2007-03-18, 14:55
#1
Detta är min första tripprapport av många kommande tripprapporter. Försöker berätta och beskriva allt så bra som möjligt, men vill ha så mycket konstruktiv kritik som möjligt så att den här och framtida rapporter blir så bra som möjligt.
***
Det var en kväll i juni. Jag och M satt och smögade i mitt vardagsrum och funderade över vad vi skulle hitta på under aftonen. Ringde upp godisaffären och fick höra att nya lappar och knappar var på ingång. Var vid denna tid inte berest i några andra andra rus än alkohol och cannabis, men var öppen för det mesta, så vi beställde en av varje. Dock fick vi snart veta att det skitit sig med ecstasyn, och fick således nöja oss med syran.
Några timmar senare åker vi för att hämta psykadelikan och lite weed, klockan är nu cirkus ett på natten. Tar bilen in till staden, och möter upp de två matesen med lapparna, som är av märket Shiva. De har redan svalt sina och börjar redan bli riktigt trippade. W, som utan tvivel är mest berest i LSD och droger över huvud taget i vår bekantskapskrets, talar om att de här lapparna är "skeva grejer". De vill röra sig hem till W så fort som möjligt, så vi köper våra trippar och tar farväl av dem. Vi glider upp i lägenheten och får efter lite om och men tag i vedet, vartefter även vi beger oss hemmåt för att påbörja resan.
Vi installerar oss i vardagsrummet. På vägen hem fick vi även med oss S på köpet, han ska dock endast blaza och får alltså fungera som någon slags barnvakt. Sätter mig i soffan, häller upp en kall sofiero och lutar mig tillbaka ett slag, medan M plockar fram tripperna. Känner mig som Rents när han har äntligen har stopillerna i händerna; "And now, now I'm ready".
När jag sedan ska köra igång kommer jag på att jag inte ens vet vad jag ska göra med den här magiska lilla papperslappen. Får till svar att jag ska stoppa den i munnen och suga på den, typ. Gör som jag blir tillsagd och påbörjar ett intensivt arbete med att smeka och suga lappen. Fortsätter så ett tag, samtidigt som en spliff skickas runt.
Resan tar sin början
Efter cirka tjugo minuter med förväntan som enda sysselsättning, märker jag av de första effekterna. Får en slags pirrig känsla i hela kroppen som successivt blir intensivare. Det känns väldigt lustigt och snart finner jag mig i den sjukaste skrattnojan jag haft, inte helt olik de man fick de första gångerna på cb. Lägger mig ned i fotöljen och bara garvar, garvar och garvar.
10-15 minuter senare får jag mitt livs första open eye visualizasion. Går in och hälsar på M, som sitter och fixar med datorn. Han röker, och plötsligt ser jag hur cigarettröken börjar röra sig på ett övernaturligt sätt. Svårt att beskriva, men tänk er att röken plötsligt har ett eget liv och kan forma och sprida sig hur den vill, den behöver inte längre vara realistisk.
Upptäcker vidare att om man rör saker snabbt, till exempel ciggen, så blir det ett slags fartvågor efter den. Den är för snabb för sig själv, likt ett flygplan snabbare än ljudet. Att vifta och snurra på ciggen blir plötsligt väldigt underhållande. Samma sak med armarna.
Går in i min brors rum för att fixa med en webcam så att vi kan videokonversera med W och de andra. Att få rätt kabel i rätt kontakt är nu ett jävla mission, då det är väldigt svårt att fokusera och koncentrera sig.
Befinner mig i LSD:s motsvarighet till ecstasyns comeup, och det är en intensiv sådan. På brorsans säng kutar det plötsligt omkring skalbaggar. De springer upp för nederdelen och in under täcket. Vid synen av detta slår skrattnojan på igen, så jag lägger mig på sängen och försöker slappna av samtidigt som jag verkligen rågarvar.
