c:a 1100mg DXM

Substans: DXM
Dos: c:a 1100mg (båda två)
Ålder: 18 (båda två)
Tid: runt 9h




Jag och en kompis, vi kallar honom J, hade bestämt oss för att ta 1000mg DXM den här kvällen. Vi hade tidigare kört 750, men det hände inte så mycket, jag fick knappt några hallisar och J tyckte mest att allt var konstigt.

Observera att tiderna inte är så exakta..




Trippen:
----------------------------------------------------------

21.10
Vi träffar killen som ger oss 20 tabletter, vi får dom, tar 250mg var och går mot affären och ska köpa grapejuice.

21.30
När vi kommer till affären finns det ingen grapejuice, bara nån festis med grape i, så vi köper en sån. När vi har kommit ut ur affären tar vi 250mg var till, delar på festisen och börjar gå mot min lägenhet. Vi tror att vi börjar känna av lite på vägen, men förmodligen var det placebo.

21.50
Vi är nu hemma hos mig, vi börjar känna av lite på riktigt nu. 250mg var sköjs ner. Vi sätter på Pink Flodys DVD Pulse (är massor med häftiga ljus och sånt i den) som vi tänkt se under trippen. Men efter ca 10min stänger vi av, J mår lite dåligt.
Vi gör en playlist istället med kraftwerk och the tough alliance, som vi tänkte låta stå på hela kvällen. Efter några minuter säger J att han vill höra glad musik, eftersom han mår dåligt, vi byter till suburban kids with biblical names. Vi sitter nu mest bara och snackar med folk på msn och väntar på att tabletterna ska börja verka mer.

22.15
Nu börjar vi bli rätt yra, jag lägger mig på soffan och tittar på en affisch och en lampa som är nära varandra, jag stänger ögonen nästan helt och lampan blir en bil som åker ner mot marken, när den nästan ska nudda golvet öppnar jag ögonen och ser att det bara var lampan.
J sitter på sängen och jag frågar hur man mår, han börjar må bättre nu. Vi pratar lite, sen ser vi något på mattan på golvet, två små saker. Vi kollar på dom, men vågar inte röra dem. Jag blir som hypnotiserad av den ena och mattan runtomkring blir suddig och det enda jag kan tänka på är den där saken (när jag kollade idag var det typ skräp från nån kartong).

22.30
Vi tänkte nu att vi skulle gå ut för att se om det var roligare där (min lägenhet är liten som fan, så det finns inte direkt nåt utrymme att gå på).

Jag var rätt paranoid, och ville inte träffa på nån jag känner. När vi kommer ut på gatan är det folk lite här och där, jag går så fort jag kan till en gata där det inte är så mycket folk, J följer efter.
Vi går, och allt känns konstigt. Vi visste inte om vi tyckte det var kul eller tråkigt. Två personer kommer gåendes i motsatt riktning, jag blir paranoid som satan och säger åt J att bete sig normalt.
Efter ett tag kommer vi till ett ställe jag faktiskt aldrig hade varit på förut, jag trodde vi var i en annan närliggande stad, J säger att jag har fel. När vi hade gått en bit till kom jag på idén att vi kunde gå hem till en av mina kompisar, V.
Vi går mot V, och när vi nästan är framme blir jag nojjig och säger till J att jag ångrat mig och vill gå hem.
På vägen hem börjar snön förvandlas till gräs, och i nästa sekund är det lera. Jag blir förvirrad.

23.00
Vi är nu nästan hemma.
När vi går in i trappuppgången möter jag en polare som bor granne med mig, han står och pratar med en annan som bor där. Han hälsar på mig men jag bara går åt motsatt riktning mot min dörr. Han hälsar igen och ropar på mig, jag skriker typ "HEJ!!" och går in.
Nu tar vi 250mg till. När jag ska ge J sin tablett vågar jag inte ta i den, för den blir större och mindre hela tiden. Läskigt som fan.

23.30
Nu har vi intagit 1000mg och nu börjar det bli riktigt konstigt. Jag lägger mig på sängen och stänger ögonen. Då flyger jag över en stad, men när jag försöker kolla framåt istället för neråt öppnar jag bara ögonen.

c:a 23.40-01.30
Nu har jag ingen direkt koll på vad som händer, ligger och tänker på döden och meningen med livet. Jag kommer fram till att livet inte har nån mening, ser framför mig hur någon person frågar folk från olika delar av världen varför de liksom lever. När de svarar skjuter personen dem. Helknasigt.

