Vad feminismem gör med (för/mot) mannen

En tanke.
Har ni, mina herrar tänkt vad bra ni har det tack vare jämnställdheten och feminismen?
Ni behöver inte lära er att vara artiga mot oss kvinnor, inte öppna dörrar, hjäla med påssar osv. Ni behöver inte tänka på att kanske tjänar för lite för att hushållet skall klara sig, utan kan kallt säga "om det fattas pengar så jobba mer" till tjejen. Ni behöver inte springa med blommor till era tjej (sorry, men jag är less på att när jag påmminer mina kollegor om att "kanske skall du köpa en blomma till tjejen, bara så där utan anledning" och får till svar att "vi är ju gifta sedan länge".
Några tankar från er?

Jag håller helt med dej. Enda problemet är att ni blir sura som citroner om vi inte gör alla de grejerna

Precis, ingen feminist har hittills klagat på de saker som nämns i trådstarten. Tråden var nog inte så genomtänkt gissar jag.

Man kan inte både äta kakan och ha kvar den....

Som redan har påpekat är ju problemet med feminismen att att ni tjejer både vill ha kakan och samtidigt äta upp den. Ni vill bli behandlade som prinsessor i det ena fallet, men i nästa stund måste vi män plötsligt inse att ni är självständiga och starka kvinnor som "kan själv" annars är vi hemska mansgrisar som helst bör kastreras.

Feminismen; såsom den tillämpas, strävar inte mot jämlikhet mellan könen utan snarare mot att det s.k. patriakaliska samhället skall ersättas med ett matriakaliskt samhälle. Detta kommer bl.a. till uttryck i att pojkar får väsentligt sämre studieresultat jämfört med flickorna utan att detta föranleder reaktioner eller åtgärder, att vi dagligen i tidningar och annan media läser/hör föraktfulla uttalanden om "gubbar" men aldrig motsvarande om "kärringar" osv, osv.....

Nä Mila, ni kvinnor får välja väg....ta gärna över makten, men då vill jag bli försörjd på samma sätt som kvinnor har blivit i generationer...då blir den ni kvinnor som får möta en för tidig dö p.g.a. av hjärtattacker och liknande åkommer som tidigare varit förebehållet mannens s.k. privilegier.

Håller med dig. Skulle vara jävligt skönt att sitta hemma på dagarna, kolla på TV, leka kock, gå och ströva omkring osv.
När frun kommer hem från jobbet blir det knulla av.
Vanderfoll!

Det är bara feminister som slipper bli utsatta för springadet med blommor och öppna dörrar, de har ju valt bort könsrollerna fär att minska sin penisavund. Kvinnor får fortfarande samma service..

Min personliga vilja att se feminism som en definition liknande "att kvinnor inser sitt värde" (ungefär). Jag vill ha en jämlike i tex en relation. Där kan feminismen (syftar som vanligt inte på hysteriska eller rabiata matriarkala hbt-kommunister - för att låna begrepp från Mr. Presley?) leda till vettiga tankar för en normal och vuxen kvinna om stereotyper, undergivenhet, att inte vara en "bimbo" utan vilja sträva efter andra egenskaper/beteenden som känns lite mer intressanta.

Angående jobb/lön/2-per-hushåll.. Jag anser att kvinnor bör utnyttja sina egenskaper och talanger på de sätt som man finner bäst. Det kan vara karriär, konstnärskap, akademia.. men UTAN att det blir ett motbjudande tabu och frågor kring svek mot könet att tex vilja vara en bra förälder, vilja vara med sina barn (önskar att fler människor överhuvudtaget skulle vilja dett lite mer), sköta markservicen eller annat. Tycker att feministdebatten har lett till både en lönediskussion (positivt) men samtidigt lyckats skapa en syn på att man är ett svagt förtryckt våp om man vill vara den som sköter hem och barn om den andre gör ett annat jobb borta från hemmet. Ser inte alls detta som många andra gör. Min mor skötte mycket markservice OCH företagande. Något svagt finns inte att skåda. Feminismen tar i så den kvävs i kräket ibland.

Jag är hellre artig mot folk än motsatsen. I synnerhet kanske mot min flickvän? Ser liksom inte detta som något annat än ett personligt val kring hur man vill bete sig, och vem man vill vara. Kopplingen till feminism tycker jag personligen är svag. En högst ovanlig åsikt har jag fått förstå..

Så jag är ju kluven. Det finns många intressanta tankar och resonemang/delresonemang kring feminismen. Väldigt sällan har jag köpt hela resonemang dock. Ofta blir det en färgning från vänster (jag är inte vänster och delar inte alltid dessa perspektiv..), en enorm mängd faktorer som dras in (vilket inte ofta överensstämmer med mina tankar), samt en del saker som jag överhuvudtaget inte vill blanda in feminism rakt av i. Artighet mot kvinnor tex, generaliseringar om hur halva jordens befolkning - männen - EGENTLIGEN är, och att man inte kan vara respektfull mot kvinnor och eftersträva jämlikhet SAMTIDIGT som man är helt med på många resonemang som kan betecknas som "feministiska". Många antifeminister har problem med detta. Intressant nog så har väldigt många hardcorefeminister samma problem med detta..

