2007-03-06, 14:05
#1
Först måste jag säga att den här trippen skedde för cirka 9 månader sedan, och även om jag skrev ner mycket av vad som hände då så finns det en del luckor.
Lite saker som är viktiga att veta om man ska läsa den här rapporten:
Jag är vid tillfället tillsammans med en tjej som vi kan kalla ”J”.
Min ex-flickvän kan vi kalla ”T”, det är hon som jag träffar och tar dxm tillsammans med.
Vi har tidigare varit tillsammans i över ett år, men vi gjorde slut för cirka 3månader sedan och jag har en ny tjej, "J" nu. T är min "första kärlek" kan man säga, och vi har haft ett väldigt speciellt förhållande. Jag har fortfarande starka känslor för henne.
Jag, man 70-75 kilo 180 cm:
DXM-625mg uppboostat med grape,lite röka.
erfarenhet då: DXM ( ganska mycket), zopiklon, kodein, cannabis, lustgas.
Samt T, kvinna 65 kilo 176 cm:
DXM-375mg uppboostat med grape, mycket röka
Inledning
Jag får en dag ett samtal från min före detta flickvän,T.
Hon säger att hon mår dåligt, och att hon vill träffa mig ( jag har sagt att hon kan ringa mig när som helst om hon behöver prata eller så). Jag förstår på hennes tonfall att hon är stenad. Jag blir orolig, och bestämmer mig för att åka ut till henne och kolla läget.
När jag kommer fram så är det tydligen lite bättre, hon är med sin kompis och dom har uppenbarligen rökt en hel del.
Det var dags att röka en till och jag följer med. Vi går till en folktom liten plats på en bergskulle i närheten och jag tar några bloss från pipan och lägger mig och tittar ut över vattnet som breder ut sig nedanför kullen.
T:s kompis skulle ta bussen hem, så nu var det bara vi kvar. Vi är duktigt stenade.
Jag plockade upp en liten pinne från marken och började reta T med den, hon viftar efter den och försöker fånga den. jag tycker det ser ut precis som när man mobbar en katt med en garnboll, och säger det till henne.
Hon protesterar och tar pinnen ifrån mig, vilket blir inledningen till en liten brottningsmatch. Det är skönt att vara nära henne fysiskt, och här får vi båda två lite syndiga tankar...
Plötsligt mitt i hashyran fick jag ett infall.
-Ska vi ta dxm?
-Har du några på dig?
Jag slänger fram påsen med dxm och vi bestämmer oss för att knarka för gamla tiders skull.(Dessutom så måste vi antingen knarka eller ha sex när vi träffas,annars blir det konstig stämning och jag hade ju som sagt flickvän).
Vi bestämmer oss för att åka hem till mig, då jag hade min lägenhet ledig. På vägen köper vi en liter grapefruktjuice och delar på den.
Vi kommer hem till mig, släcker ner i lägenheten och drar för alla gardiner. Vi sätter också på en skiva med Pink Floyd och gör mysigt runt omkring oss.
Nu var det dags att bomba första tabletten, alltså 250 mg för er som inte vet.
Det gick som planerat, även om det smakade skit.
Vi lade oss i sängen och väntade på effekt, och pratade lite.
Vi låg ganska nära varandra, men efter ett tag så reste hon sig och sade att hon skulle lägga sig lite längre bort, eftersom jag hade flickvän och stämningen blev för skum när vi låg så nära utan att kunna göra någonting.(När vi var tillsammans så kelade vi 24/7 och var väldigt "ihop", och sånt sitter i ).
Jag frågade lite fult om kompisar inte också kan ligga och kramas lite iallafall?
Ingen av oss trodde direkt på vad jag sade om ”kompisar” men sagt och gjort, vi lade oss och höll om varandra. Fin känsla. Dxmet börjar slå på, vi bombar en halva till och nånstans här på de låga platåerna börjar vi prata mycket om vårat tidigare förhållande och tillslut frågar hon varför vi inte är tillsammans.
