Citat:
Ursprungligen postat av
amatoll
Förstod det. Jo det kan kallas annat. Procent från låga nivåer blir lite dumt, exempelvis en ökning fån ett till två är 100%.
Nu tror jag visserligen att 350 är lite mer än 2. Men låt oss för all del säga att ökningen inte är så radikal. Men då kan ju en minskning med 25 % i södra förvaltningsområdet inte heller vara något att bråka om. Jag har i alla fall fått lära mig att 25 % är betydligt mindre än 75 %.
Men visst: Procentsatser måste sättas i relation till något. Så vi sätter det i relation till något: Miniminivån för lodjur bestäms utifrån två aspekter: Dels handlar det om stammen långsiktiga överlevnad ("gynnsam bevarandestatus"), dels handlar det om att minimera skador och besvär för lokalbefolkningen. Miniminivåer sätts var femte år. Sist man bestämde miniminivå var 2018. Då bestämde man att södra förvaltningsområdets miniminivå var ca 150 djur (eller snarare 27 familjegrupper, vilket med en omräkningsfaktor på 5,48 blir ungefär 150 djur). Stammen före jakten var 350 djur. Du kan ju räkna procent på det en stund, och se om det är mycket eller lite. Nu är miniminivån inte det samma som det antal lodjur vi ska eller bör ha, men det säger ändå något om att lodjursstammen i södra förvaltningsområdet tål ett jaktligt uttag.
Jag har för övrigt inga egentliga skäl till att försvara lodjursjakten, annat än att motståndet mot den drivs av känslor, och känslor är ingen bra bas för en förvaltning. Det är bättre att utifrån inventeringar och beräkningar av en rimlig stam (utifrån någon sorts samspel mellan nytta och besvär) bestämma vilken avskjutning vi ska ha. Det är i själva verket samma förvaltningsprincip som vi har för älg och kronhjort och varg och andra djur där staten reglerar avskjutningen.