Citat:
Ursprungligen postat av
Favoritgame
Traditionellt har man väl kommit fram till att länder med mindre klassklyftor är mer stabila än länder där klassklyftorna sticker iväg. Det finns alltså en "vi känsla" i samhället och att alla tar ansvar för landets utveckling och inte bara kan strunta i den och köpa sig fri med sjukvård, skola osv. Detta bygger ju dock mycket på nationalstaten och en homogen befolkning.
Att vi som idag blir alltmer splittrade i vår nationella identitet tror jag också skapar mindre gemenskap och förståelse mellan olika grupper och där alla vill köpa sig fri från områden med nyetablerade som får konkurrera i en allt hårdare miljö.
Problemet i sig är väl egentligen inte klassskillnader utan att bottennivån i Sverige fortsätter att sjunka med standard och rättigheter och det är ett stort problem. Men det beror ju inte på att några är rika och har det bra utan mer pga våra politiker och hur vanligt folk röstar.
Klassamhället är både på gott o ont o det är väl lite där du landar.
Det är egentligen enkelt.
Utan klasser o skillnader så tappar vi även drivkraften. För vem skulle starta ett företag med 80 timmars arbete/vecka under 20 år samtidigt som man har samma levnadsstatus som ens alkoholiserade klasskamrat som alrig jobbat i hela sitt liv.
Det farliga är när skillnaderna blir för stora o det är därför jag hatar det politiska partiet, Moderatern då deras politik leder till ökade klyftor.
En annan aspekt som handlar om kapital är då att vi inte kan tvinga de med kapital att ha en kommunistisk levnadsstandard då kapitalet är en förutsättning för investeringar.
Utan klyftor i samhället så tjänar inte de rika något på att vara rika.
Då försvinner deras drivkraft eller så tar de sitt kapital o flyr landet på samma sätt som alla SDare nu har flytt landet efter valet som de lovade att göra.