-”inte vet jag, det var du som gjorde slut. jag har ingen aning” blir mitt svar.
Här säger T nåt som gör mig rätt jävla förvånad, nämligen
-”vi borde vara det”.
-”eeööaaeehh...jaa kanske det..”, säger jag tvekande, jag är drogad, hon är drogad och allt blev med ens väldans konstigt.
Här fortsatte vi prata, om alla problem och hinder det skulle finnas om vi skulle bli tillsammans igen. Vi båda tvekar, mest jag tror jag.
Det känns som om vi står på en brant och måste ”hoppa”, det här är väldigt svårt att förklara men känslan var att vi måste ta en väldig risk men att det kan bli hur bra som helst om vi bara vågar.
Det är den där utökade inlevelseförmågan som börjar dra på nu känns det som, jag såg verkligen hela situationen som ett beslut- hoppa eller inte hoppa.
Hon tänker likadant
”Vi hoppar”, upprepar vi hela tiden, euforin börjar verkligen komma nu ( hon är underbar, dxm kan vara underbart och kombon är grym!)
Minnet är lite skevt nu, det jag minns är att jag satte på en skiva med Pink Floyd, att vi gick runt och kramades och pussades och att allt var underbart.
Så mitt i Euforin hör jag mitt namn ropas från gatan.
Vettskrämd rusar jag till fönstret, för att se två av våra polare stå därnere.(inte drogliberala)
Läget är som så att Ts killpolare och min tjejpolare träffades genom oss och blev tillsammans.
Dom vill tydligen upp. Jag ropar koden till dem.
Nu skrattar jag och T högt av tanken på deras miner när dom får syn på oss, och när dom kommer in får dom se en mycket udda syn :
jag och mitt ex står och håller om varandra, det är helt mörkt i lägenheten och vi har uppenbarligen tagit något.
-vi är tillsammans, sluddrar jag fram.-
-ööh, okej... aja.. cp... blir det skeptiska svaret.
Dom blir något förvånade, men repar sig ganska snabbt.
En konstig sak är att dom nu helt objudet stövlar ut på min balkong som om dom ägde stället och börjar röka vattenpipa.
Vi följer inte med, och det tycks inte bekomma dom det minsta.
Efter ett tag så tänker jag att jag borde gå ut och prata med dom, jag vet inte riktigt varför men det kändes som rätt sak att göra.
När jag kommer ut på balkongen får jag en massa skeptiska frågor och blir allmänt kritiserad,vilket man ju kan förstå. Jag gör ju trots allt ett ganska stort beslut väldigt onykter.
T kommer ut och sätter sig bredvid mig.
Min tjejkompis börjar fråga ut mig om min flickvän ( alltså inte mitt ex som jag knarkar med) och vad jag ska säga till henne osv.
Jag och T som är lyckliga som små barn på julafton ler och skrattar åt allting, men våra vänner verkar vara skeptiska åt oss, dxm:et och åt att jag är otrogen.
Tjejkompisen ser på något sätt sur ut, så jag förklarar i detalj, vänligt men bestämt att hon är läskig och inte har någon humor, samt att hon är skeptisk, hotfull och ointressant.
Jag menade inget illa eller så, vilket jag fick förklara dagen efter. Men det var lugnt, hon förstod att det var drogen som talade.
Deras skepticism var iallafall lite skrämmande, så vi drog en filt över oss som skydd mot våra läskiga vänner, och satt under den och pussades som småbarn som gjorde något förbjudet.
En lite rolig sak som hände var att ”killkompisen” skulle driva lite med oss, och började viska till "tjejkompisen":
”Jag låtsasviskar bara nu men knarkarna kommer tro att jag konspirerar mot dom och bli skraja, spela med”
T nojjar och frågar vad dom viskar om, försöker få reda på det och blir arg, men jag har på något underligt sätt lyckats höra vad han säger.
