Frågor till abortälskarna.

Ställer mig i kö efter Daimler, jag har också svårt att se sambandet mellan en frustrerande abort (den är frustrerande för alla kvinnor, tro det eller ej), och att slå en kvinna i huvudet. Du får gärna utveckla den analogin.

Jag tror han syftar på att kvinnans ensidiga bestämmanderätt i abortfrågan i många fall kan bli ett övergrepp på mannen så han försökte sig på någon dålig analogi med ett övergrepp mot kvinnor.

Jag har varit med om 2 aborter med 2 olika kvinnor.
När det skedde i unga år så var det självklart. Idag
i medelåldern så är det mycket ledsamt att tänka på.
Trots att jag har barn numera.

Är det måhända frågan om vad det blivit för barn, hur den personen skulle utvecklats och dylikt som spökar? Vet själv att vi var helt inställda på en abort men den blev aldrig av och just då kändes den självklar men såhär i efterhand inser man verkligen att man hade känt stora kval och undringar när man väl fick barn senare om aborten gått igenom.

Skillnaden är ju att aborter sker efter att befruktningen skett. Jag skulle inte klassa det som ett preventivmedel. Ett preventivmedel hindrar kvinnan från att bli gravid över huvud taget, en abort förhindrar att graviditeten fullföljs.

Vad är det?


Problemet är att vi inte i vanlig ordning utgå från den vuxnes fria val. Det är ju det som gör frågan så svår. Det har ju inte bara med moderns (och i mindre mån faderns) val att göra, utan också det ofödda barnet.

Var man sen skall dra gränsen för när barnet skall räknas som en skyddsvärds individ blir förstås den springande punkten. 12 veckor, 18 veckor, födelseögonblicket, befruktningsögonblicket?

Har inte kollat trådan på länge, därav sent svar till dig.

Mord är när man med uppsåt tar en människas liv. Ett embryo/foster räknas inte som en människa, alltså är abort, rent juridiskt inte mord.

Dock anser jag, rent personligt, att abort är mord eftersom jag, åter rent personligt, anser att livet startar vid befruktningen. Detta innebär inte att jag är emot abort eller vill begränsa vår aborträtt. Det är vad jag anser, bara.

Med "skadat barn" menar jag att barnet har så svåra skador att det inte kan få ett någorlunda liv, att det kanske bara kommer att leva några få plågsamma timmar efter födseln. Har bekanta som fick ett barn med Krabbes sjukdom, det barnet levde i drygt ett år. Sista månaderna var h*n blind och döv, föräldrarna kunde inte röra vid barnet eftersom det orsakade svåra smärtor hos barnet. Ett barn med Krabbes sjukdom lever sällan längre än två år, och det är plågsamma två år... Ett barn med den sjukdomen vill jag inte sätta till världen - för barnets skull.

Att föda ett barn utan hjärna är heller inget jag skulle göra - åter för barnets skull.

"Tråkigt att få ett utvecklingsstört barn"...det beror på hur du definierar "tråkigt". Jag har ett utvecklingsstört barn, och visst är det "tråkigt" att tänka på att han aldrig kommer få ett "normalt" liv, det är "tråkigt" när han drömmer om att bli kapten på en Finlandsfärja och veta att han aldrig kommer att kuna bli det, det är "tråkigt" att ständigt fundera över hur hans framtid kommer att se ut - men jag skulle inte välja bort honom för allt i världen.

Jag är mycket medveten om att det kan uppstå konsekvenser vid barnafödsel - min son har, förutom en utvecklingsstörning, även en CP-skada och dessa uppstår som bekant (?) just vid förlossningen. Inget man kan förutse vid ultraljud och liknande undersökningar, alltså.

Du kanske ska vara lite försiktig med att uttala dig om andras tankar kring att få utvecklingsstörda barn - de kan, i likhet med mig ha just ett utvecklingsstört barn.

Jag är också mycket medveten om att det inte finns någon "ångerrätt" på barn, och som sagt, med facit i hand skulle jag ändå aldrig byta bort min son!

Jag blir så trött på såna kommentarer...Hur menar du att utösning och mens är mord?