2007-03-10, 01:51
#1
Bupropion
Övriga substanser: tramadol, koffein, phenazepam, dextropropoxyfen, meclozin, hydroxyzin, paracetamol - plus min vanliga medicinering b.la. bupropion och sertralin.
Hade just kommit hem från jobbet vid halv-elva tiden på kvällen. Mådde sådär, ganska lugn, inget speciellt. Kombon sertralin + bupropion rekommenderar jag starkt till alla som har sjuklig ångest, tvångstankar & dyl. Forkarna har stirrat sig blinda på seratoninet och glömt att och de andra signalsubstanserna är viktiga. Bupropion, t.ex., är en dopaminagonist och återupptagshämmare. Botar bums sexuella biverkningar av SSRI-preparat.
Då jag inte hade tagit några tramadol eller dextropropoxyfen (hädanefter "dextro") på ett bra tag, slog det mycket bra och behagligt. Jag tog 400 mg dextro och ca 1.2 g tramadol.
Jag har under en längre tid fudenderat på hur man kan få bort kloratomen från benzylringen i bupropion. Den är det enda som skiljer substansen från methcathinon, ett ganska potent och trevligt rusmedel. Men jag har också läsa att bupropion självt kan "missbrukas", men då bara vi sådana mängder att man få krampanfall. "Ha, tänkte jag, det kan jag fixa!" Hällde således i mig 3mg phenazepam. Detta skulle normalt ha gjort mig sömning efter ett tag, men jag tog samtidigt 1 g koffein för säkerhetsskull.
Färdig med det slängde jag tre sr-piller ā 150 mg i en mortel, och fick efter ett tag ett mycket, mycket fint puder, nästan som mjöl. Hällde upp det på ett CD-fodral, och fördelade det i sex prydliga strängar.
Nu gällde det alltså. Jag visste att medlet smakade förfärligt illa (dock inte så illa som tramadol). Jag rullade ett uppsugningsrör av lite papper, och drog den första linan. Inte så farligt! Inte så farligt alls. Drog den andra linan, tog en paus.
När jag femton minuter senare återvände hade jag redan börjat känna mig lite tjackad. Drog nu resten av linorna i ett gå. De sista två sved oväntat mycket, men annars var allt OK. Gick in på toaletten och kollande pupiller, mätte blodtrycket och lyssnade på hjärtat. Allt normalt.
En kvart senare kände jag mig definitivt påverkad. Det var inte riktigt samma känsla om tjack, snarare som en blandning av kokain och tjack. Det hela flöddrades ju dessutom till av opioiderna och phenazepamet.
Det var ingen fel på matlusten, så jag åt kvällsmat. Maten smakade godare än den brukar. Efter maten blev jag dock plötsligt illamående. Det löse sig dock med lite åksjukepiller (hydroxyxin, meclozin, och nikotinsyra). För att vara på den säkra sidan tog jag också tre st 500 mg alvedon. I samma sväng mortlade och bombade jag ytterligare 300 mg bupropion.
Min känsla vid det här stadiet av perfekt harmoni, lugn eufori och sköna ilningar och rysningar längs ryggen. Lätta käkspänningar kom och gick, men inget farligt. Började städa mitt rum, och efter det göra mina läxor. Det var inte alls tråkigt utan ganska avkopplande. Vad jag än gjorde så tycktes det som om jag var gjord för att göra det.
Satte mig senare vid daton och städade den. Surfade och läste bloggar och artiklar till 5-tiden på morgonen. Då började phenazepamet och den naturliga tröttheten ta överhanden över de andra substansterna, så jag borstade tändern och gick och la mig. Somnade pladask.
Minuset kom nästa dag. Jag fick ingen avtändning, men som ni alla vet så är ju verkningstiden för phenazepam sjuuukt lång. Sov ända fram till fyra på eftermiddagen. Satt därefter framför datorn och noddade ett par timmar innan jag vågade mig ut i köket. Det kändes lite vingligt, precis som det ska kännas när man käkat åksjukemedicin som slår ut örat balansfunktion. Hela kvällen har varit sån, men det avtar så sakteliga.
Helhetsbetyg:3
Sammanfattning: Trevlig tripp, men måste göras med mindre hypnotisk benso och gärna i kombination med någon annan svag stimulant, typ MDPV, för att uppnå fullgod effekt.
Varning: Bör inte tas om dagen efter är en arbetsdag.