” ta det lugnt älskling dom luras bara han viskar bara att dom ska luras”
Alla tystnar
”Hur fan kunde du höra det!?”
”jag har väl superhörsel, säger jag lyckligt leende över att ha avslöjat konspiratörerna och räddat dagen.
Här slocknar mitt minne delvis, jag vet att jag tar två halvor till någon gång under kvällen men det gör inte T.
Tidsordningen minns jag inte, men vissa specifika händelser finns kvar i minnet:
Stormen
En Pink Floyd-låt går på, den är dragig och fylld med läskiga ljud. det känns som om det är storm runt oss. vi ligger under ett täcke och håller om varandra hårt, stormen är där utanför och täcket som blir till en sköld och känslan är underbar, euforisk.
Det känns som om madrassen, vi, stormen och täcket är allt som finns i hela världen.
Känslan är verkligen både bildlig, -lite rädsla över beslutet jag fattat- samt fysisk och påtaglig, det stormar!
När jag blundar så föreställer jag mig att sängen flyter runt på ett stormigt hav, det är lite läskigt men vi ligger där i mitten och ingenting kan hända oss när vi ligger under täcket och håller om varandra.
Grudgeflickan och skelettmannen
T sitter upp i sängen, och jag får för mig att hon är flickan i "the grudge", men inte på ett läskigt sätt.
Jag känner dock att jag bör hålla lite koll på henne, så hon inte hittar på nåt fuffens.
Så jag tar av mig tröjan och börjar "sidesteppa" runt sängen med ögonen på henne, och gör då och då små utfall framåt med överkroppen för att se om hon attackerar. T tror att jag är en skelettman, och blir lite rädd. Dessutom så ser hon en skidåkare stå i min hall som också är läskig. Efter ett tag så reder missförståndet ut sig iallafall och båda fattar att den andre inte är något skräckfilmsmonster, men skidåkaren är kvar och nu tror jag att jag ser den också.
Lite saker som är viktiga att veta om man ska läsa den här rapporten:
Jag är vid tillfället tillsammans med en tjej som vi kan kalla ”J”.
Min ex-flickvän kan vi kalla ”T”, det är hon som jag träffar och tar dxm tillsammans med.
Vi har tidigare varit tillsammans i över ett år, men vi gjorde slut för cirka 3månader sedan och jag har en ny tjej, "J" nu. T är min "första kärlek" kan man säga, och vi har haft ett väldigt speciellt förhållande. Jag har fortfarande starka känslor för henne.
Jag, man 70-75 kilo 180 cm:
DXM-625mg uppboostat med grape,lite röka.
erfarenhet då: DXM ( ganska mycket), zopiklon, kodein, cannabis, lustgas.
Samt T, kvinna 65 kilo 176 cm:
DXM-375mg uppboostat med grape, mycket röka
Inledning
Jag får en dag ett samtal från min före detta flickvän,T.
Hon säger att hon mår dåligt, och att hon vill träffa mig ( jag har sagt att hon kan ringa mig när som helst om hon behöver prata eller så). Jag förstår på hennes tonfall att hon är stenad. Jag blir orolig, och bestämmer mig för att åka ut till henne och kolla läget.
När jag kommer fram så är det tydligen lite bättre, hon är med sin kompis och dom har uppenbarligen rökt en hel del.
Det var dags att röka en till och jag följer med. Vi går till en folktom liten plats på en bergskulle i närheten och jag tar några bloss från pipan och lägger mig och tittar ut över vattnet som breder ut sig nedanför kullen.
T:s kompis skulle ta bussen hem, så nu var det bara vi kvar. Vi är duktigt stenade.
Jag plockade upp en liten pinne från marken och började reta T med den, hon viftar efter den och försöker fånga den. jag tycker det ser ut precis som när man mobbar en katt med en garnboll, och säger det till henne.
