2007-03-14, 17:49
#1
(Postar en tripprapport åt min kompis, som av nån anledning inte vill posta från sin egen användare. Enjoy!)
Kön: Man
Vikt: 70
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Nikotin, Alkohol
Stubstans: 0.4g superbra weed+okänd mängd hasch
En kväll hade jag bestämt mig att gå ut och röka en joint för att sedan gå hem och ta det lugnt framför teven eller datorn. Jag bestämde mig för att dra till ett ställe som jag kan kalla bryggan, det är en ganska stor träbrygga som står ute i vattnet, det finns ett par bänkar som är skymda med staket och har ett tak över sig så man kan sitta i lugn och ro för sig själv och röka, i vanliga fall. Efter lite hostande och ett par bloss började jag höra högljutt skratt och prat från ett par killar kanske 100 meter ifrån där jag var. Jag kunde med viss osäkerhet fastställa att de var invandrarmän, jag drog slutsatsen att de var fulla och bara skulle till någon varm lägenhet i närheten för att festa.
Till min stora förvåning kom pratet och skrattet allt närmare, min skräck förvärras ytterligare när jag hörde dem gå över träbron som leder till bryggan, jag trycker min joint lätt mot lite fuktigt trä och skymmer den bakom mitt ena lår. Entré gör en man i 25-årsåldern, han stannar upp snabbt och ger min en ifrågasättande och förvånad blick. Jag blänger tillbaka men viker snabbt undan min blick för att undvika konfrontation. Han går vidare och hans efterfölje går troget med honom in och sätter sig, alla lika förvånade över att se mig sitta där.
När de väl hade satt sig ner började de prata och skratta som om jag inte vore där. Jag var nu en aning förvirrad, till en viss del som ett resultat av det jag har fått i mig av min joint. Jag funderade på om jag ska gå eller inte när jag med viss osäkerhet kunde urskilja att en av killarna röker något, så jag tog med viss självsäkerhet upp min joint igen. Långsamt, förde jag den mot munnen ständigt iakttagande vad som pågick på andra sidan samtidigt som jag i en självsäker rörelse tog upp min tändare och fortsatte att röka.
Ljudet från tändaren fångade en av killarnas uppmärksamhet som med ett snabbt ryck tittade mot mig, jag mötte hans ögon för att visa min tillänglighet. Jag tog självsäkert ett par bloss av min joint och killen på andra sidan reagerade snabbt, han sa med en hög röst ”Killen blejzar”, de andra i hans sällskap skrattar förvånat och bjuder över mig till deras sida. Med en klump av tvekan i magen gick jag över och satte mig samtidigt som jag i mitt huvud spånade på en plan om hur jag snabbast skulle kunna fly därifrån om det visade sig att någon av killarna skulle vara ett kriminellt dickhead som ville ha min mobil.
Trots min misstänksamma inställning gentemot männen hälsade jag glatt på de 6 männen och satte mig ner längst ute på kanten bredvid dem. Min joint var inte anpassad för fler än en person med jag passade den ändå vidare, jag hade mer hemma plus att det var riktigt bra skunk som jag rökte. Killarna passade runt sin joint och när det var min tur så var det min tur, jag var med på deras och de var med på min, jointarna gav oss utan större eftertanke ett vänskapsförhållande som för stunden kändes odödligt.
När de båda hade släcks och dumpats i den naturliga papperskorgen (saltsjön) satt vi alla och pratade en bra stund, det visade sig att de var lite äldre än vad jag till en började hade anat. 25-30 år gamla var de och de blev minst sagt förvånade över min låga ålder, som var 18 vid tillfället. När vi till en viss del klargjort hur absurt allt detta var och pratat en stund om ingenting kommer förslaget upp om att vi ska mecka en till. Jag som var stenad bortom förståelse vid tillfället slänger genast ur mig: ”Det är klart vi meckar en till, man bangar ju aldrig på mer.”.
Killarna börjar skratta högt åt det jag sa och tog genast upp den nödvändiga utrustningen för meckprocessen. En kille som tagigt lite mer avstånd från gruppen gick omkring och fotade hela händelsen, han började ta bilder på oss som vi satt. Jag, stenad som jag var började givetvis bli orolig, jag satt där och tänkte ut det mest långsökta scenariot för att de bilderna skulle kunna få mig gripen av polisen och bortstött från samhället.
Det enda som var jag kunde tänka på vid det här laget var att jag ville gå därifrån, för många känslor av obehag började dyka upp och jag insåg att jag knappt kunde förstå vad mitt nyfunna sällskap hade att säga, invandrarsvenska var helt enkelt för svårt att förstå. Jag reste mig upp och lyckades dra till mig allas uppmärksamhet genom att säga något konstigt och antagligen helt ologiskt. Alla tittade på mig i tystnad, en av killarna ser lite störd ut och säger: ”Brorsan säger att vi ska mecka en till sen så drar han!”.
Jag skojar lättsamt bort mitt flyktförsök och sätter mig igen och fortsätter att lyssna på allt som jag inte kunde förstå. En av karaktärerna, ”Paco” kan jag kalla honom, satt bredvid mig och tvingade lite småsnack när han passade jointen via/till mig. Till en början verkade han helt ointressant, men allteftersom tiden fortlöpte pratade vi mer och det kom till slut fram att han bodde i samma område som jag och att även om vi inte hade mycket genensamt så var han en trevlig kille.
Till slut: Lättad av att se situationens upplösning beger jag mig därifrån med ett sinne förvirrat av invandrarsnack och bra röka, nöjd givetvis.
