N-Etyl-2C-B, första gången

Hej Flashback, har länge hängt på detta underbara forum utan att vara medlem. Det här är min första tripprapport och första tråd överhuvudtaget för den delen. Den blev mycket längre än vad jag hade tänkt mig, men jag hoppas att ni gillar den. Den handlar om mig och min kompis MangoGreys (som också är medlem här på forumet) första N-Etyl-2C-B tripp.

Jag
Kön: Man
Vikt: 65 kg
Substans: ca 25mg N-Etyl-2C-B + lite cannabis

MangoGrey
Kön: Man
Vikt: 65 kg
Substans: ca 50mg N-Etyl-2C-B + lite cannabis



Jag och Mangogrey träffades i mitt förråd efter middag. Vi skulle snorta pulvret, eftersom vi hade läst att det inte skulle behövas lika mycket då, och vi skulle trippa utomhus, men vi var rädda att det skulle blåsa bort då, så eftersom både jag och Mangogrey fortfarande bor hos föräldrarna så var mitt förråd det enda stället där vi kände oss säkra.

I förrådet
Vi hällde ut pulvret ur påsen och försökte dela upp det i fyra ögar med ögonmått. Det var 100mg, så varje hög borde ha varit på runt 25mg. Mango tog fram en tjugolapp, rullade ihop den och snortade två högar, en i varje näsborre. Sen var det min tur, jag snortade bara en hög. Den sista la vi tillbaka i påsen, och jag slickade upp pulvret som vi inte kunde få ner i påsen igen, det var inte mycket, men det smakade skit. Vi konstaterade att alla på flashback som klagade om att det sved en massa i näsan måste vara riktiga mesar, för det var inte alls så farligt. Det var obehagligt och sved lite grann, men såå farligt var det inte.

Sen lämnade vi förrådet och promenerade iväg till baksidan av skolan som vi hade tänkt att hänga runt. Det brukar nästan aldrig vara något folk där på helgerna.

Någonting börjar hända
På vägen till skolan märkte vi hur det började svida mer och mer, men det var fortfarande inte så farligt...

Väl utanför skolan började vi känna oss lite svagt konstiga, och vi kände hur pulvret började droppa ner i svaljet på oss. Det var riktigt obehagligt, för det började svida där också, och ibland kunde man känna den äckliga smaken i munnen... Efter ett tag började det även bränna rejält varje gång vi andades ut, det var det jobbigaste av allt. Jag frågade Mango ifall han hade med sig drickan som han hade sagt att han skulle ta med sig. Det hade han, och det var riktigt skönt att skölja svalget med lite dricka, fast jag önskar att vi hade tagit med oss mer, för det hade behövts. Nu började jag känna mig riktigt konstig, blev lite yr, och svedan i näsan och svalget tillsammans med den brännande känslan i halsen varje gång man andades ut började bli riktigt jobbig...

Vi gick in i skogen en bit, och jag började se konstiga saker lite här och var. Men det var väldigt svårt att se för att det var så mörkt och jag hade väldigt svårt att avgöra om det var fullt med små träd överallt, eller om det bara var konstiga mönster som såg ut som träd jag såg. Efter ett tag ringde min mobil, men jag hade blivit så pass konstig i skallen att jag var osäker på om jag skulle kunna prata normalt i telefonen, så eftersom jag inte har någon fungerade nummerpresentatör på min mobil så visste jag inte om det var någon jag kunde snacka med när jag var bäng, därför jag satte bara mobilen på ljudlöst istället och sket i samtalet.

Vi gick vidare en bit, men sen bestämde vi oss för att vända om, det var väldigt blött i skogen, och svårt att ta sig fram.

Så till slut kommer vi ut till ljuset igen, och jag såg att Mango som hade tagit dubbelt så mycket som jag började se riktigt besvärad ut. Efter ett tag berättade han att han skulle spy när som helst nu, vilket han gjorde inte långt efter det.

Sen dröjde det inte länge innan det började slå rejält. Mango berättade att det kändes som att gå i bara strumpor på en mjuk gräsmatta när vi egentligen gick på asfalt, och för mig saktade tiden helt plötsligt ner rejält för ett par sekunder, och allting blev rött! Ungefär som om jag hade satt på mig solglasögon med rött glas. Detta hände lite då och då under trippens gång, det var som om färgen på dessa glasögon ibland byttes ut. Ibland var allting grönt, ibland var det rött, ibland lila och ett tag var allting även svartvitt.

