Gravid sökte jobbet, fick det inte

http://www.aftonbladet.se/vss/orebro...006486,00.html

Är inte det rätt så normalt att om en person som söker ett jobb men måste gå efter halva tiden inte är rätt sökande?
Detsamma gäller även tillsvidare anställningar där tjejen är gravid men söker anställning för att endast arbeta i ett par månader. Javisst är jämställdhet viktigt men till vilket pris?

I den ovan nämnda artikeln så påpekade mycket riktigt arbetsgivaren att tjejen inte skulle kunna fullfölja vikariatet. För en småföretagare (i detta fallet var det inte så) som kanske är beroende av den här vikariatsanställde kostar det en hel del att behöva starta ett nytt anställningsförfarande med tillhörande initial upplärning.

Om kvinnan inte är gravid när hon söker jobbet så skall det självklart inte förekomma någon diskriminering men om hon snart skall ha barn (är gravid) så är det ju bortkastade pengar att tvingas anställa. Ofta tillkommer vissa komplikationer såsom ryggont osv vilket kraftigt nedsätter arbetsförmågan en eller ett par månader innan förlossning.

Som sagt, lagar mot diskriminering behövs men inte tillämpas när den sökande helt klart inte ställer upp på tjänstens krav. Hur skulle det se ut om en gravid sökte sig till en byggarbetsplats och redan första dagen visade upp ett intyg om att hon ej får utföra tunga lyft eller andra krävande sysslor ... för att ett par månader senare bli gravledig.

Håller helt med dig. Hon passade inte den arbetsgivaren just då och de valde att inte anställa henne. "Välkommen tillbaka när din situation ändrats"

Varför skall de anställa någon som sedan inte kan jobba ändå?

Tycker arbetsgivarna skall få välja precis som de själva vill vem de vill ha in i företaget. Passa på att slopa "sisten in försten ut också". Det handlar om produktivitet och att göra det man skall.

Jag hade inte heller anställt hene, men lätt sätt att tjäna pengar, nästa gång jag är på tjocken kanske man ska göra likadant, hur tänker folk?

Ja det är ju jätteviktigt att såna här frågor tas upp i feministforumet, klart att gravida kvinnor ska nekas anställning. Det ser jag som en jätteviktig feministisk fråga för 2007.
Jag menar hur ska det annars gå, nån måste ju för guds skull tänka på de stackars arbetsgivarna också , inte bara på att en blivande mamma helt jävla själviskt söker ett jobb för att kunna försörja sitt kommande barn.
Mycket viktig feministisk fråga som sagt, kan inte nog understryka detta, jag menar vad fasen tänkte kvinnan på, det är ju magstarkt alltså att vilja arbeta och försörja sej o barnet, hur jävla ego får man bli?

Hur tänker hon när hon tycker det är diskriminerande att hon inte fick anställningen är det vi syftar på.

Hade jag sökt ett jobb, säg ett 6 månaders vik som började i januari och informerat arbetsgivarna om att i april och frammåt kommer jag inte kunna jobba (oavsett skäl)så skulle jag inte bli förvånad om de tackade nej pga det, de söker en person som kan arbeta den tiden de annonserar ut och kan man inte det varför ska man då få diskimineringspengar för att man är dum nog att söka?

Så du har ingen som helst förståelse för att ett företag inte vill anställa en vikarie som säger redan innan att hon inte kommer att kunna arbeta hela vikarieperioden, så de kommer isåfall att få anställa en vikarie till vikarien? Tänk om nästa också vikarie också ska ha barn, var ska det sluta? Har du inget fotfäste i verkligheten?

Jag tycker det snarast verkar som att hon hade planerat detta, det var väl ganska uppenbart att hon inte skulle få jobbet under rådande omständigheter men ett rejält skadestånd för diskriminering sitter ju inte fel när man ska vara mammaledig...

Dålig ironi..

Kvinnan har gått och blivit gravid vilket faktiskt är frivilligt och kommer förhoppningsvis inte som någon överraskning för kvinnan. Att hon inte kan jobba hela den avtalade tiden gör ju henne minst sagt olämplig för tjänsten och borde således inte få den. Klart att det är tråkigt att hon inte få något jobb men jag tycker verkligen inte att företaget gör något fel. Kan man inte jobba hela vicket så borde man inte heller ha det, oavsett om man skall trycka ut en unge eller bokat en resa till Thailand.

Vad jag tycker saknas här är snarast en förståelse för att en gravid kvinna söker ett jobb. Eller menar ni att hon ska ge upp och överlämna sej till sociala myndighetrnas godtycke?
Eller vad exakt ska en gravid kvinna göra? Kan ni förklara det?
Väldig massa ojande över den stackars arbetsgivaren men ingen undrar hur kvinnan ska försörja sej.
Då tycker jag att hela sk "feminist"forumet har halkat snett.
Det här handlar ju inte om feminism utan om att ni hejar på kvinnodiskriminering.

Jag tycker tvärtom att den var både välfunnen och relevant.

Man kanske inte skall skaffa barn om man inte kan ta hand om det. Det är som sagt frivilligt att skaffa barn och bör som sagt inte komma som någon överraskning. Klart jag tycker det är rätt att hon söker jobb om hon känner att hon vill & kan jobba men att sen klaga på diskriminering när hon inte få jobbet pga. av att hon inte är lämpligt tycker jag är beklämmande.

Stelbent byråkrati

Det borde ju vara uppenbart för vem som helst att om du ett 6-månaders vikariat och alla vet om att du bara kan jobba i fyra månader att du inte kommer att få det. En så pass kort tid för att producera något känns ju då meningslöst att ta någon som enbart kommer att kunna jobba halva tiden...

Försäkringskassans kommentar:
"I framtiden kommer vi inte göra om det här"

Syftar säkert till att de kommer ta intervjun och senare tacka nej för att de anställt en mer kvalificerad person.

Det var ju just det hon hade för avsikt att göra inte sant? Vi vet inget om bakgrunden till hennes graviditet och jobbsökeri, men att klandra en kvinna för att hon söker jobb tycker jag är ganska magstark I SYNNERHET som detta avhandlas i feministforumet.
Glidningen i feministforumet är ganska stor och jag tycker det vore mycket mer relevant att döpa om det till
"det är så synd om oss män fy vad vi hatar kvinnor allt är deras fel forumet istället"