Hon protesterar och tar pinnen ifrån mig, vilket blir inledningen till en liten brottningsmatch. Det är skönt att vara nära henne fysiskt, och här får vi båda två lite syndiga tankar...
Plötsligt mitt i hashyran fick jag ett infall.
-Ska vi ta dxm?
-Har du några på dig?
Jag slänger fram påsen med dxm och vi bestämmer oss för att knarka för gamla tiders skull.(Dessutom så måste vi antingen knarka eller ha sex när vi träffas,annars blir det konstig stämning och jag hade ju som sagt flickvän).
Vi bestämmer oss för att åka hem till mig, då jag hade min lägenhet ledig. På vägen köper vi en liter grapefruktjuice och delar på den.
Vi kommer hem till mig, släcker ner i lägenheten och drar för alla gardiner. Vi sätter också på en skiva med Pink Floyd och gör mysigt runt omkring oss.
Nu var det dags att bomba första tabletten, alltså 250 mg för er som inte vet.
Det gick som planerat, även om det smakade skit.
Vi lade oss i sängen och väntade på effekt, och pratade lite.
Vi låg ganska nära varandra, men efter ett tag så reste hon sig och sade att hon skulle lägga sig lite längre bort, eftersom jag hade flickvän och stämningen blev för skum när vi låg så nära utan att kunna göra någonting.(När vi var tillsammans så kelade vi 24/7 och var väldigt "ihop", och sånt sitter i ).
Jag frågade lite fult om kompisar inte också kan ligga och kramas lite iallafall?
Ingen av oss trodde direkt på vad jag sade om ”kompisar” men sagt och gjort, vi lade oss och höll om varandra. Fin känsla. Dxmet börjar slå på, vi bombar en halva till och nånstans här på de låga platåerna börjar vi prata mycket om vårat tidigare förhållande och tillslut frågar hon varför vi inte är tillsammans.
-”inte vet jag, det var du som gjorde slut. jag har ingen aning” blir mitt svar.
Här säger T nåt som gör mig rätt jävla förvånad, nämligen
-”vi borde vara det”.
-”eeööaaeehh...jaa kanske det..”, säger jag tvekande, jag är drogad, hon är drogad och allt blev med ens väldans konstigt.
Här fortsatte vi prata, om alla problem och hinder det skulle finnas om vi skulle bli tillsammans igen. Vi båda tvekar, mest jag tror jag.
Det känns som om vi står på en brant och måste ”hoppa”, det här är väldigt svårt att förklara men känslan var att vi måste ta en väldig risk men att det kan bli hur bra som helst om vi bara vågar.
Det är den där utökade inlevelseförmågan som börjar dra på nu känns det som, jag såg verkligen hela situationen som ett beslut- hoppa eller inte hoppa.
Hon tänker likadant
”Vi hoppar”, upprepar vi hela tiden, euforin börjar verkligen komma nu ( hon är underbar, dxm kan vara underbart och kombon är grym!)
Minnet är lite skevt nu, det jag minns är att jag satte på en skiva med Pink Floyd, att vi gick runt och kramades och pussades och att allt var underbart.
Så mitt i Euforin hör jag mitt namn ropas från gatan.
Vettskrämd rusar jag till fönstret, för att se två av våra polare stå därnere.(inte drogliberala)
Läget är som så att Ts killpolare och min tjejpolare träffades genom oss och blev tillsammans.
Dom vill tydligen upp. Jag ropar koden till dem.
Nu skrattar jag och T högt av tanken på deras miner när dom får syn på oss, och när dom kommer in får dom se en mycket udda syn :
jag och mitt ex står och håller om varandra, det är helt mörkt i lägenheten och vi har uppenbarligen tagit något.
-vi är tillsammans, sluddrar jag fram.-
-ööh, okej... aja.. cp... blir det skeptiska svaret.