På väggen hänger en bild på en panda med ett bambustrå i handen. Måste ha varit en hemlig trädgårdsmästare i farten ikväll, för nu växer det utav bara helvete. Bambustrået sträcker sig ut från tavlan, vidare över bordet och når snart en längd på typ meter. Små mindre grässtrån växer ut som grenar på det första skottet. Även bakgrunden med pandan förändras och blir behagligt grön.
Flyttar blicken upp i taket. Takytan har gått från fast till bubblig. Det är som att det regnar ovanligt stora vattendroppar, men jag klarar mig utan paraply. Softar kvar där ett tag så detta var väldigt vackert.
Resan fortsätter
Tiden rullar på, vi förflyttar oss ut i vardagsrummet. Hallucinationerna blir allt mer intensiva. Jag sitter i en fotölj, S ligger i soffan och M går omkring och snackar med de andra som trippar. En av de hippiesarna har skevat ur ordentligt och vi börjar misstänka att detta bara är början.
Längs väggen har vi en stor bokhylla i trä, med filmfodral, pärmar, vin och spritflaskor, fotografier med mera. Ser att flaskorna och filmerna har börjat lysa i många olika färger. Här och där tränger även gröna grenar och blad sig fram. De blir allt fler och växer vidare ut från bokhyllan ut i luften.
En tavla med guldram hänger till höger om bokhyllan, det är en rödgul illustration av en kvinna och man i ett. Det är som att den inte längre vill vara ett med väggen; den vill vara ett starkt och självständigt objekt. Konturerna och färgerna blir otroligt starka. De små färgdragen i tavlan finns där och avtecknar sig hela tiden med små simningar, men tavlan i sin helhet skiner i ett ljust, gult sken. Ramen avtecknar sig också väldigt tydligt i ett separat sken. Tavlan känns väldigt existent, inte som en person, men närvarande på något sätt.
Jag går ut på balkongen för att se världen i en trippad synvinkel. Får syn på skogen några kilometer bort, och stora och kraftiga ekar får syn på mig. Då börjar de jävlarna leva, och flyger närmare och närmare. Häftigt som fan, men nojig som jag är valde jag att knalla tillbaka in igen.
M försöker sig på att rulla, men det går inget vidare. Filmerna och cd-skivorna i bokhyllan har börjat andas och dansa med i musiken. De svarta mönstrena i den röda mattan rör och formar sig psykadeliskt, lite som i Fear and Loathing då Johnny Depp kommer in på hotellet i början och spanar in mattan vid receptionen. Kent spelas svagt i bakgrunden.
Har två tv-apparater framme, varav en är på och kopplad till datorn. Min bakgrundsbild på en vit lyxkryssare omgiven av ett exotiskt, blått hav är det enda som visas för tillfället. M ser båten sjunka och tycker att det är rätt nojigt.
P är på väg sedan ett tag. Han ringer och säger att han är framme, men av någon anledning känns det väldigt obehagligt och jobbigt att gå ner och möta honom. Jag bor en trappa upp, det är cirka tio meter från dörren till porten och gården, men allt utanför lägenheten är väldigt avlägset och osäkert just nu. Jag och M försöker få S att visa lite sympati och gå ner och öppna, men han är genomstekt och orkar inte lämna soffan.
Efter mycket om och men går jag ner och öppnar i alla fall. Klockan är kanske cirka fyra eller fem på morgonen (min tidsuppfattning är lika med noll), men det är ljust ute när jag kommer ner. Det var inte så farligt ändå, ganska skönt med lite frisk luft, och snart är jag tillbaka där uppe med P i bagaget.
Shiva peakar
Det är nu 2-3 timmar sedan vi käkade lapparna och peaken är som starkast. Även om man konstant flyttar blicken så rör sig saker väldigt intensivt överallt. Ansikten ändras snabbt, hår och konturer flyter ihop och deformeras hela tiden. Både jag och M börjar tycka att det är jobbigt, det är för intensivt, och man får en orolig känsla över hela situationen. Att kommunicera blir allt svårare, speciellt med P och S som inte är trippade.