Har jag bajsat på mig?
Det kändes nästan som det... Kändes som om jag var blöt i byxan. Fast det skulle vara riktigt olikt mig att bajsa på mig, och jag hade skitit innan jag drog ut, och då var jag inte alls dålig i magen, så jag var ändå rätt säker på att jag inte hade gjort det, men lite orolig var jag ändå... För det kändes verkligen som om jag var riktigt blöt på baksidan av byxorna. Men jag brydde mig inte så mycket om det just då. Fast jag berättade hur det kändes för Mango, mest för att det var lite roligt. Till slut kollade jag faktiskt efter, men självklart så hade det inte hänt någonting. Efter det försvann min konstiga känsla efter ett tag.

Allting rör på sig!
Vi gick till lekparken utanför skolan och satte oss i gungorna och gungade lite. Allting började röra på sig, och världen började kännas helt skruvad. Jag slutade gunga ett tag och bestämde mig för att bara stirra rakt fram lite för att se hur konstig min syn hade blivit. Så jag satt stilla ett tag och bara tittade på skolan. Vissa av ljusen från lamporna lyste grönt, andra lyste rött, och skolan gungade och skruvade på sig ganska mycket. Det var väldigt ballt. Jag sa till Mango att han också borde sluta gunga ett tag och bara kolla lite på hur mycket allting rörde sig. Han svarade:

- Titta på mig istället, det rör sig mycket mer!

Samtidigt som han dampade runt i sin gunga. Men sen stannade han och konstaterade att allting rörde på sig ganska mycket även när han bara satt stilla.

Fram med pipan!
När vi var klara med gungorna så virrade vi runt ett litet tag och utforskade den nya spännande världen som vi hade hamnat i. Sen fick Mango för sig att det var dags för lite röka, så vi satte oss i vårt fina lilla skjul utanför skolan och Mango började mecka med sin pipa. Men det syntes att han hade väldigt stora problem med det, efter ett tag utbrister han:

- Kan allt sluta röra på sig så man kan mecka sin pipa ifred!

Men till slut så lyckades han, och han tog några bloss från sin fina pipa. Sen kom han fram till mig som hade gått och satt mig i gungorna igen och sa att hans rus hade blivit helt annorlunda, och mycket starkare samt att han inte visste vem han var längre. Sen sa han att jag också måste ha lite röka och började försöka mecka ner mer i sin pipa. Efter en ganska lång stund lyckades han och förde upp pipan mot sin mun för att ta ännu ett bloss. Då påminde jag honom om att han kom till mig med grejerna för att bjuda mig, inte för att ta ännu ett bloss själv. Han kom på det igen, men sa att han ändå ville ha lite först, så han tog ett litet bloss och gav vidare pipan till mig, som sög i mig det som finns kvar.

Själv kände jag inte att ruset ändrades så mycket efter rökat, men det kan ha varit för att jag inte fick i mig så mycket. Å andra sidan började jag ett tag efter det att känna mig ganska mycket konstigare i skallen, och de visuella konstigheterna tyckte jag gick ner en bit, men om det var pga rökat eller av någon annan anledning kan jag inte uttala mig om, det här var min första N-Etyl-2C-B tripp. I alla fall.. vi bestämde oss för att klättra upp i lekparkens lekställning och hänga där ett tag. Där stod vi väldigt länge och ibland bara stod tysta och stirrade på den konstiga världen och filosoferade, ibland stirrade vi på varandra ett tag, för att sedan brista ut i skratt båda två, och då och då sa vi lite konstiga saker till varandra. Till exempel utbrast Mango helt plötsligt:

- DU ÄR INTE SEBBE!!!
- Nej, jag är inte Sebbe... svarade jag.
- Hur fan vet du det, sa Mango som svar.

och jag bara brast ut i skratt över hur jävla bäng Mango egentligen måste vara. Visst, jag var också väldigt bäng, men jag visste i alla fall hela tiden vem jag och han var.

Ett kallt tåg!
Efter ett tag uppe i den där lekställningen passerade ett tåg och Mango utbrister:

- FAN VILKET KALLT TÅG!

Sedan började han skaka och frysa som fan, och klaga och svära och ha sig på det kalla tåget som kom. Även jag började frysa riktigt mycket när han sa det där. Men efter ett tag hör vi ett flygplan, och jag inbillade mig att det var ett varmt flygplan, och sa det till Mango. Jag lyckades bli lite varmare av flygplanet, men Mango var fortfarande kall, han sa att flygplanet inte var tillräckligt nära för att han skulle bli varm. Men några minuter senare kommer ett tåg från andra hållet, och Mango sa att det var ett varmt tåg, och både han och jag blir varma igen.