01.30
J frågar vad klockan är, halv två svarar jag. Han lägger sig och drömmer sig bort igen.
Nu sätter vi oss upp, jag sitter i sängen och han i soffan. Jag ser dubbelt nu och är tvungen att ha ena ögat stängt hela tiden för att kunna se riktigt. Jag känner mig pissnödig och går in på toan. När jag ställer mig och ska pissa lutar jag ena handen mot en kakelgrej på väggen, då känns det som att den liksom sjunker in i väggen och jag håller på att ramla.
Det var helt omöjligt att pissa.
Jag kollade mig i spegeln och såg förmodligen den fulaste person jag nånsin sett. Jag gjorde liksom automatiskt nån ful grimage (stavning?) och hade ena ögat hårt stängt. Jag sa till mig själv "Fan vad jag är ful".

01.40
J frågar vad klockan är, tjugo i två svarar jag. Han lägger sig och drömmer sig bort igen.
Efter ett tag frågar jag J om vi ska ta mer DXM. Vi kommer fram till att vi ska dela på en tablett. Jag tar en kniv och delar den, den råkade bli i tre delar. J sväljer sin och jag sväljer min. Kvar blir en liten del av tabletten som får ligga på skrivbordet.
Nu börjar J säga att jag är en hummer. Jag gör så mina händer ser ut som hummerhänder och han tror att jag är en hummer på riktigt.
När jag tittar på Js händer tycker jag att dom ser skitsmå ut. Jag skrattar och kollar på mina egna, dom ser också små ut. Alltså lika som som en liten tändsticksask ungefär. Den enda förklaringen på hur jag tyckte att mina händer såg ut var att dom såg ut som leksaker. Rummet började också krympa otroligt mycket nu. J tyckte att mina fötter såg ut att vara ungefär en meter stora.
Vi lägger oss ner och drömmer oss bort ett tag.
När jag stängde ögonen riktigt hårt kändes det som att jag såg döden. Först trodde jag att det var Darth Wader, men sen kom jag på att det inte var det, utan det var döden! Det var som en massa lysande blå kuber som bildade en cirkel. Jag blev skiträdd och öppnade ögonen.

02.00
Nu får jag syn på något som jag misstänker kan vara resten av en DXM-tablett som ligger på skrivbordet. Jag ser bara något suddigt rosaaktigt. Jag frågar J vad det är. Han vet inte.
Nu ställer sig J upp och typ knappar på datorn. Jag tror först att han har bytt kläder till typ tantkläder. Sen upptäcker jag att han ÄR en gammal tant! Han böjer sig av nån anledning över soffan och jag får en deja vu-upplevelse. Jag är tvungen att kolla närmare på honom om han verkligen är en gammal tant, men det visade han sig inte vara.

Nu fortsätter vi typ ligga och hallucinera och tänka konstiga saker fram till 06, kommer inte riktigt ihåg allt. Men när jag vaknade vi 09 var det fullt av svarta pricka på väggen och jag såg dubbelt, bestämde mig för att sova mer. 11 vaknade vi och kunde se klart och prata riktigt.
------------------------------------------------

Utvärdering:

Jag tycker att DXM är en jävligt konstig drog, det är varken roligt eller tråkigt att ta den, snarare intressant. Det var riktigt läskigt när jag började tänka på döden och meningen med livet, allt kändes så meningslöst och jag började tänka på när jag skulle dö och sånt. Är osäker på om jag kommer köra mer DXM i framtiden.

dxm är ju en rätt så seriös drog om man jämför med svamp och syra tycker jag.
Tråkigt med dom negativa tankarna, av mina få trippar jag haft har jag aldrig haft såna tankar, får hoppas det förblir så

3/5

Påminner om min första DXMtripp, varken kul eller tråkigt med inslag av seriösa djupa tankar. 3.5/5

Godkväll, här är min version av det som utspelade sig. Inte så kronologiskt för att bättre beskriva hur jag upplevde kvällen.

Vad är det för rum? Det är Js rum, jag känner honom. Det här är en etta två våningar upp. Krukväxterna, bandaffischerna, den knöliga soffan jag ligger på, den runda mörkblå mattan, hans dator och skrivbord samt sängen som han själv ligger och
vrider sig i, allt är jobbigt att tänka på. Vet att sakerna finns där men jag orkar inte koncentrera mig för att uppfatta dem. Ljuset här inne är ganska dunkelt och då persiennerna är nerdragna så vet jag inte om det är beckmörkt ute eller om det är börjar bli morgon. De vita väggarna som skymtar fram mellan Skatalites och Rolling Stones ser inte ut som de gjorde när jag kom. Det är svarta små
krafsiga märken överallt som irriterar och stör. Hur känns det? När jag tänker på det så känns det jobbigt, det är trångt i det
här lilla rummet, det kliar lite, det är rätt så varmt och det gör ont i kroppen. Jag kan inte fokusera blicken och har svårt
att samla mina tankar. Så fort jag försöker reflektera över min situation så händer något annat. Jag besvarar
Js frågor om mitt välmående och håller igång vårat fragmentariska meningsutbyte med passande ord i fungerande
meningar, något som överraskar mig och hjälper mig i mitt tillstånd. Tänker jag på det så är även ljudet otydligt, våra röster är avlägsna, kanske brusar det och enskilda instrument går inte att urskilja i den kakofoni musiken uppbådar.