Jag och M går ut på balkongen, sätter oss ned och frågar oss vad vi ska göra. Hela balkongen bokstavlingen flippar, färger och mönster flyter runt i ett rasande tempo. Det är ingen mening att blunda heller, ty det är minst lika mycket hokus pokus i synfältet då. Vi funderar lite svagt på att gå ut, söka nya miljöer typ, men det känns samtidigt som en risk, kanske blir det ännu värre då. Kommer inte på någonting bra, så vi går in igen och gör ett nytt försök att slappna av.
M gör ett sista försök att snurra ihop spliffen, men det går inte. Efter närmare två timmar beslutar vi oss för att S ska snurra istället. Jag har fortfarande svårt att koppla av, men det är ännu värre för M som mest intill hela tiden säger till sig själv "Det är lugnt, det är ju lugnt". Vi försöker intala oss om att vi är hemma hos mig, ingenting kan hända, allt är lugnt.
Spliffen är snart lightad, men S och P får dela på den själva då vi inte vill boosta trippen till mer än vad den redan är. Måste vara första gången jag sett M banga på en joppe by the way. Vi beslutar oss för att sätta på O.C., som är något av en favoritserie, för att fokusera på någonting som känns tryggt. Det blir ett julavsnitt och karaktärerna går omkring i rött, eller det är i alla fall så jag upplever det. Ganska koolt att kolla på saker som rör sig, människor som går omkring, det blir ungefär som fartränderna på ciggen men nu på en mycket mer intensifierad nivå. Allt växer och förvrängs psykadeliskt.
Då P hatar O.C. och det egentligen inte löste någonting stängde vi av det igen. M vet inte vad han ska ta sig till, vet hur känslan är då jag fått den efteråt, det känns som att det är någonting man måste göra för att kunna chilla ner igen. Han beslutar sig för en dusch, så han slänger av sig kläderna och hoppar in i duschen. Kommer snart ut betydligt lugnare efter att ha spolat av sig med kallt vatten, det var det han behövde göra tydligen. Slår sig ned blöt med endast en handduk runt kroppen och kopplar av med några fler "Det är lugnt". Det var lite smånojigt då, men jävligt kul så här efteråt.
***
Det var en kväll i juni. Jag och M satt och smögade i mitt vardagsrum och funderade över vad vi skulle hitta på under aftonen. Ringde upp godisaffären och fick höra att nya lappar och knappar var på ingång. Var vid denna tid inte berest i några andra andra rus än alkohol och cannabis, men var öppen för det mesta, så vi beställde en av varje. Dock fick vi snart veta att det skitit sig med ecstasyn, och fick således nöja oss med syran.
Några timmar senare åker vi för att hämta psykadelikan och lite weed, klockan är nu cirkus ett på natten. Tar bilen in till staden, och möter upp de två matesen med lapparna, som är av märket Shiva. De har redan svalt sina och börjar redan bli riktigt trippade. W, som utan tvivel är mest berest i LSD och droger över huvud taget i vår bekantskapskrets, talar om att de här lapparna är "skeva grejer". De vill röra sig hem till W så fort som möjligt, så vi köper våra trippar och tar farväl av dem. Vi glider upp i lägenheten och får efter lite om och men tag i vedet, vartefter även vi beger oss hemmåt för att påbörja resan.
Vi installerar oss i vardagsrummet. På vägen hem fick vi även med oss S på köpet, han ska dock endast blaza och får alltså fungera som någon slags barnvakt. Sätter mig i soffan, häller upp en kall sofiero och lutar mig tillbaka ett slag, medan M plockar fram tripperna. Känner mig som Rents när han har äntligen har stopillerna i händerna; "And now, now I'm ready".
När jag sedan ska köra igång kommer jag på att jag inte ens vet vad jag ska göra med den här magiska lilla papperslappen. Får till svar att jag ska stoppa den i munnen och suga på den, typ. Gör som jag blir tillsagd och påbörjar ett intensivt arbete med att smeka och suga lappen. Fortsätter så ett tag, samtidigt som en spliff skickas runt.