Tankarna snurrar
Inte långt efter det började det poppa upp konstiga, läskiga och hemska "minnen" från när jag var mycket liten, precis som det gjorde på min första och hittils enda svamptripp, som jag fortfarande inte vet om de är saker som jag för länge sen har förträngt, men som finns i mitt undermedvetna, och som kan poppa upp ibland när jag trippar, eller om det är konstiga saker som jag bara hittar på. Är det det förstnämnda så skulle jag gärna vilja utforska de där konstiga "minnena" mer och se vad jag kan komma på, men om det är det sistnämnda så vill jag helst försöka sluta upp att tänka på så konstiga saker.

Det kanske är någon psykonaut här på flashback med mycket mer erfarenhet som kan ge mig ett svar? Kan man få upp en massa konstiga gamla minnen när man trippar och/eller är det vanligt att man kommer på "minnen" som känns extremt verkliga just när man trippar, men som egentligen är helt påhittade?

I alla fall, jag började bli väldigt trött på de där konstiga "minnena", och orkade inte med dem mer, de var hemska, och jag ville inte tänka på dem något mer. Så jag gjorde allt vad jag kunde för att försöka bli så normal i skallen som möjligt, men det var väldigt svårt. Tankarna bara flög runt och snurrade och jag glömde hela tiden bort vad jag tänkte på och började tänka på något nytt istället. Men till slut lyckades jag fånga upp en tanke och gjorde allt jag kunde för att inte tappa bort den och fortsätta tänka klart den. Det var extremt svårt, men jag lyckades, och jag fick sen syn på en liten bit av mitt synfält som inte rörde på sig.

Det är verkligheten! tänkte jag.

Sen gjorde jag allt jag kunde för att försöka få allting att sluta röra på sig och på så sätt komma tillbaka till verkligheten, men det slutade bara med att jag fokuserade på någonting annat och inte lyckades få det att sluta röra på sig, och på så sätt tappade jag bort "verkligheten" igen. Jag berättade för Mango att jag just tappade bort verkligheten, och han svarade att han också gjorde det nu bara för att jag sa det.

Efter ett tag gick vi ner från lekställningen igen och virrade runt lite. Jag fick syn på några andra människor, men både jag och Mango hade svårt att avgöra om de var väldigt långt borta eller inte, de kändes som om de var mycket närmare än vad de var, men vi såg var de stod, och visste av erfarenhet från den riktiga världen att det var ganska långt borta. Jag stod och stirrade på dem ända tills de gick iväg, bort från oss.

Mopeder!
Efter ett tag hörde vi en massa mopeder komma åkandes.

Kan det vara min brorsa som är ute och åker på sin?! tänkte jag och började noja.
Är han ute och letar efter mig?
Var det farsan som ringde förut och har han kanske försökt ringa mig en massa mer gånger?
Har han ringt hem till Mango och snackat med hans föräldrar och fått reda på att jag inte alls är där och ser på film?
Har han skickat iväg brorsan för att komma ut och leta efter mig?

Mopederna kom bara närmare och närmare... Jag såg hur Mango gick och försökte gömma sig bakom lekställningen. Fan, han får inte se mig så här!

Jag fick för mig att det var dags att sticka därifrån, så jag började gå iväg mot skogen, bort från mopederna. De är ute efter mig!

Jag tog mig in i skogen och gick in en bra bit, men jag kunde inte avgöra om jag var mitt i ett träsk, eller om det var fast mark som jag gick på. Jag hörde mopeder köra runt precis överallt.

Vafan är det som händer?
Vad har hänt med Mango?
Var är han?
Stack han också iväg någonstans?
Han är fan ännu mer bäng än jag... jag skulle nog inte bara ha lämnat honom sådär...
FAN! Det är någon som har stannat på vägen utanför skogen och lyser in bland träden!

Min puls var skyhög. Jag kom på att det är nog bäst om jag bara står stilla så att de inte kan se mig. Så jag satte mig ner bakom ett träd och bara satt stilla ett tag.

FAN! Har de hittat Mango och upptäckt att han är helt CP-bäng?
Har han berättat att han var med mig också, eller såg de mig sticka iväg in i skogen förut?

Där satt jag ganska länge, orolig som fan. Jag hörde någon ropa mitt namn, och antog att det var någon av dem. Det fick mig att springa in ännu en bit längre in i skogen, och gömma mig bakom ett annat träd. Men det gick inte att sätta sig ner bakom det trädet, det var blött som fan. Jag var mitt i ett träsk! Men jag kom på att det är nog bara bra, för då får de svårt att komma till mig.

Till slut började jag undra hur länge han skulle stå där och lysa in bland träden. Ljuden från mopederna hade börjat tystna ner ganska mycket. Det lät som om de hade börjat åka iväg en bit, de kanske trodde att jag hade stuckit iväg längre...