Övriga substanser: tramadol, koffein, phenazepam, dextropropoxyfen, meclozin, hydroxyzin, paracetamol - plus min vanliga medicinering b.la. bupropion och sertralin.
Hade just kommit hem från jobbet vid halv-elva tiden på kvällen. Mådde sådär, ganska lugn, inget speciellt. Kombon sertralin + bupropion rekommenderar jag starkt till alla som har sjuklig ångest, tvångstankar & dyl. Forkarna har stirrat sig blinda på seratoninet och glömt att och de andra signalsubstanserna är viktiga. Bupropion, t.ex., är en dopaminagonist och återupptagshämmare. Botar bums sexuella biverkningar av SSRI-preparat.
Då jag inte hade tagit några tramadol eller dextropropoxyfen (hädanefter "dextro") på ett bra tag, slog det mycket bra och behagligt. Jag tog 400 mg dextro och ca 1.2 g tramadol.
Jag har under en längre tid fudenderat på hur man kan få bort kloratomen från benzylringen i bupropion. Den är det enda som skiljer substansen från methcathinon, ett ganska potent och trevligt rusmedel. Men jag har också läsa att bupropion självt kan "missbrukas", men då bara vi sådana mängder att man få krampanfall. "Ha, tänkte jag, det kan jag fixa!" Hällde således i mig 3mg phenazepam. Detta skulle normalt ha gjort mig sömning efter ett tag, men jag tog samtidigt 1 g koffein för säkerhetsskull.
Färdig med det slängde jag tre sr-piller ā 150 mg i en mortel, och fick efter ett tag ett mycket, mycket fint puder, nästan som mjöl. Hällde upp det på ett CD-fodral, och fördelade det i sex prydliga strängar.
Nu gällde det alltså. Jag visste att medlet smakade förfärligt illa (dock inte så illa som tramadol). Jag rullade ett uppsugningsrör av lite papper, och drog den första linan. Inte så farligt! Inte så farligt alls. Drog den andra linan, tog en paus.
När jag femton minuter senare återvände hade jag redan börjat känna mig lite tjackad. Drog nu resten av linorna i ett gå. De sista två sved oväntat mycket, men annars var allt OK. Gick in på toaletten och kollande pupiller, mätte blodtrycket och lyssnade på hjärtat. Allt normalt.
En kvart senare kände jag mig definitivt påverkad. Det var inte riktigt samma känsla om tjack, snarare som en blandning av kokain och tjack. Det hela flöddrades ju dessutom till av opioiderna och phenazepamet.
Det var ingen fel på matlusten, så jag åt kvällsmat. Maten smakade godare än den brukar. Efter maten blev jag dock plötsligt illamående. Det löse sig dock med lite åksjukepiller (hydroxyxin, meclozin, och nikotinsyra). För att vara på den säkra sidan tog jag också tre st 500 mg alvedon. I samma sväng mortlade och bombade jag ytterligare 300 mg bupropion.
Min känsla vid det här stadiet av perfekt harmoni, lugn eufori och sköna ilningar och rysningar längs ryggen. Lätta käkspänningar kom och gick, men inget farligt. Började städa mitt rum, och efter det göra mina läxor. Det var inte alls tråkigt utan ganska avkopplande. Vad jag än gjorde så tycktes det som om jag var gjord för att göra det.
Satte mig senare vid daton och städade den. Surfade och läste bloggar och artiklar till 5-tiden på morgonen. Då började phenazepamet och den naturliga tröttheten ta överhanden över de andra substansterna, så jag borstade tändern och gick och la mig. Somnade pladask.
Minuset kom nästa dag. Jag fick ingen avtändning, men som ni alla vet så är ju verkningstiden för phenazepam sjuuukt lång. Sov ända fram till fyra på eftermiddagen. Satt därefter framför datorn och noddade ett par timmar innan jag vågade mig ut i köket. Det kändes lite vingligt, precis som det ska kännas när man käkat åksjukemedicin som slår ut örat balansfunktion. Hela kvällen har varit sån, men det avtar så sakteliga.
Helhetsbetyg:3
Sammanfattning: Trevlig tripp, men måste göras med mindre hypnotisk benso och gärna i kombination med någon annan svag stimulant, typ MDPV, för att uppnå fullgod effekt.
Varning: Bör inte tas om dagen efter är en arbetsdag.
