Antag att vågen fungerar som en fjädrande yta och att den mäter fjäderns kompression. Hoppar vi från höjden m över vågens yta kommer fjädern att maximalt tryckas ihop en sträcka x som ges av mgh = ½kx² vilket ger
x_max = √(2mgh/k).
Jämviktspositionen ges av när fjäderkraften balanserar tyngdkraften, mg = kx,
x_jäm = mg/k.
Om vi inte hade haft några energiförluster så skulle man alltså oscillera kring jämvikspositionen x_jäm. I verkligheten uppnår vi ett maximum snabbt och förlorar sedan energi så att hamnar på jämviktspositionen. Att mätningen inte går till exakt så här i en våg torde vara av mindre betydelse då principen går att tillämpa ändå; du har överskottsenergi i form av potentiell energi som kommer ge utslag på vågen innan den har försvunnit genom friktion.