Äta/äta sig mätt?

Kan något snille här förklara för mig varför "äta sig mätt" är ett negativt uttryck, ordagrant betyder det ju bara att äta tills man är mätt?

Man stöter ju på uttrycket i litteraturen "hon misstänkte att han följt med bara för att äta sig mätt på kaffebröd". Fick också höra detta mycket under min uppväxt, av lutheranskt skolade föräldrar: "du får inte bara äta dig mätt på xx" Att "äta sig mätt" på något dyrt/sockerrikt/onödigt var alltså moraliskt fel. Att fylla magen med bröd/potatis var moraliskt rätt och väluppfostrat. Detta alltså långt innan bantningsprofessorerna hittade på GI-metoden...

Nu kanske ni tror att min släkt kommer från Småland, men så är det inte...

Att "äta sig mätt" tycker inte jag är något negativt i sig.

I ditt första exempel så handlar det mer om att man bara vill åt en sak (kaffebrödet) och inte accepterar de underförstådda regler som finns när man blir hembjuden till någon, att samtala, vara trevlig...

I ditt andra exempel så handlar det om att man plocker ut en sak av det som bjuds och äter sig mätt på det godaste/dyraste. Detta i sin tur leder ju till att någon annan blir tvingad att trycka magen full av potatis eller bröd om det inte finns ett överflöd av mat.
Det skulle också kunna vara någonting i stil med att en varierad föda är det bästa och i många fall faktiskt det godaste, men jag vet inte.

En matfriare är en person som är mer intresserad av "att äta sig mätt" än att
spela eller mindre delikata sociala roller.

Våra ordböcker ligger decennier efter jämställdhetsdebatten. Vore det inte
ett lovvärt feministiskt initiativ att göra matfriaren könsneutral? NE:

matfriare subst. ~n äv. matfriarn, plur. ~, best. plur. matfriarna
• person som söker ställa sig in hos ngn (kvinnlig medlem av ett hushåll)
för att få en bit mat: kavaljeren visade sig vara enbart en matfriare
BET.NYANS: ibl. äv. om djur, t.ex. hund: taxen var en riktig liten matfriare
HIST.: sedan 1730

Det börja så bra med person, men sedan urartar beskrivningen. I jämställd-
hetens intresse bör den uppdateras. Samkönade matfriare får heller inte
glömmas bort. Bättre ur JämOs perspektiv:

matfriare subst. ~n äv. matfriarn, plur. ~, best. plur. matfriarna
• person som söker ställa sig in hos ngn (kylskåpsdisponent etc) för att få
en bit mat: kavaljeren/damen/kompisen visade sig vara enbart en matfriare
BET.NYANS: ibl. äv. om djur, t.ex. hund: taxen var en riktig liten matfriare
HIST.: sedan 1730