Dom blir något förvånade, men repar sig ganska snabbt.
En konstig sak är att dom nu helt objudet stövlar ut på min balkong som om dom ägde stället och börjar röka vattenpipa.
Vi följer inte med, och det tycks inte bekomma dom det minsta.
Efter ett tag så tänker jag att jag borde gå ut och prata med dom, jag vet inte riktigt varför men det kändes som rätt sak att göra.
När jag kommer ut på balkongen får jag en massa skeptiska frågor och blir allmänt kritiserad,vilket man ju kan förstå. Jag gör ju trots allt ett ganska stort beslut väldigt onykter.
T kommer ut och sätter sig bredvid mig.
Min tjejkompis börjar fråga ut mig om min flickvän ( alltså inte mitt ex som jag knarkar med) och vad jag ska säga till henne osv.
Jag och T som är lyckliga som små barn på julafton ler och skrattar åt allting, men våra vänner verkar vara skeptiska åt oss, dxm:et och åt att jag är otrogen.
Tjejkompisen ser på något sätt sur ut, så jag förklarar i detalj, vänligt men bestämt att hon är läskig och inte har någon humor, samt att hon är skeptisk, hotfull och ointressant.
Jag menade inget illa eller så, vilket jag fick förklara dagen efter. Men det var lugnt, hon förstod att det var drogen som talade.
Deras skepticism var iallafall lite skrämmande, så vi drog en filt över oss som skydd mot våra läskiga vänner, och satt under den och pussades som småbarn som gjorde något förbjudet.
En lite rolig sak som hände var att ”killkompisen” skulle driva lite med oss, och började viska till "tjejkompisen":
”Jag låtsasviskar bara nu men knarkarna kommer tro att jag konspirerar mot dom och bli skraja, spela med”
T nojjar och frågar vad dom viskar om, försöker få reda på det och blir arg, men jag har på något underligt sätt lyckats höra vad han säger.
” ta det lugnt älskling dom luras bara han viskar bara att dom ska luras”
Alla tystnar
”Hur fan kunde du höra det!?”
”jag har väl superhörsel, säger jag lyckligt leende över att ha avslöjat konspiratörerna och räddat dagen.
Här slocknar mitt minne delvis, jag vet att jag tar två halvor till någon gång under kvällen men det gör inte T.
Tidsordningen minns jag inte, men vissa specifika händelser finns kvar i minnet:
Stormen
En Pink Floyd-låt går på, den är dragig och fylld med läskiga ljud. det känns som om det är storm runt oss. vi ligger under ett täcke och håller om varandra hårt, stormen är där utanför och täcket som blir till en sköld och känslan är underbar, euforisk.
Det känns som om madrassen, vi, stormen och täcket är allt som finns i hela världen.
Känslan är verkligen både bildlig, -lite rädsla över beslutet jag fattat- samt fysisk och påtaglig, det stormar!
När jag blundar så föreställer jag mig att sängen flyter runt på ett stormigt hav, det är lite läskigt men vi ligger där i mitten och ingenting kan hända oss när vi ligger under täcket och håller om varandra.
Grudgeflickan och skelettmannen
T sitter upp i sängen, och jag får för mig att hon är flickan i "the grudge", men inte på ett läskigt sätt.
Jag känner dock att jag bör hålla lite koll på henne, så hon inte hittar på nåt fuffens.
Så jag tar av mig tröjan och börjar "sidesteppa" runt sängen med ögonen på henne, och gör då och då små utfall framåt med överkroppen för att se om hon attackerar. T tror att jag är en skelettman, och blir lite rädd. Dessutom så ser hon en skidåkare stå i min hall som också är läskig. Efter ett tag så reder missförståndet ut sig iallafall och båda fattar att den andre inte är något skräckfilmsmonster, men skidåkaren är kvar och nu tror jag att jag ser den också.
jag har letat, men jag hittar inte alltså...
.
