2007-02-18, 12:10
#1
Substans 100 mg N-Ethyl-2C-b
Dos ca 80 mg bombade och 20 mg snortade, tror det ska bli 100 mg om ni summerar
Ålder, vikt samt kön 19, ca 88 kg, man
Tid ca 5-6 timmar
Dagen började med att jag hade sovit hemma hos en kompis och på pendeltåget på vägen hem konstaterade jag att jag inte hade någon större lust att lida genom den här dagen nykter. Kom då på att jag hade fått hem ett litet anonymt brev från ND med DXM, N-E-2C-b, dragonfly mm. Funderade lite på vad jag skulle smälla i mig under pendeltågsfärden och beslutade mig för DXM.
Väl hemma var klockan ca 09.30 och jag satte mig framför datorn och skulle läsa på lite mer om DXM, kom då på att människor kunde ha enzymfel i magen och det var därför vettigt att ta väldigt små första doser. Då föll DXMet bort då ajg ville ha en härlig verklighetsflykt av den här trippen. Orkade itne vara uppe i ett dygn av Bromo Dragonflyen så valet föll på den oskyldiga plastpåsen med det vita pulvret.
Intaget 10.30
Skrev lite i anteckningar under trippen för att bokföra vad som hände om jag skulle glömma bort något så tiderna är ganska så exakta.
Efter att ha läst runt lite på FB kom jag fram till att jag skulle bomba ca 70 mg, hade ingen våg så jag delade upp högen med känsla (bilden, den stora högen var den som landade i min mage någon minut senare).
Efter att bomben landat började jag fixa i ordning mig själv och rummet för trippen. Tog bort massa skräp som låg, ställde fram en hink och kopplade in större högtalare till förstärkaren. Promenerade upp till affären och köpte mig lite coca-cola och turkisk peppar, av någon anledning skulle just det godiset symbolisera "meningen med trippen", återkommer till det senare.
10.55
Chillar nu lite framför datorn och hoppas på att det ska bli någon effekt. Testar att vända huvudet och höger och vänster och visst sjutton, synen hänger inte riktigt med utan under själva rörelsen blir synfältet svart. Känseln är också annorlunda nu, skrev i min lilla trippbok att det kändes ungefär som om handen hade somnat (den där svullna känslan) och när jag drog den genom håret var jag helt säker på att jag kunde räkna varenda hårstrå.
Överlycklig över att jag inte kommer behöva sitta igenom en grå vardag framför datorn stapplar jag fram till fönstret för att se om det blivit några hallisar. Tittar ut över den snöiga trädgården och spanar lite på fågelbordet men tyvärr inga hallisar. Då plötsligt märker jag att snön inte ser ut som den brukar, den är uppbyggd av perfekt formade snökristaller (no shit Sherlock men skillnaden var nu att jag såg dom så otroligt tydligt) som skiftar mellan glittrande vit och ljusblå.
Sätter mig vid datorn igen, har musiken på ordentligt hög volym och de fyra 8" baselementen gör sin del för att luften ska pulsera ganska så gott i rummet. Det är nu jag verkligen börjar känna effekterna, pupillerna är enorma och benen känns som om de vore tre ben som var ihoplindade med silvertejp, svårt att förklara men det var så jag skrev i trippboken
. Börjar känna mig mer och mer "innesluten" av drogen och på någon sätt är jag i min egna trygga värld tillsammans med drogen, känns precis som om någon står och kramar mig så jag vänder mig om men det är ingen där...
Börjar få mer och mer OEVs och mönster i lila, rosa, grönt, gult och rött börjar smyga sig ut från den värld jag blundat för i 19 år och pulserar i takt med musiken. Känner en mycket kraftig eufori och njuter av varenda smaksensation min turkisk peppar ger. Detta var min första "drog" och jag kommer ihåg att jag var så otroligt lycklig över att äntligen ha hittat fram till den, "welle erdball - Deine Augen" dunkade på från högtalaren och trots att jag inte är den bästa på tyska förstod jag varenda litet ord i låten och kunde inte hålla mig från att skriva ner en liten rad från låten; "wir schweben hoch in einer fernen galaxy". Levde mig in i låten och föreställde mig flygandes uppe i rymden med hög hastighet samtidigt som jag titta ut över det ständigt expanderande mörkret.
