Drömma att man är död

Jag hade en mardröm inatt. Jag drömde att jag dog.
"Det lät ju jävligt spännande" kan man såklart tänka...

Men det är faktiskt intressantare än man kan tro.
Jag drömmer att jag dömts för något, vad kommer jag inte ihåg.
Jag blir dömd till döden och ska hängas så jag förs ut på en plattform ovanför en ravin som är flera hundra meter djup. Jag får en snara runt halsen och puttas tillslut ut från plattformen och börjar falla neråt och av någon anledning så är snaran väldigt lång så jag faller säkert 30-40 meter innan den kniper åt och jag ser då min egen skuggbild mot ravinens vägg där jag ser min nacke knäckas och sen blir allting svart. Och det är nu man ska vakna.
Men det gör inte jag utan jag fortsätter drömma, jag drömmer att jag är död!
Jag har nu inte så klara minnesbilder, men jag minns hur allting var svart och jag kände ett stort obehag rent allmänt. Ångest, obehag, tankar som "är det såhär det är för evig tid?".

SEN vaknar jag

Har någon nånsin drömt nåt liknande eller hört talats om något liknande?
Eller sitter kanske med någon information om drömtydning eller dylikt?

Jag har själv aldrig hört talats om någon som drömt något liknande, och känslorna när jag "var död" har jag aldrig riktigt känt tidigare när jag drömt (även om de just nu mest är blurrade).

Skön dröm :]



Har drömt att jag dött 3 ggr, de andra ggrna så vaknar jag som de flesta andra precis i dödsögonblicket.

Gångerna då jag faktiskt dött, så har min kropp bara slutat att existera. Denna världen med, jag och allt annat är energil, som inte går att se eller förnimma. Eftersom jag inte hade någon kropp, så hade jag inga ögon. Jag kunde se åt alla håll samtidigt! I något som verkade vara ett interstellärt kosmos. Det var en upplevelse jag vet att jag aldrig kommer att uppleva på riktigt :P Det var som att se i flera dimensioner samtidigt.
Och känslan av att inte behöva andas, att inte behöva göra någonting när man är ett med evigheten är otroligt tillfredställande.




Återigen skön dröm du hade, det blev värsta film scenariot :P

Har hänt en gång vad jag kommer ihåg.
Jag och en polare åkte bil och blev påkörda av ett tåg vid en järnvägsövergång. Efter det svävade jag runt och när jag verkligen fattade att jag var död fick jag panik och insåg att det sög ganska hårt att dö så ung och att jag inte skulle uppleva någonting mer.

Hehe... tja, ett interstellärt kaos var väl en hyffsad beskrivning... men det var inte "kul" på något sätt utan väldigt obehagligt...

Ang film-scenariot så tänkte jag detsamma när jag vaknat "fan det där ska jag ha med i en film någon gång".... dock så skulle det säkert krävas en bruckheimerproduktion med solnedgång, datoranimerade klippor os.v. för att få den känslan som jag hade, men ändå

Svävade du runt vid din kropp eller var allt bara svart?

Jag brukar ofta drömma att jag håller på att dö eller är döende men jag har en återkommande dröm, som kommer med långa intervaller och har gjort så sen barnsben, där jag ramlar ner från en brygga i vattnet. Från ha varit en solig och varm atmosfär med klarblått vatten blir det kallt och vattnet blir snabbt mörkare. Jag känner hur luften tar slut och pulsen ökar.
Innan så slutade det där men drömmen tog en liten vidareutveckling för några år sen. Nu fortsätter jag djupare ner tills det är helt kolsvart och jag vet inte längre vet vad som är upp och ner. Jag får slut på luft men jag vaknar inte förrän jag känner att hjärtat slagit sitt sista slag. Visserligen blir det inget efterspel men precis innan jag vaknar så slås jag av insikten att jag faktiskt dött.

I övrigt så har min mest rogivande dröm varit en där jag ramlat ner över ett gäng rostiga gamla armeringsjärn/spett. Där ligger jag med ryggen mot marken och blickar upp mot himlen och bara väntar på att dö. Drömmen är helt känslolös så när som på en befriande känsla att jag inte behöver bry mig om något mer än att ligga och titta på moln som sveper förbi.

Bumpar en rätt gammal tråd, men ändå.

Har drömt många gånger att jag nästan "dött" men vaknat i svettigt panikslag.
Däremot så drömde jag att jag faktiskt dog för X antal år sen, och det var en väldigt mystisk känsla över det hela.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det hela handlade om, bara att hur dom sista sekunderna utav mitt liv såg ut (förhoppningsvis inte).
Jag var i ett stort fint rum med fint folk.. Pang.. Tystnaden infinner sig på en blixtsekund och jag ser hur kristallkronan faller emot mig, även fast jag ser allting runt mig i slow-motion..
PANG.. Jag ser mig själv utifrån, bortom räddning. Jag vet att jag kommer dö, och att att allt blir svart, men det tar en sån jävla tid.
Det svartnar. Jag vaknar dagen efter och är kallsvettig.

Flyttar från Psyk till drömmar.

// MOD //

Själv så drömde jag för en månad sedan att jag dog och också fick uppleva hur döden var. Vaknade upp alldeles snurrig. Nog den jobbigaste drömmen jag haft.

Blir jagad av folk med vapen, hamnar på rygg i ett dike varav en av personerna kliver fram för att kolla om jag andas, det gör jag varpå perosnen säger "kolla grabbar, han lever" varpå jag håller andan i sömen (!) vilket resulterar i att snart måste jag andas och gör det när personen tittar på mig, och får då en kniv i mig, (ja jag känner kniven fast den är i drömmen) varav jag andas med en kniv i mig och förväntas vara död...

jag har drömt att jag hoppat. och känt smällen. hur allt blir tyst och svart. och sedan sett liksom det utifrån. som i lilja 4ever.

Jag vet inte om jag har något minne av att ha dött i drömmen. Skulle nog kunna påstå att det säkerligen skulle vara en märklig upplevelse. Kanske lite läskig också.
Däremot har jag vid flera tillfällen drömt att en viss person jag älskar dött. Det är något av det absolut värsta som finns. Jag vaknar då och upptäcker att jag gråter som fan, och att hela kudden är blöt av tårar, ligger också alltid fosterställning och rå-snyftar. Det som gör det hela outhärdligt är att jag under den första minuten är helt desorienterad och förstår inte att det "bara" var i en dröm som händelsena uppspelade sig. Sen slås jag av en extrem förlust-ångest och spelar upp hela drömmen i huvudet för att försäkra mig om att det bara varit en dröm.
Det värsta är nog att alla gångerna har jag vaknat upp precis efter eller under begravningen. Fy fan för sånna drömmar säger jag bara.