Några frågor till abortälskande feminister och andra:
1. Om fostret är en del av kvinnans kropp, så kan man väl räkna ett fött barn som en amputerad/bortstött kroppsdel? Borde inte då kvinnan kunna välja att döda även det födda barnet, vi kan säga under ett halvårs tid då barnet ändå bara är ett ”kolli”? Vore väl skönt att kunna prova på moderskapet och sedan kunna ångra sig och skicka ungen som stör nattsömnen och fritiden till riskavfallsförbränningen?
2. När anser ni att livet skapas hos fostret? Vid befruktningsögonblicket? Efter lagbokens text om veckor, när hjärnan uppvisar aktivitet (motsatt hjärndödsbegreppet), först när barnet föds eller då barnet lär sig kommunicera?
3. Hur kommer det sig att många vänster- och miljöaktivister som anser att kött är mord oftast älskar aborter och ”kvinnans rätt att döda sina barn”?
Här är en bild på ett 22 veckor gammalt foster, som enligt lagen inte är ett barn (gränsen går vid 28 veckor) utan en del av kvinnans kropp och därför utan vidare får dödas:
http://www.abortnej.se/images/abortion/22_weeks-01.jpg