• 3
  • 4
2010-04-18, 17:56
  #37
Medlem
ExplainThisBullshits avatar
Citat:
Ursprungligen postat av vidrigjatte
Bullshit? Du kan ta dig ur en depression hur lätt som helst, bara du har verktygen till det. Det gäller att hitta verktygen bara, du behöver inga mediciner. Proffshjälp, jovisst, det kan väl hjälpa, men eftersom dagens psykologi är ett jävla skämt så spelar det ingen roll.
Javisst. Det gäller att inse att allt är oförklarligt, att acceptera skiten - bryta ihop och gå vdare. Psykvården suger btw. Man är sin egen lyckas smed och sin egen bästas läkare.
Citera
2010-04-18, 20:19
  #38
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av TotteGripen
Detta var det absolut egoistiska inlägget jag någonsin läst. Du tror uppenbarligen inte på kärlekens kraft. Om relationen inte bygger på känslor, vad ska man då bygga den på?

Ja, men det kan ju inte vara helt ensidigt. Hon kan inte förväntas att alltid finnas där för honom, men inte tvärt om. Det kan fan bryta ner vem som helst
Citera
2010-04-18, 21:18
  #39
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av vidrigjatte
Bullshit? Du kan ta dig ur en depression hur lätt som helst, bara du har verktygen till det. Det gäller att hitta verktygen bara, du behöver inga mediciner. Proffshjälp, jovisst, det kan väl hjälpa, men eftersom dagens psykologi är ett jävla skämt så spelar det ingen roll.

Är det hur lätt som helst att att sig ut en depression så får du gärna förklara mer.
Iom att du spyr galla över psykvården så antar jag att du kan mer, hjälpa mer än den psykvård som
finns i Sverige så måste du ju tala ut skägget och bota alla här och nu.

mvh
Citera
2010-04-20, 10:02
  #40
Medlem
vidrigjattes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av auto407578
Är det hur lätt som helst att att sig ut en depression så får du gärna förklara mer.
Iom att du spyr galla över psykvården så antar jag att du kan mer, hjälpa mer än den psykvård som
finns i Sverige så måste du ju tala ut skägget och bota alla här och nu.

mvh

Ja, om du har verktygen till det. Jag har själv gått igenom mängder av trubbel och problem, men inte utan andras hjälp. Psykvården hjälpte mig inte ett skit, förutom att det var skönt att en gång i veckan gå och prata ut hos någon.

Efter vad jag har gått igenom tror jag att jag skulle kunna bota de flesta, ja. Psykvården ser inte människan som en väldigt anpassningsbar individ. Bara att använda mediciner säger ju att människan inte kan ta sig ur sin egen skit. Man försätter liksom personen med problem i ett tillstånd av att ha något yttre i sig som hämmar den EGNA utvecklingen, alltså den äkta, den personliga, jaget.
Citera
2010-04-23, 23:54
  #41
Medlem
Är också tillsammans med en deprimerad.
Det som är svårast är väl mest att man inte får någon bekräftelse om man inte bokstavligen ber om det. Inget ge och ta, utan man bara ger och ger och ger. Så var det dock inte den första tiden, det var väl när relationen blev mer stabil så avtog det väl helt. Jag försöker finnas så gott det går, prata, men denne är väldigt inbunden och om jag "tjatar" så får jag skäll. Kan man väl förstå men hur ska man kunna komma någon nära utan att prata om det?

Jag själv skulle nog också kunna klassas som deprimerad men jag har inte sökt efter någon hjälp. Jag är inte alls särskilt inbunden. Tvärtom gråter jag ganska ofta, vill gärna ha tröst. Även här skär det sig för när det gör som mest ont i mig så är denne ganska oförmögen att trösta, ofta ens visa ärlig medkänsla. Egentligen är det väl kanske dömt att försöka läka varandra på något sätt. Men jag ser mig själv som den starkare och får försöka tänka positivt även om man sällan märker av att det finns någon som älskar en.

H*n säger att h*n bryr sig om mig och så vidare. Men ord betyder jävligt lite i dessa sammanhang. Men är bara att hålla ut och hoppas på att man orkar hur länge som helst.
Citera
2010-10-24, 19:21
  #42
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Dreamyn
Han har vid ett tillfälle bett mig med tårar i ögonen att inte överge honom.

Det verkar konstigt!
Att han gör så och ändå går ifrån dig,tyder bara på att han vill bli ompysslad hela tiden.
Deprimerade människor som ställer krav är oftast manipulitiva individer.
Citera
2010-10-24, 23:39
  #43
Medlem
urkinhas avatar
Om du är kär i honom borde du ge relationen en chans. Absolut.

