Flashback syndromet.

Jag talar helst som i en gammal pilsnerfilm (utan dess tonläge eller jargong) för att ha ett målande språk. Att tilltala folk med efternamn är fantastiskt. De bästa orden jag lärt mig är gymnasiesvenska och "aspbergersk diciplin".

Jag hade definitivt valt att skriva utan foge-s. Dock, eftersom flashback inte är svenskt skulle man också kunna tänka sig "Flashback"-syndromet, vilket vore mer korrekt än flashback-syndromet. Båda är emellertid ganska fula ... Konklusion: Flashbacksyndromet.

Jag hade tveklost anvant Flashback-syndromet, eftersom det ar tva sprak som blandas.

Jag pratar nog bättre än jag skriver, men samtidigt är det kul att lära sig nya ord. Men jag skulle aldrig göra mig fin i kanten. Det är liksom inte min stil att göra det.

I mer formella sammanhang talar jag som jag skriver, men är jag med vänner eller familj är mitt tal mer avslappnat, och meningarna är inte sällan ofullständiga. När jag skriver, skriver jag så korrekt som möjligt då all skrift faktiskt är träning.

Va? Förutom en handfull skribenter så kan inte folk här varken stava eller formulera sig ordentligt. Beror på vad man jämför med i och för sig...
Har ju varit lynchstämning senaste tiden i och med att man tog bort en smiley som kräks. Tycker det säger lite om förmågan över lag att uttrycka sig i ord.

Inge speciellt har hänt med språket eller skriften utan jag har fattat hur jävla mkt sjukt folk det finns men det kanske kommer, jag har ju märkt på ett par klasskompisar som figurerar på FB att dom skriver rätt så avancerat och försöker vara viktiga.
Sedan går jag jämnt och undrar om tjejer man ser på stan åså tar den i tvåan, eller det gäller inte bara tjejer man ser på stan utan alla tjejer man träffar på det är väll vad jag skulle kalla flashback syndromet: "tar hon den i tvåan?"

Samma här.
Jag tycker att det är olika i olika delar utav forumet.

Jag säger detsamma (men "en handfull" är kanske onödigt lågt räknat). Tvärtemot trådskaparen oroar jag mig för att mitt språk ska försämras av mitt Flashbackläsande - kanske inte formuleringsförmågan, men stavningsförmågan, som väl till viss del bör vara baserad på bildminnet. För varje gång man ser ett ord felstavat bör rimligen risken öka att man själv gör fel nästa gång.

Icke. Jag lever i tron att ju fler felstavningar man ser desto mer ser man till att själv göra rätt. Korrekt skriftspråk är en bas för att tas på allvar, därför får man inte låta det förtvina.

Vill man leka språkpolis kan man få fulltidstjänst på detta forum, men man ska inte vara elak i onödan. Blandade misstag livar upp och gör saker och ting (oftast) intressant, roligt och läsvärt.

Jag skriver alltid såhär. Även på MSN o.dyl.
Mest för att jag anser det korkat att göra medvetna stavfel. Och slang ser bara fjantigt ut.


Dessutom, att skriva slang och konstiga småord(t.ex "ba" och "typ")på Flashback gör misstankarna om att man skulle vara någon förrvirrad fjortonåring som bara vill läsa sextips väldigt starka.

Man lever som man lär...

Alltså använder jag oftast samma formuleringar och ord IRL som på nätet...