Hjälp min hund försöker bestämma över mig genom att dra i kopplet!

Först och främst: hunden försöker inte ta över bara för att den drar i kopplet. Den är bara ouppfostrad. En hund måste lära sig gå i koppel, den föds inte med halsband och koppel

Blir nästan mörkrädd när jag läser andras tips
"När det är ok att dra" ???
Det är aldrig ok att dra.
Hunden behöver varken träningshalsband eller att du ska byta kläder.
Vardagslydnad ska inte göras till ett lydnadsmoment,
Den ska sitta där 24/7.
Jag som har två rottweilers skulle aldrig acceptera att dom drar i kopplet. Ni kan ju tänka er hur det skulle gå.

Jag tycker du ska gå en grundlydnadskurs. Där lär du dig vardagslydnad.


En övning du kan göra själv på promenaderna är:
Så fort hunden sträcker kopplet, vänder du och går ett annat håll. Knyck till lite i kopplet när du vänder, så att hunden blir medveten om dig.
Till slut kommer hunden att vända innan knycket, och sluta dra. Eftersom den blir medveten om dig och att det är du som väljer väg.

Men följ rådet att gå en kurs. Inte bara för lydnaden, utan det är faktiskt jätte skoj.
Det stärker förståelsen mellan dig och din hund, ni har kul ihop och du lär dig och hunden att funka ihop i vardagen.

Min syn på saken;

En vanlig anledning till att hundar drar är stress, positiv eller negativ sådan.
Stressade hundar är inte mottagliga för inlärning heller, så fört får man försöka lugna ner hunden (vilket iofs kan vara lättare sagt än gjort). Har man en hund som stressar upp sig inför promenaderna kan man försöka hitta ett lungt område utan hundar och människor att börja träna i (för att sen återgå till det vanliga).
Passivitetsträning ex; gå ut och sätta sig med hunden och vänta på att den gäspar och lägger sig ner, och på sätt avdramatisera att vara utomhus i koppel.

Som WTF sa, strypkoppel, koppelryck etc. stressar upp hunden ännu mer ifall det är det problemet man har.

Instämmer med Xider, det är aldrig OK att din hund tar kontrollen.

Det viktiga när du ska uppfostra din hund är att du är konsekvent, hunden behöver rutiner och du behöver en bestämd roll i er "flock".

Det finns desvärre lilka många teorier om hur hundar fungerar som det finns hundägare, det du behöver är att välja en bra metod och sedan följa den.

Etnologi med inriktning mot hund kan förenklat delas in i två "skolor" den hårda och den mjuka skolan, där den första förespråka dominans och den senare operand betingad inlärning. Vi kan kalla det piskan och moroten.

Min erfarenhet som ägare till två stora tuffa Akita´s är att du behöver inslag av bägge metoderna för att uppnå dina mål. Det vikitiga är att jobba med både sitt eget beetende och hundens paralellt

Jag tycker du ska söka hjälp IRL och gå ett par kurser i vardagslydnad. Var noga med vem du väljer som instruktör/psykolog då det krävs både kunskap och mognad för att vara en god lärare.


Kontakta din lokala brukshundsklubb eller gå in på www.hundenshus.com för att hitta rätt utbildning för dig och din hundras

Lycka till.

Hmm...hunden får sitta innan kopplet sätts på och jag går först ut och först in. Men kisskommando? Min hund är hanne och han vill ju gärna markera revir. Hur sjutton ska man få skrället att pinka allt på en och samma gång? Det vore en dröm att ha det så. För jag har märkt att om man låter hunden gå mitt i vägen(på gångbanan då såklart) så drar den betydligt mindre än om han får nosa och strosa längs med där andra hundar gått(och pinkat).

Jag köpte ett nytt halsband idag dessutom. En fodrad variant och ej av strypmodell. Den fungerade sådär. Den funkade iallafall inte sämre än strypkopplet och han verkar må bättre med det halsbandet så jag fortsätter med det. Hunden gick hyffsat bra fram tills vi kom till en stor väg där det åker förbi bilar. Han blir helt tokig och drar som fan för att komma ut till vägen. Så han verkar bli stressad av trafik.

Ja jag har anmält mig och hunden till en lydnadskurs senare i vår. Men problemet är akut och behöver tränas redan nu. Han har som sagt lyckats med kontstycket att dra omkull min flickvän när det var halt ute. Så nåt måste göras. Jag ska testa din variant och se om det hjälper.

Det används som sagt inte till att få en hund lugnare, det uppfanns inte till det...

Det finns ju anti-dragselar, halti, stackel om man vill ta en "genväg" som kanske funkar..
Du kanske kan ta kontakt med brukshundsklubben och be om hjälp? Gå en kurs kanske?

Har egentligen inget riktigt råd att ge, förutom alla jättebra råd du redan fått.

Du vet säkert redan detta och jag känner ju inte din hund alls (men kanske någon annan har nytta av det), så jag gör bara en liten parents i ämnet:

Jag går nu själv en grundkurs med min hund (också blandras), och där fick vi lära oss att man ALLTID ska uppmuntra sin hund när den spontant söker kontakt. (Alltså inte bara under promenaderna.) För då kommer hunden att alltid vilja söka din kontakt och alltid vilja vara i din närhet. Helt enkelt för att det lönar sig. (Positiv förstärkning. Bara belöna det beteende man vill ha istället för att bestraffa när beteendet är oönskat.)
(Jag misstänker att på just din hund, med dom raserna i sig, måste man nog vara lite hårdare i sin uppfostran. Men det vet du ju redan.)