Kön: Man
Vikt: 70
Tidigare erfarenheter: Cannabis, Nikotin, Alkohol
Stubstans: 0.4g superbra weed+okänd mängd hasch
En kväll hade jag bestämt mig att gå ut och röka en joint för att sedan gå hem och ta det lugnt framför teven eller datorn. Jag bestämde mig för att dra till ett ställe som jag kan kalla bryggan, det är en ganska stor träbrygga som står ute i vattnet, det finns ett par bänkar som är skymda med staket och har ett tak över sig så man kan sitta i lugn och ro för sig själv och röka, i vanliga fall. Efter lite hostande och ett par bloss började jag höra högljutt skratt och prat från ett par killar kanske 100 meter ifrån där jag var. Jag kunde med viss osäkerhet fastställa att de var invandrarmän, jag drog slutsatsen att de var fulla och bara skulle till någon varm lägenhet i närheten för att festa.
Till min stora förvåning kom pratet och skrattet allt närmare, min skräck förvärras ytterligare när jag hörde dem gå över träbron som leder till bryggan, jag trycker min joint lätt mot lite fuktigt trä och skymmer den bakom mitt ena lår. Entré gör en man i 25-årsåldern, han stannar upp snabbt och ger min en ifrågasättande och förvånad blick. Jag blänger tillbaka men viker snabbt undan min blick för att undvika konfrontation. Han går vidare och hans efterfölje går troget med honom in och sätter sig, alla lika förvånade över att se mig sitta där.
När de väl hade satt sig ner började de prata och skratta som om jag inte vore där. Jag var nu en aning förvirrad, till en viss del som ett resultat av det jag har fått i mig av min joint. Jag funderade på om jag ska gå eller inte när jag med viss osäkerhet kunde urskilja att en av killarna röker något, så jag tog med viss självsäkerhet upp min joint igen. Långsamt, förde jag den mot munnen ständigt iakttagande vad som pågick på andra sidan samtidigt som jag i en självsäker rörelse tog upp min tändare och fortsatte att röka.
Ljudet från tändaren fångade en av killarnas uppmärksamhet som med ett snabbt ryck tittade mot mig, jag mötte hans ögon för att visa min tillänglighet. Jag tog självsäkert ett par bloss av min joint och killen på andra sidan reagerade snabbt, han sa med en hög röst ”Killen blejzar”, de andra i hans sällskap skrattar förvånat och bjuder över mig till deras sida. Med en klump av tvekan i magen gick jag över och satte mig samtidigt som jag i mitt huvud spånade på en plan om hur jag snabbast skulle kunna fly därifrån om det visade sig att någon av killarna skulle vara ett kriminellt dickhead som ville ha min mobil.
Trots min misstänksamma inställning gentemot männen hälsade jag glatt på de 6 männen och satte mig ner längst ute på kanten bredvid dem. Min joint var inte anpassad för fler än en person med jag passade den ändå vidare, jag hade mer hemma plus att det var riktigt bra skunk som jag rökte. Killarna passade runt sin joint och när det var min tur så var det min tur, jag var med på deras och de var med på min, jointarna gav oss utan större eftertanke ett vänskapsförhållande som för stunden kändes odödligt.
När de båda hade släcks och dumpats i den naturliga papperskorgen (saltsjön) satt vi alla och pratade en bra stund, det visade sig att de var lite äldre än vad jag till en började hade anat. 25-30 år gamla var de och de blev minst sagt förvånade över min låga ålder, som var 18 vid tillfället. När vi till en viss del klargjort hur absurt allt detta var och pratat en stund om ingenting kommer förslaget upp om att vi ska mecka en till. Jag som var stenad bortom förståelse vid tillfället slänger genast ur mig: ”Det är klart vi meckar en till, man bangar ju aldrig på mer.”.
Killarna börjar skratta högt åt det jag sa och tog genast upp den nödvändiga utrustningen för meckprocessen. En kille som tagigt lite mer avstånd från gruppen gick omkring och fotade hela händelsen, han började ta bilder på oss som vi satt. Jag, stenad som jag var började givetvis bli orolig, jag satt där och tänkte ut det mest långsökta scenariot för att de bilderna skulle kunna få mig gripen av polisen och bortstött från samhället.
Det enda som var jag kunde tänka på vid det här laget var att jag ville gå därifrån, för många känslor av obehag började dyka upp och jag insåg att jag knappt kunde förstå vad mitt nyfunna sällskap hade att säga, invandrarsvenska var helt enkelt för svårt att förstå. Jag reste mig upp och lyckades dra till mig allas uppmärksamhet genom att säga något konstigt och antagligen helt ologiskt. Alla tittade på mig i tystnad, en av killarna ser lite störd ut och säger: ”Brorsan säger att vi ska mecka en till sen så drar han!”.
Jag skojar lättsamt bort mitt flyktförsök och sätter mig igen och fortsätter att lyssna på allt som jag inte kunde förstå. En av karaktärerna, ”Paco” kan jag kalla honom, satt bredvid mig och tvingade lite småsnack när han passade jointen via/till mig. Till en början verkade han helt ointressant, men allteftersom tiden fortlöpte pratade vi mer och det kom till slut fram att han bodde i samma område som jag och att även om vi inte hade mycket genensamt så var han en trevlig kille.
Till slut: Lättad av att se situationens upplösning beger jag mig därifrån med ett sinne förvirrat av invandrarsnack och bra röka, nöjd givetvis.