Men (stort MEN) se till att du inte blir medberoende av hans diagnos, att inte hela ditt liv dras in i depression-molnen så att säga. Ha tydliga gränser, utveckla dig själv, skötta din vänskapskrets...

Annars är det risken att en skön dag blir han frisk , upptäcker att han inte längre behöver dig och du står där tomhänt och med ett krossat hjärta. Been there...
Citera
2010-10-25, 12:48
  #44
Medlem
Det är många som tror att depression beror på någon händelse. Det verkar inte vara så i hans fall, utan på någon sjukdom, kanske ärftlig. Jag är ingen läkare, men min flickvän har en typ av depression, men när hon äter sina tabletter (Sertralin) mår hon bra. Det är ingen mening med att hitta "anledningen" till att han är deprimerad eftersom det antagligen inte finns någon. Om min flickvän inte äter sina tabletter kan hon få känslan av att vara jätteledsen och börja gråta utan att det egentligen finns något att vara ledsen för. Jag tycker att du ska få honom att gå till en läkare och se till att han får något som hjälper.
Citera
2010-11-29, 13:58
  #45
Medlem
Norma-Jeans avatar
Jag är superdeperimerad för tillfället. Orkar knappt gå upp ur sängen på morgonen.

Är ihop med en kille som jag verkligen tror är mannen i mitt liv. Han har väldigt svårt att relatera till ångest och vill gärna veta VARFÖR (vilket jag ju inte kan svara på!). Han blir frustrerad och har flera gånger bett mig att inte komma hem och börja prata om hur dåligt jag mår det första jag gör. Jag förstår att det är påfrestande för honom och jag är glad att han sätter gränser. Det resulterar dock i att jag försöker låtsas att allt ät lugnt.

Käkar medicin sedan sju år och har just ökat dosen markant. Min snubbe tycker att jag skall röka holk istället, men jag inbillar mig att min depression blir djupare och djupare varje gång jag gör det.

Svaret på din fråga är att om han inte verkar villig att jobba med sin depression kommer han förmodligen fastna i den. Ställ kravet att han försöker, annars måste du dra. Alla har ansvar för sitt eget liv!
Citera
2010-12-05, 22:42
  #46
Medlem
Mmaaggiiees avatar
Man kan aldrig ta hand om en annan person om man inte kan ta hand om sig själv. Så har det alltid varit, så är det och så kommer det ALLTID att vara.
För att orka ta hand om någon annan så måste man orka ta hand om sig själv först.
Tyvärr tror jag att erat förhållande är ganska kört, sålänge han inte öppnar upp sig och vill ha din hjälp kan du inte göra så mycket.

Man kan aldrig tvinga en person att lösa sig problem, men man kan slå dem lite på käften. Så slå honom på käften lite, hitta kärnan till problemen.
Citera
2011-07-14, 19:38
  #47
Medlem
Undrar bara hur det gick mellan dig och killen?
Citera
2012-04-19, 17:02
  #48
Medlem
Herr.Vakens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dreamyn
Att ta mig till honom mitt i natten för att han har gjort ett självmordsförsök?? Finns det någon som inte skulle göra det för sin vän???
Jag har tagit mig till honom på nätterna för att han helt enkelt vill prata med någon.
Jag har nog svårt att förstå hur du tänker, är det inte en riktig vän som alltid finns som man behöver mest när man är deprimerad? Inte människor runt sig som helt enkelt skiter i honom och bara bryr sig om sig själva?

Rätta mig om jag har fel, men om jag kan hjälpa honom genom att alltid finnas, är inte då inte det, det rätta att göra?

Nu var det flera flera år sen du skrev här. Men fan, blev himla rörd när jag såg att du skrivit detta. Jag har ingen aning om vafan alla andra här snackar om egentligen. Jag är inlagd just nu för en djuuuuuuup deppression. Att ha en tjej som stöd, bara under den tid man är isolerad på det här stället, att snacka skit med bara, eller visst, prata problem med. Hade varit så jävla guld värt. Visst, psykologer och läkare i all ära. Men tänk på att psykologsamtalen är på kanske 1 - 2 timmar. Läkarsamtalen på under 10 minuter. Det är ENORMT mycket tid där emellan man är överlämnad åt sina egna tankar, som oftast är jävligt jobbiga. Särskilt i början, som jag är i just nu. Det hade inte behövt vara att du skulle lösa problemen åt killen, utan helt enkelt finnas som stöd. Kallprat eller whatever är bättre än ingenting.

Att du verkar ha haft det tålamodet är väldigt gudomligt. Hoppas det gick bra hur du och han än gjorde.
Citera
  • 3
  • 4

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in