Resan tar sin början
Efter cirka tjugo minuter med förväntan som enda sysselsättning, märker jag av de första effekterna. Får en slags pirrig känsla i hela kroppen som successivt blir intensivare. Det känns väldigt lustigt och snart finner jag mig i den sjukaste skrattnojan jag haft, inte helt olik de man fick de första gångerna på cb. Lägger mig ned i fotöljen och bara garvar, garvar och garvar.
10-15 minuter senare får jag mitt livs första open eye visualizasion. Går in och hälsar på M, som sitter och fixar med datorn. Han röker, och plötsligt ser jag hur cigarettröken börjar röra sig på ett övernaturligt sätt. Svårt att beskriva, men tänk er att röken plötsligt har ett eget liv och kan forma och sprida sig hur den vill, den behöver inte längre vara realistisk.
Upptäcker vidare att om man rör saker snabbt, till exempel ciggen, så blir det ett slags fartvågor efter den. Den är för snabb för sig själv, likt ett flygplan snabbare än ljudet. Att vifta och snurra på ciggen blir plötsligt väldigt underhållande. Samma sak med armarna.
Går in i min brors rum för att fixa med en webcam så att vi kan videokonversera med W och de andra. Att få rätt kabel i rätt kontakt är nu ett jävla mission, då det är väldigt svårt att fokusera och koncentrera sig.
Befinner mig i LSD:s motsvarighet till ecstasyns comeup, och det är en intensiv sådan. På brorsans säng kutar det plötsligt omkring skalbaggar. De springer upp för nederdelen och in under täcket. Vid synen av detta slår skrattnojan på igen, så jag lägger mig på sängen och försöker slappna av samtidigt som jag verkligen rågarvar.
På väggen hänger en bild på en panda med ett bambustrå i handen. Måste ha varit en hemlig trädgårdsmästare i farten ikväll, för nu växer det utav bara helvete. Bambustrået sträcker sig ut från tavlan, vidare över bordet och når snart en längd på typ meter. Små mindre grässtrån växer ut som grenar på det första skottet. Även bakgrunden med pandan förändras och blir behagligt grön.
Flyttar blicken upp i taket. Takytan har gått från fast till bubblig. Det är som att det regnar ovanligt stora vattendroppar, men jag klarar mig utan paraply. Softar kvar där ett tag så detta var väldigt vackert.
Resan fortsätter
Tiden rullar på, vi förflyttar oss ut i vardagsrummet. Hallucinationerna blir allt mer intensiva. Jag sitter i en fotölj, S ligger i soffan och M går omkring och snackar med de andra som trippar. En av de hippiesarna har skevat ur ordentligt och vi börjar misstänka att detta bara är början.
Längs väggen har vi en stor bokhylla i trä, med filmfodral, pärmar, vin och spritflaskor, fotografier med mera. Ser att flaskorna och filmerna har börjat lysa i många olika färger. Här och där tränger även gröna grenar och blad sig fram. De blir allt fler och växer vidare ut från bokhyllan ut i luften.
En tavla med guldram hänger till höger om bokhyllan, det är en rödgul illustration av en kvinna och man i ett. Det är som att den inte längre vill vara ett med väggen; den vill vara ett starkt och självständigt objekt. Konturerna och färgerna blir otroligt starka. De små färgdragen i tavlan finns där och avtecknar sig hela tiden med små simningar, men tavlan i sin helhet skiner i ett ljust, gult sken. Ramen avtecknar sig också väldigt tydligt i ett separat sken. Tavlan känns väldigt existent, inte som en person, men närvarande på något sätt.
Jag går ut på balkongen för att se världen i en trippad synvinkel. Får syn på skogen några kilometer bort, och stora och kraftiga ekar får syn på mig. Då börjar de jävlarna leva, och flyger närmare och närmare. Häftigt som fan, men nojig som jag är valde jag att knalla tillbaka in igen.
