Hur blev du matlagningsintresserad?

Min mamma har alltid varit en fena på matlagning och bakning. Inga avancerade saker med gåslever och tryffel (även om hon fixar sånt också), men riktigt, riktigt bra husmanskost: kalops, dillkött, köttbullar i gräddsås, stekt aborre, Janssons frestelse, lammgryta med rotfrukter och så vidare. Man kollade ju på en hel del, och när jag blev äldre och morsan började jobba mer så brukade hon på lov och liknande ofta laga kött eller fisk i förväg, och sedan fixade jag potatis, pasta elle rvad det nu skulle vara till, sen blev det sakta men säkert mer och mer.

Jag kan också skryta med att ha någon slags sjätte sinne för vilka smaker som passar ihop med varandra, och jag har trots att jag aldrig använder kokböcker (läser dem gärna, men använder dem aldrig när jag lagar mat) aldrig lagat något som varit oätligt, eller ens smakat dåligt, så vitt jag kan minnas. Det har hjälpt väldigt mycket, eftersom jag kan fundera ut ett recept i förväg utan att behöva prova mig fram.

Sen tycker jag om att äta, och helst då något gott - och eftersom jag inte har ekonomi att äta på lyxkrogar varje dag så får man se till att hitta på enkla med goda rätter man kan laga hemma - som denna bulgursallad, som jag gärna vill göra lite reklam för. http://www.flashback.org/showthread.php?t=426741

Jag jobbar just nu med att skriva en kokbok, faktiskt. Den lär väl aldrig bli utgiven, men färdig skall den bli.

Äsch, var lite snäll På FB får alla vara vem de vill ... förutom Lavender_Blue som har en mycket avslöjande länk i sin signatur och kan därmed inte låtsas att hon är snygg som Alyson Hannigan, lagar mat som Verner Vögeli och har en skogarderob som Imedla Marcos!

Och apropå mat: Idag skall jag handla och laga ma HELA dagen eftersom sambon fyller år. Det är något av det bästa som finns, att laga mat hela dagen, en massa konstiga rätter

Se till att använda lite chili

Honungs- och chilimarinerade kycklingstrimlor som friteras, bland annat!

Apropå "matlagningsintresserad" - det kan ju faktiskt gå åt andra hållet också! Min mamma är duktig på att laga mat, men eftersom hon har farsan som är ett riktigt äss i köket så får hon knappt laga mat. Så man får ju akta sig vem man faller för

Så sant som det är sagt! Jag vill allra helst träffa en tjej som är intresserad av matlagning, men inte för intresserad. Det är jättekul att laga mat tillsammans, men jag vill allt styra och ställa lite i köket.

Det är förresten tur att BBC Food eller The Food Network inte ingår i mitt tv-utbud, för då skulle det varken bli matlagning eller något annat gjort, jag skulle bara kolla på tv...

Som förklarat i en annan tråd så har det alltid varit vi genuina WT som burit upp svensk matkultur. Kommer från en släkt riktiga oäktingar och fattighjon, andelen som dött på fästning eller hostat ihjäl sig i ett torp är enorm. Och likaså en massa festkokerskor och sedermera kockar. När festkokerskorna försvann dog all mattradition i Sverige, det är på grund av att ingen förvaltade deras traditioner som gemene man inte har en aning om hur nåt ska smaka.
Så lite mer respekt i rösten när ni pratar om white trash, tack!

Det du pratar om är för mig INTE white trash. För mig är det en väldigt stor skillnad på ordentlig arbetarklass och white thrash. Arbetarklassen har utvecklat husmanskosten och vet hur man lagar fantastisk mat under knappa förhållanden. Min släkt är som ovan sagt riktig lappländsk arbetarklass, så jag vill bestämt påstå att det inte är det du eller jag pratar om. Visst, om du identifierar dig med WT får det stå för dig, men för mig är WT en "klass" där den stora majoriteten livnär sig på halvfabrikat, slafsig pizza och ett allmänt ointresse för skönheten i matlagning (om vi nu skall hålla oss till just matlagning). WT behöver för övrigt inte ens vara speciellt fattig, jag har sett släktet frodas t.ex. inom bilindustrin, och på bandet tjänar man bra mycket mer än vad jag med mina 230 akademiska poäng någonsin kan drömma om :/

Ujuj, snacka om offtopic. För att inte bli smiskad av moderatorn (såvida det inte är Lady Tiera ) så tänker jag nu återvända till ämnet:

Jag upplever det som att hur skicklig ens förebild än är i köket så blir det inte något som tynger en och att man ger upp för att någon annan är så mycket bättre - utan man ger inte upp! Jag vet ingen som har sagt att "morsan lagar så god mat så jag gav upp", som det kanske kan vara inom andra områden (sport, karriärframgång etc) där man bara försvinner i dennas skugga ... am I wrong?

Nej, utan förebilder börjar man nog inte. Farsans shower i köket var viktiga, och att morsan också var duktig. Farmor är min främsta inspirationskälla nu för tiden, var både kock och källarmästare men fick inte kallas det i lönerullorna. Trots restaurangskolor och praktik utomlands var hon "spritkassörska". Tills hon öppnade egna restauranger. Tyvärr dog hon när jag var nio, så jag minns bara några söndagsmiddagar. Franskt som fan, har jag fattat sen.

Jag minns inte när intreset började. Men jag vart tvungen att börja laga mat tillslut. Mina föräldrar käkar aldrig middag på vardagarna, vilket har resulterat i att jag proppat imig godis istället. Men sen började jag laga mat, tyckte det avr roligt och sen har det bara fortsatt.

Lagar inte varje dag, ofta blir det rester eller om man steker upp fiskpinnar eller något.

Att laga mat är både rolig och betydligt nyttigare (än att äta ute)

Det blir allt möjligt från kyckling, husmanskost, pasta you name it. Mycket det man lärt sig har man väl från mamma (som såklart är en hejare på ämnet) men även från kokboken förstås.

Men hur mycket man än försöker blir ens egna mat inte som mammas. Misstolka mig fel, min blir jättegod med men hennes blir alltid på ett annat sätt. Det enda hon märkligt nog inte behärskar är att koka pasta (kokar jämt över och det brukar jag reta henne för )

Hmm mycket om mamma där, jaja hursom helst det är ialla fall jättekul att laga mat och ibland bjuda vänner på

Riddaren jag tycker du är fruktansvärt rolig och underhållande. Det här inlägget får mig att vilja ställa lite frågor.
1. Hur är din kroppshydda?
2. Är du kock till yrket?
3. Varför skriver du citat: Som det är nu ses väl grundkärnan (med kvinnor)slutcitat?

Just tredje frågan väcker lite tankar i mig om att du är en kille som är fruktansvärt rädd att bli betraktad som homosexuell, därför lägger du på (med kvinnor). Du verkar iochmed det lilla tillägget starkt homofobisk också.

En fjärde fråga dyker också upp: Hur uppkom din stalker?

1. Jag har bra ämnesomsättning och tränar jag 4 gånger i veckan.
2. Nej.
3. Därför att "grundkärnan" består av män. Det kvinnliga sällskapet varierar. Inte konstigare än så.

Skicka PM i fortsättningen!

Edit.

Obehagligt...