Citat:
Ursprungligen postat av Dreamyn
Att ta mig till honom mitt i natten för att han har gjort ett självmordsförsök?? Finns det någon som inte skulle göra det för sin vän???
Jag har tagit mig till honom på nätterna för att han helt enkelt vill prata med någon.
Jag har nog svårt att förstå hur du tänker, är det inte en riktig vän som alltid finns som man behöver mest när man är deprimerad? Inte människor runt sig som helt enkelt skiter i honom och bara bryr sig om sig själva?
Rätta mig om jag har fel, men om jag kan hjälpa honom genom att alltid finnas, är inte då inte det, det rätta att göra?
Nu var det flera flera år sen du skrev här. Men fan, blev himla rörd när jag såg att du skrivit detta. Jag har ingen aning om vafan alla andra här snackar om egentligen. Jag är inlagd just nu för en djuuuuuuup deppression. Att ha en tjej som stöd, bara under den tid man är isolerad på det här stället, att snacka skit med bara, eller visst, prata problem med. Hade varit så jävla guld värt. Visst, psykologer och läkare i all ära. Men tänk på att psykologsamtalen är på kanske 1 - 2 timmar. Läkarsamtalen på under 10 minuter. Det är ENORMT mycket tid där emellan man är överlämnad åt sina egna tankar, som oftast är jävligt jobbiga. Särskilt i början, som jag är i just nu. Det hade inte behövt vara att du skulle lösa problemen åt killen, utan helt enkelt finnas som stöd. Kallprat eller whatever är bättre än ingenting.
Att du verkar ha haft det tålamodet är väldigt gudomligt. Hoppas det gick bra hur du och han än gjorde.