Städer ni helst INTE skulle flytta till.

Uddevalla, ett deprimerande socialistiskt fuskbygge till stad uppfört kring en sedan länge avsomnad varvsindustri. En Hallänsk hamnstad som andas lika tungt som en bakfull tjeckisk förort, något vatten ser man inte till, ingen hamn heller. De människor man möter i Uddevalla är alltid på väg bort eller hem, de få osaliga själar som frivilligt frekventar Uddevalla stadskärna är missbrukarna, Uddevallas drogberoende är en riksangelägenhet, men det handlar ju om att överleva i en stad utan hjärta.

Uddevalla är som en som där dröm man inte vaknar ur och som inte riktigt är en mardröm utan en slags eraserhead-inspirerad repetetiv vardagsdröm utan början eller slut, en grå meningslös sörja där kampen för att hålla sig flytande bedövat individens fantasi till den grad att han blir en åskådare till sitt eget liv, hoppet har han glömt, du kan öppna det gamla tandlösa cirkuslejonets bur men han gör ingen ansats att springa iväg mot friheten fångenskapen har dödat hans själ, kvar finns endast en trött zombie

("dawn of the dead",[shoppingcentrat fullt av tillströmmande zombies]).

"What are they doing? Why do they come here?"

"Some kind of instinct. Memory, of what they used to do. This was an important place in their lives."

Var är alla Uddevallabor hela dagarna? Köpcentrat Torp. Där kan de drömma sig bort från den vakna nästan-mardrömmen, deras meningslösa arbete som varje dag grabbar en stor näve sand ur deras livstimglas, systembolagen går bra i Uddevalla, alla vill glömma att dom är där och att de varit de i många år.

Inte ens politikerna som styr Uddevalla står ut med staden, dom fifflar och snor åt sig så mycket dom kan innan dom drar sig tillbaks till sitt hus utanför Göteborg.

Fördelen med Uddevalla är att människorna där är mycket vänliga mot främlingar, de tar varje möjlighet att få kontakt med omvärlden, även "by proxy", att tala med en Stockholmare smeker deras längtan från Uddevalla och för ett ögonblick tänds hoppet om att en dag fly därifrån.