Jag vill nog anse att kvinnor alltid inser sitt värde och fördelarna med sitt kön, för det behövs ingen 1900-talsideologi. Förutsättningen för en kvinna att bli feminist är emellertid att hon devaluerat sig själv. Detta bevisas i sin tur av hela uppsättningen butchattribut som kvinnor skaffar sig så fort de blir feminister. Feminismen är i min mening en essentiellt misogyn hållning som inte ser något egenvärde i det evigt kvinnliga utan förbehållslöst hyllar allt manligt och alla manliga attribut, vilka man vill erövra för sig själv.

Om du i feminismen söker en definition liknande "att kvinnor inser sitt värde" så letar du nog på fel ställe.


Det håller jag med om, men det avspeglar de outtalade värderingar som ligger bakom feminismen. Att göra "manliga" saker borta från hemmet anses mera värt av feminister.

Vad våp angår så har kvinnor rent av av RÄTT att vara våp i sin egenskap av kvinnliga varelser. Det är här som normen i den svenska kulturen efter Pippi Långstrump har blivit så skadlig och giftig. Ingen får vara feminim och böja på handleden, inte ens om de är kvinnor, utan alla skall vara så jävla handlingskraftiga och käcka med uppkavlade ärmar. Efter Pippi Långstrump lever vi i en kultur som på ett officiellt plan systematiskt nedvärderar det kvinnliga. Annika är ju så himla töntig. Blir det många barn av det?


Men eftersom jag höll med om ovanstående har jag svårt att tolka detta. Menar du att det var bra att din mor halvt slet ihjäl sig med både karriär och barn? Är det moraliskt fel att vara svag, måste man visa sig stark för att platsa i samhället? Även om man är kvinna?

Men om det nu är så värdefullt att tillbringa tid med sina barn, varför skulle den manliga halvan av befolkningen vägra/förvägras detta?
Jag menar att det finns diverse fördelar inom de båda könsroller som bjuds, men jag föredrar ett system där individen kan mixa och blanda lite efter eget tycke och smak.
Varför skulle vi inte kunna uppvakta varandra? Bjuda på öl lite hipp som happ? Uppfostra våra barn gemensamt? Samarbeta runt ekonomi? Fördela sysslor utifrån vem som trivs med vad, snarare än utifrån vem som har penis?
Vad är så förskräckligt med valfrihet?

Så när kvinnor skaffar sig manliga attribut så devaluerar hon sig för att inte häva sig över mannen. Det är jämlikhet det.

Vill inte att män ska känna sig underlägsna. Utan också få ha ett egenvärde och få blommor, och vara med sina barn och känna sig hela och harmonsika. Omtanke, det är vad det är!

Att behöva utgå från en manlig stereotyp är i mina ögon att INTE se sitt eget värde. Oavsett om det gäller en ung tjej som tror att hennes främsta tillgång är bysten, implantaten eller utseendet eller en kvinna som tror att hon måste vara kategoriskt "okvinnlig" och butchbitchig för att inte vara ett våp. En man som utgår ifrån en kvinnlig stereotyp för att hävda ett existensvärde eller att se sin främsta tillgång i att vara attraktiv för kvinnor skulle jag också hävda är någon med problem.

Hela grejen med denna typ av feminister är ju att de ofta verkar vilja ta över manliga stereotypa beteende för att hävda jämlikhet. Min mening inbegriper också att jag ofta har svårt att förstå varför man ibland verkar vilja ta över beteenden som man ogillar hos män? "Män är jävla svin som mansgrisar sig i grupp etc etc" för att i nästa sekund tycka att det är så sjuuuukt coolt om man vänder på könstillhörigheten genom tex "Sex and the City" när de skulle se rött om de fyra kvinnorna i serien vore män? Eller? Alla som gillar serien behöver alltså inte nödvändigtvis resonera så..

Ja. Många ser det uppenbarligen ungefär så. Däremot så tycker jag nog att detta är mer av en avart från feminismens grunder, där jämlikhet och ömsesidig respekt snarare var vad som accentuerades. Inte kanske övertagande av manliga attribut men nu i "kvinnlig" form?

Alltså, jag ser inte riktigt poängen i att avgöra styrka eller svaghet vid en jämförelse om man är hemma med barnen eller sitter på ett kontor och fyller i papper (för att uttrycka det lite grovt). Min poäng är att jag tycker att dessa generaliseringar kring kvinnors och mäns makt ofta åsidosätter all fri vilja att kanske vilja göra något av EGEN kraft. En undergiven kvinna eller man som är tvingad av sin partner att stanna hemma naken vid spisen är en sak. En kvinna eller man som verkligen vill vara hemma med barnen och i samsyn med sin partner fixar detta är något helt annat. Jag ogillar att blanda ihop detta till en generalisering idag. Exemplet med min egen morsa handlar förstås om att båda mina föräldrar jobbade hårt och att jag inte ser "det underkuvade" i att hon tex jobbade hemifrån och var hemma med barnen.

Jämlikhet och ömsesidig respekt, med beaktande av individuella friheter och preferenser är något jag stöder fullt ut. Ibland kommer feminismen in på bra spår i detta. Ibland så ser jag ingen koppling till vad jag pratar om. Men det finns en jävla massa olika feminister som samsas om ett namn. Varav ofta de mest rabiata sätter sig i tanken på folk och därmed får rätt att uttrycka vad det "egentligen handlar om".