dessvärre är jag fortfarande hög som ett höghus, men jag bestämmer mig för att gå ändå.
Jag klär på mig min största och mysigaste alvhuva, drar ner luvan långt över dom fortfarande halvslutna ögonen och ger mig iväg.
Jag lyckas faktiskt överleva dagen utan några större incidenter. Det irriterande är bara att tiden går långsammare. Jag bombar mig med snabba kolhydrater med jämna mellanrum.
Nu (22/3-kl16.00) ligger jag i min säng, fortfarande klart påverkad, men mer trött än trippad.
Vi får se hur länge det håller i sig.
Det var en mer nyttig än cool upplevelse. Hade varit bättre om jag läst på lite innan, och haft bättre set&setting.
Ska nog testa det igen men under andra omständigheter.
Har mkt mer respekt för cannabis nu, visste inte att det kunde vara så kraftigt.
Kön: Kvinna
Längd: 1,65
Vikt: 64
Tidigare erfarenhet: Olika röka, flödder, ecstasy och LSD.
Drog: Typ 2-3 gram brunt
Vad jag trodde skulle vara bara en mysig, småstenad hemmakväll, blev något helt annat.
Hade precis varit hos kontakten och skaffat en klump brunt.
Eftersom att jag har varit ren i ett halvår, kunde jag inte vänta på att få i mig skiten.
Det fanns dock ett smärre problem vid namn mamma och pappa.
Därför så bestämde jag mig för att inte röka, utan äta i stället.
I min barnsliga tro hade jag fått för mig att det inte skulle vara någon skillnad.
Jag bröt loss en klump på uppskattningsvis 2-3 gram och stoppade i munnen. Sen satt jag och pysslade med annat en stund.
Då det inte hänt nåt på typ en och en halv timme, gick jag och la mig, lite småputt, men ändå med ett konstanterande om att detta inte var något som jag behövde göra igen.
Jag lade dock märke till att jag var lite mer godissugen än vanligt, så jag åt lite chocklad som stod vid sängen.
När jag låg där och gnagde så upplevde jag en ganska påtaglig overklighetskänsla, och en påträngande känsla om att jag var ensam.
Jag släpade mig ut på toaletten, och gick snabbt i säng igen.
Jag släckte ljuset och förberedde mig på att låta sömnen komma.
Men när jag stängde ögonen såg jag fraktaler i mörkret.
När jag öppnade ögonen fick jag den mest konkreta hallucinationen under hela kvällen.
från ett av mina fönster såg jag ljus pulsa in på ett ytterst märkligt sätt.
Jag tände ljuset, men hallucinationerna fortsatte.
Nu började det likna LSD-hallisar, jag såg hur väggen buktade konstigt,
och så upplever jag hur jag lixom stängs in, i ett rör.
Jag minns att jag tänkte mig att jag åkte baklänges in i livmoderkanalen,
för att slutligen hamna i livmodern. Jag upplevde att garderoben som står vid fotändan av min säng lixom "puttade på" mig.
Jag såg att ett stort mörker kom ut från baksidan av garderoben och fylla rummet.
Detta var verkligen en obehaglig känsla, då jag för det första inte var på tripphumör för fem öre, mina föräldrar satt i rummet intill och tittade på film, och jag inte visste ett skit om hur allvarligt det skulle bli.
Min puls flippar ur totalt och jag ligger och rycker och skakar i spasmer.
Nu slår det mig att jag kanske kommer dö.
Det slår mig oxå att ingen kommer att hitta mig förrän det är försent, och jag drabbas av stor dödsångerst. Jag är dessutom vanligtvis väldigt rädd för att dö. Även fast jag vet att det inte är någon bra idé kan jag inte låta bli att tänka saker som "det har bara börjat och det kommer bli tusen gånger värre." Jag har ingen kontroll, ingen bakgrundsfakta, Jag tror att mitt hjärta ska stanna, så här mycket har det aldrig hänt förut när jag rökt.
Då hör jag plötsligt dr. Gonzo från fear and loathing säga "You took to much man, you took to much."
Han säger det ett par gånger, tills jag plötsligt hör signaturmelodin till Pingu.
Jag bestämmer mig för att jag måste göra något åt det.
Det är en mycket obehaglig känsla, jag känner det som att mitt rum är det enda som existerar, det svävar omkring i ett ingenting.
Dessutom känns det som att mina kroppsdelar är separerade, dvs. jag känner dom, men ingen förbindelse mellan dom.
Jag tar upp min dator som står vid sängen, och jag har faktiskt väldigt nyktra och relaistiska tankar under tiden.
Jag surfar in på cannabisforumet och kollar runt lite, där får jag reda på vad jag misstänkte, när man äter det kommer ruset mycket senare och blir mycket starkare.
Jag får också reda på att snabba kolhydrater och c-vitamin kan ta ner ruset en aning.
Så när mamma och pappa somnat kravlar jag mig långsamt ner mot köket och hämtar ett paket juice och lite bitsocker.
Sen placerar jag mig vid datorn igen och snaskar med möda i mig det.
Efter en stund märker jag att jag börjar njuta av ruset i stället. Jag är inte lika nojjig längre, och tycker nästan att det börjar bli en mysig stämning i rummet.
Nu upplever jag en väldigt religiös stund när "cannabisguden" "talar" med mig, och säger att han är den enda, och att jag inte skulle dyrka någon annan drog.
Till slut somnar jag.
Dagen efter ringer väckarklockan vid sex, det är dags att gå till skolan.
Dessvärre är jag fortfarande hög som ett höghus, men jag bestämmer mig för att gå ändå.
Jag klär på mig min största och mysigaste alvhuva, drar ner luvan långt över dom fortfarande halvslutna ögonen och ger mig iväg.
Jag lyckas faktiskt överleva dagen utan några större incidenter. Det irriterande är bara att tiden går långsammare. Jag bombar mig med snabba kolhydrater med jämna mellanrum.
Nu (22/3-kl16.00) ligger jag i min säng, fortfarande klart påverkad, men mer trött än trippad.
Vi får se hur länge det håller i sig.
Det var en mer nyttig än cool upplevelse. Hade varit bättre om jag läst på lite innan, och haft bättre set&setting.
Ska nog testa det igen men under andra omständigheter.
Har mkt mer respekt för cannabis nu, visste inte att det kunde vara så kraftigt.
. Frågan är om man får en starkare tripp om man käkar mer, eller slutar det bara med att man spyr tror du?