Ska jag ringa Mango och fråga var han är och vad som har hänt?
Hmm.. nej det kanske inte är en så bra idé, de kanske har tagit honom, utan att veta att det fanns en till. Jag kanske avslöjar mig om jag ringer...
Men vem fan är det som fortfarande står där och lyser?!

Jag tittade fram lite bland alla träden och såg att det bara var en lyktstolpe! Phew!

Inte långt efter ringde det på min mobil. Jag funderade ett tag på om jag skulle svara eller inte, men jag bestämde mig för att göra det. Det kunde ju vara Mango! Och visst var det Mango! Phew!

- Vafan är det som har hänt?
- Var är du?
- Vad är det som har hänt?
- Var är du?
- Jag är i skogen, vad är det som har hänt?
- De har åkt runt lite här på fotbollsplan med mopeder, var i skogen är du?
- Äh, en bit in bara, stanna där du är så kommer jag snart. Är du fortfarande vid lekparken?
- Mmm

Phew!
Tydligen så var det bara Mango som hade ropat på mig förut, och jag hade nojat ut totalt, utan någon egentlig anledning.

Vi börjar bli lite mer normala, och tar en promenad
Vi gick iväg en bit från skolan och gick in en liten bit in i skogen igen. Vi hittade varsin stubbe att sitta på ett tag. Efter ett tag fick vi syn på nån snubbe som stod utanför sitt hus och rökte. Var han jättenära eller jättelångt borta? Det gick inte att avgöra i vårat tillstånd, så vi hoppades bara att han var långt borta och att han inte såg oss och undrade vad vi höll på med.

Efter ett tag gick han in i huset igen och Mango och jag gick också iväg inte långt efter det. Men vi gick inte alls långt innan vi bestämde oss för att båda gå hem. Det hade börjat bli riktigt kallt ute och jag var helt genomvåt om fötterna efter min lilla utflykt i skogen. Vi hade börjat känna oss tillräckligt normala för att våga gå hem, bara vi inte skulle behöva föra långa samtal med någon så kändes det lugnt.

Där slutar vår lilla resa, jag gick hem och la mig direkt och vaknade upp dagen efter och var glad över att jag var normal igen.

Jag hoppas ni gillade min rapport, den tog evigheter att skriva

najs! du har ett stavfel i början

Jävlar vilken vesäntligt inlägg.
Srry har inte läst igenom tråden, behövde bara kommentera

Visst kan man få upp barndomsminnen genom hallucinogener, har jag själv fått... Fråga din mor/far om minnet kanske? Det gjorde jag och han blev lagom förvånad över mitt minne

Du har ett stavfel i början.

Hela du är ett stavfel..

Jepp vet, visste det när jag skrev ordet. Men jag ignorerade det eftersom jag förstod vad det stod. Tycker bara det är JÄVLIGT löjligt med språk poliser som ska kommentera minst lilla stav fel är särskrivning

Hmm, kanske ska ta och göra det då... Får väl dra till med att det var någonting jag drömde om eller något.. Kan ju inte direkt säga sanningen

Riktigt pra skrivet. Jättefint! Jag längtar tills vår nästa tripp

Det som hände mig medan du var borta är ungefär:

Jag trodde först att du skulle springa iväg och kissa eller liknande när du började stappla mot skogen. Så jag stod först och lutade mig mot ett träd och studerade moppedisterna ett tag. Men plötsligt så märkte jag att du var helt försvunnen. Då blev jag mycket ledsen över att jag tappat bort dig, och kände mig riktigt vilsen. Men som tur är så är jag en mycket lugn person och nojar nästan aldrig. Jag bara stod och visste inte vad jag skulle göra. Sedan kom det ett par gående på en gångväg i närheten. Djupseendet var helt utslaget, så det var lögn att kunna se hur långt bort de var. Försökte ställa mig på något som jag trodde var ett rimmligt avstånd och sedan gömde jag mig bakom ett träd. Enda problemet med detta träd var att det bara täckte ungefär halva min kropp. Tur att flanörerna inte fick lust att ta sig en närmare titt på mig. Sedan återgick jag till att stå planlös och vilsen och titta på träden ett tag. Försökte också ropa på dej en gång. Sedan stod jag planlös igen. Ända tills jag ändå gjorde ett försök att ringa dig även fast jag trodde att jag hade för lite pengar på kortet för att ens koppla fram samtalet.

Lät som en ganska trevlig tripp. Tog mig själv en utomhustripp i Fredags mitt på ljusan dan men nojjade ut rätt rejält när jag kom ut ut skogen och hamnade bland en massa folk. Skulle tro att det är bäst att vara innomhus om man inte känner sig väldigt säker i omgivningen.

Rekommenderar definitivt en större dos nästa gång. Det är på runt 100mg oralt som det enligt mig övergår från förvirring med hallisar till en riktigt resa.