M försöker sig på att rulla, men det går inget vidare. Filmerna och cd-skivorna i bokhyllan har börjat andas och dansa med i musiken. De svarta mönstrena i den röda mattan rör och formar sig psykadeliskt, lite som i Fear and Loathing då Johnny Depp kommer in på hotellet i början och spanar in mattan vid receptionen. Kent spelas svagt i bakgrunden.
Har två tv-apparater framme, varav en är på och kopplad till datorn. Min bakgrundsbild på en vit lyxkryssare omgiven av ett exotiskt, blått hav är det enda som visas för tillfället. M ser båten sjunka och tycker att det är rätt nojigt.
P är på väg sedan ett tag. Han ringer och säger att han är framme, men av någon anledning känns det väldigt obehagligt och jobbigt att gå ner och möta honom. Jag bor en trappa upp, det är cirka tio meter från dörren till porten och gården, men allt utanför lägenheten är väldigt avlägset och osäkert just nu. Jag och M försöker få S att visa lite sympati och gå ner och öppna, men han är genomstekt och orkar inte lämna soffan.
Efter mycket om och men går jag ner och öppnar i alla fall. Klockan är kanske cirka fyra eller fem på morgonen (min tidsuppfattning är lika med noll), men det är ljust ute när jag kommer ner. Det var inte så farligt ändå, ganska skönt med lite frisk luft, och snart är jag tillbaka där uppe med P i bagaget.
Shiva peakar
Det är nu 2-3 timmar sedan vi käkade lapparna och peaken är som starkast. Även om man konstant flyttar blicken så rör sig saker väldigt intensivt överallt. Ansikten ändras snabbt, hår och konturer flyter ihop och deformeras hela tiden. Både jag och M börjar tycka att det är jobbigt, det är för intensivt, och man får en orolig känsla över hela situationen. Att kommunicera blir allt svårare, speciellt med P och S som inte är trippade.
Jag och M går ut på balkongen, sätter oss ned och frågar oss vad vi ska göra. Hela balkongen bokstavlingen flippar, färger och mönster flyter runt i ett rasande tempo. Det är ingen mening att blunda heller, ty det är minst lika mycket hokus pokus i synfältet då. Vi funderar lite svagt på att gå ut, söka nya miljöer typ, men det känns samtidigt som en risk, kanske blir det ännu värre då. Kommer inte på någonting bra, så vi går in igen och gör ett nytt försök att slappna av.
M gör ett sista försök att snurra ihop spliffen, men det går inte. Efter närmare två timmar beslutar vi oss för att S ska snurra istället. Jag har fortfarande svårt att koppla av, men det är ännu värre för M som mest intill hela tiden säger till sig själv "Det är lugnt, det är ju lugnt". Vi försöker intala oss om att vi är hemma hos mig, ingenting kan hända, allt är lugnt.
Spliffen är snart lightad, men S och P får dela på den själva då vi inte vill boosta trippen till mer än vad den redan är. Måste vara första gången jag sett M banga på en joppe by the way. Vi beslutar oss för att sätta på O.C., som är något av en favoritserie, för att fokusera på någonting som känns tryggt. Det blir ett julavsnitt och karaktärerna går omkring i rött, eller det är i alla fall så jag upplever det. Ganska koolt att kolla på saker som rör sig, människor som går omkring, det blir ungefär som fartränderna på ciggen men nu på en mycket mer intensifierad nivå. Allt växer och förvrängs psykadeliskt.
Då P hatar O.C. och det egentligen inte löste någonting stängde vi av det igen. M vet inte vad han ska ta sig till, vet hur känslan är då jag fått den efteråt, det känns som att det är någonting man måste göra för att kunna chilla ner igen. Han beslutar sig för en dusch, så han slänger av sig kläderna och hoppar in i duschen. Kommer snart ut betydligt lugnare efter att ha spolat av sig med kallt vatten, det var det han behövde göra tydligen. Slår sig ned blöt med endast en handduk runt kroppen och kopplar av med några fler "Det är lugnt". Det var lite smånojigt då, men jävligt kul så här efteråt.