Så varje gång hunden söker kontakt med dig (kan vara genom att bara titta på dig) så belönar man det på lämpligt sätt. Med min hund kan det räcka att man bara säger något med "belönings-rösten". Typ "braaa" eller "heeej" eller vad som helst egentligen. Jag har också alltid godis i fickorna, och det vet hon. Ibland får man en liten godisbit, ibland inte. Ibland kanske jag plockar fram en leksak som vi leker med kort stund eller kastar en pinne eller kliar henne bakom öronen. Eller vad 17 som helst!
Det är små, tokenkla grejer som man kan göra dagligen, som iaf gett min hund enorma resultat!

Jag trodde liksom att man håller på så, så får man en klängig och jobbig hund som aldrig lämnar en ifred. Att då sker allt på hundens villkor om du förstår, och så vill man ju inte ha det. Att hunden typ blir bortskämd.
Men istället har jag fått en jävligt följsam, lydig, uppmärksam och lycklig hund. Hon vill vara nära mig, och drar därför sällan i kopplet. Det är ju runt mig som allt roligt händer, och (oftast!) är jag mest intressant!
Fast det har ju tagit någa månader, och det gäller ju inte bara på promenader utan hela tiden. (Mer eller mindre.) Och säkert funkar det inte med alla hundar. Dom är ju individer med egna personligheter dom också:-)

Hoppas det inte var alltför OT.

Skulle vara jättekul att se ett kort på hunden! Låter som en intressant blandning!

Jag vet folk som inte tillåter att hunden kissar överallt. En skriver såhär: "Markerandet är något som ni tillåter och därmed är det något som ni måste dra in svångremmen gällande. Tillåt honom helt enkelt inte att kissa varannan meter. Välj ut speciella områden som är "kissplatser", resten av promenaden blir transport där man inte kissar"

"Du utökar "ditt" område. Du som ledare (nu kommer vi in på det känsliga ämnet igen.. *S*) sköter markeringarna invid reviret. Bestäm VAR det inte ska vara ok att pinka och kör sedan konsekvent att han inte _får_. Så länge du kör det området (förslagsvis ett område invid huset och en bit bort, mina får tex aldrig pinka inne på gården, ej heller i trädgården eller på grönområdet utanför. Inte heller på stolpar, hus, staket etc.). Tänk dig en förlängning av hemmet, att det område du utser är "inomhus"."


Det finns mer att tillägga om det, men som sagt, jag lider inte av att min hund strilar överallt (där han får såklart).. ännu iaf!

Självklart att din jycke drar mer när han ska nosa på alla spår som andra hanar lämnat...han måste ju strila sina mycket bättre droppar över dom
(Du kanske ska testa att köra spår med din jycke det verkar som om han gillar dom bitarna och det är kul träning)
Att få en hane till att pinka klart på en gång och sen inte skvätta runt överallt är kanske en önsketanke..men det är deras instinkt och tycker man det är jobbigt så ska man nog ha en tik i stället.

Men man kan absolut begränsa det om det blir jobbigt och jycken drar till varje stolpe och hörn för att markera , om man bor som jag gör tex i stan med mycket hundar runtomkring så måste man se till att få lite kontroll på den saken. det tar ju en halvtimme att gå ett kvarter annars..

Om jycken drar mot ett ställe som han känner att andra har markerat så säger man bestämt nej och stannar inte av utan fortsätter att gå i samma takt ...det ska trilskas ett tag med sen efter ett tag så fungerar det.

Det som kanske är extra viktigt med att faktiskt gå kurserna om man har probs med dom här sakerna är att man får lite själförtroende tillbaka och det märker jycken av direkt, och ledarna i kurserna är duktiga på att hjälpa till och visa hur man ska agera..lättare IRL än att läsa sig till lösningen.

Men det är inte alltid så lätt att komma över det här problemet heller , jag tog själv hand om en schäfer som hade vart misskött och med henne var det en evig kamp.Hon var lättare att ha lös än i koppel.Allt funkade kanon utom just det att hon drog så förbannat ...och hon gillade dessutom att göra det.
Jag fick aldrig bort det beteendet på henne utan fick vackert leva med den saken.
Så jag kan tänka mig känslan av att det kan verka hopplöst att få ordning på saken och hur jobbigt det kan vara .
Men i dom flesta fall så ordnar det sig i slutändan.

" byta käder?min jycke skulle inte ens märka om man gick ut spritt näck med den..men det kanske grannarna upplyser en om att man gör"

Den förra ägaren har hållt på med spårning med min hund. Och jag vill ju inte ta död på dom instinkterna genom att vara för hård med kopplet. Men jag har testat att göra som rottweilerkillen skrev om längre upp i tråden.

Att rycka till i kopplet(lätt men ändå bestämt) och sedan vända och gå åt andra hållet. Och det verkar fungera. Jag ger han sen beröm hela tiden då kopplet är slakt. Att han går lite före mig skiter jag bara han inte drar.

Men jag har också märkt att han blir lätt stressad på dagarna då det är mycket bilar och folk i rörelse. Så jag ska nog köra dessa knep på kvällarna lite mera än på dagen nu till en början. Så att jycken förstår vad det är jag vill uppnå.