Under hela kvällen skulle ord som DXM, knark och hallucinationer dyka upp, ord som fick en att reagera och ord som på något sätt hade att göra med sakernas tillstånd. Vid något tillfälle så gick vi ut, kommer inte ihåg hur vi formulerade själva idén eller hur vi tog på oss jackor men jag har minnen av hur jag lycklig svävar ner för en gulbelyst trappuppgång och hur jag med tunnelseendet riktat mot gatlyktorna och den brandgula kvällstaden konstaterat att "Jag följer dig". Det var en drömlik upplevelse utan så mycket av de typiskt fysiska aspekterna som man brukar kunna vittna om under en kvällspromenad i Mars, såsom kyla och utmattning.

Utan att förnimma så mycket mer än känslan av de eldiga gatlyktorna och gulfärgad snö så sitter jag med J i rummet igen. Att skriva ut tidpunkter för specifika upplevelser under kvällen är för mig omöjligt. Episoderna utspelade sig vanligtvis som så att jag låg i soffan, vaknade och satte mig upp för att möta ett annorlunda rum och nya känslor. En kraftig episod var att jag vaknade och rummet var blekt upplyst och påtagligt trasigt. Ljus sipprade in genom sprickor i hål och tak och det var korsdrag. En kall känsla inbefann sig i hela min kropp och min mun smakade av medicin.
Rummet hade en slags österländsk känsla och japan var ett ord som kom upp.
Affischernas text hade ersatts med Kanji och japanskt stilenliga tecken. Min kompis rullade omkring i sin säng med en stor skumgummidräkt och jag upplevde det hela som ett dåligt skämt, blev frustrerad och irritationen växte bara jag tänkte på den töntiga dräkten. Den upplevelse som jag erfor kraftigast var att jag i en av mina många dvalor på soffan spelade upp ett möjligt händelseförlopp av en sommarkväll under mina yngre levnadsår. Solen
när den gick ner över motorvägen och granskogen, hur den dränkte allt i en guldaktigt skimmer, lukten av mossa och gräs och känslan av svidande grus mot fötterna. Det kändes otroligt levande. Fler möjliga scenarion eller minnen av min barndom drogs upp och jag blev allt mer medveten, när jag till slut låg där och bara ältade orden så
stod det klart för mig att allt är ett steg närmare slutet.

Kan väl sammanfattningsvis säga att det var en intressant upplevelse och psykiskt utmattande. Såhär dagen efter är
jag helt tom och fortfarande skakis. Hallucinationer är möjligtvis lättare att dela med sig av, händer som hade fyra fingrar,
min kompis meterstora fötter och täcken som skiftade färg men helhetsupplevelsen utgjordes inte av fräcka hallucinationer utan av
omöjliga tankar och då avgrundsdjupa insikter. Den obeskrivligt sköna känslan av att vakna upp i ett stillsamt belyst rum och enbart höra en ensam bil som puttrar förbi där nere mellan väggarna säger nog om hur fruktansvärt kaosartat det kändes under den tid då drogen verkade.
Kommer förmodligen ta ett tag innan jag skakat av mig det här.

Ja, det förstörde en hel del. Var jävligt nere dagen efter med. Men det har nog kanske lite att göra med hur man mår innan, och set & setting och sånt. Får förbereda mig mer nästa gång, om det blir nån

Tur att alla människor inte får samma känsla och tankesätt på olika droger
För mig är DXM bättre än LSD (känslan iaf) men jag får sällan synliga hallisar utan blir bara extremt vrickad och får minus i IQ typ, äckligt roligt, sitta hemma och kolla på tv och fråga sig själv vart man är och försöker leta efter ledtrådar under mattor osv bäst

schyst skrivet iaf 3/5

MM Dxm denna dödsdrog!*ironi* Det jag menar är att man oftast tänker på döden och vad som händer.. och man myser sig igenom det .. död
Kan vara skönt att få persvektiv på saker från guds ögon

Hehe, trevlig läsning....Fuckade hallisar....