11.09
Att döma av texten jag på något sätt hade fått ner i trippboken så har min finmotorik tagit ledigt och lämnat mig med drogen då det är ganska så svårt att läsa vad jag skrivit... Hela rummet är nu i alla fall fyllt av mönster som flyger fram och tillbaka och bildar de vackraste syner naturen har att erbjuda, det är helt omöjligt för mig att "koppla bort" hallisarna utan hela rummet anpassar sig istället till musiken. Högtalarna är ett par stora golvhögtalare och rören som pumpar luften in och ut från högtalarna reagera tuydligen mig hjärna på och anpassade mina hallisar så att det såg ut som om de kom in och ut från högtalarna. Det var ett genomgående tema för trippen att det var musiken som skapade mening, när musiken var av försvann euforin och rörelsen i mönstrena.
Jag sitter nu i källarn men beslutar mig för att ta mig upp till mellanvåningen för att utforska. Stället mig framför hallspegeln och tittar på min hand. Håret svajar i den ickeexisterande vinden och växer och krymper, står helt fachinerad av underverket och noterar även att tröjan jag har på mig börjar bli hårig, lite som en kofta istället för den vanliga släta bomullströjan jag hade på mig. Här kommer min brorsas flickvänn ner från ovanvåningen och jag vänder mig om och tittar förvånat på henne. Står och glor på henne ett tag med ett smile från öra till öra, hon säger hej och efter att ha fortsatt fånglo några sekunder kommer jag på att jag måste svara. Kläcker då ut ett glatt Heeej! och bara njuter av den mänskliga kontakten
, hon tittar lite förvånat på mig och går sedan ner i källaren.
Sätter mig vid datorn igen och tangetbordet är nu rosa isället för silver, varje knapp är omgiven av fyra andra knappar som svävar i cirklar runt den riktiga knappen. Som ni förstår blev den en väldans massa knappar som flög runt framför mig så jag hae lite problem att skriva.
Då detta var min första tripp så jag passade på att experimentera med olika musikstilar för att se vart de kunde ta mig. Satte på "Puff the magic dragon" med Mamas and Papas och euforin jag upplevde var helt otrolig. Fick minnesbilder från min barndom när jag brukade lysna på den låten och jag föll ihop i sängen som troligen var det skönaste jag dittills upplevt. Tittade upp i taket och hela synfältet bokstavligt exploderade av underbara mösnter i "knarkiga" färger. Kände mig hela tiden omgiven av något, inte negativt då utan bara en härlig varm känsla som kramade mig.
Nu fick jag en rikgtig "Aha-upplevelse". Äntligen förstod jag varför en del gillar psychaliska mönster, tribalmönster, bilder som tillåter hjärnarn att förvränga färger osv. Tripptillbeör helt enkelt
. Förstod även det glasklara droganspelande budskapet i låten. Så där låg jag, pånyttfödd lyssnades på hippie-musik och kramandes med min ståldatorstol och måde så bra en människa kan göra.
Fram tills klockan 12.43 njöt jag bara av att surfa runt och flumma på FB. Jag upplevde någon form av drogkonspiration, all text jag läste och all musik jag hörde hade ett dolt budskap som jag nu äntligen kunde uppfatta. Allting anspelade på droger och alla som skrev något inlägg var givetvis påverkade och en del av den verklighet jag aldrig uppfattat. Chockad över min upptäcket noterade jag att skuggorna på väggarna ändrade form till silluetter av exotiska kvinnor som stod och dansade och kysstes.
12.43
Här upplevde jag att en kompis till mig från gymnasietiden var i mitt rum och klättrade in i högtalaren, blev lite förvånad och forsatte surfa. I ögonvrån såg jag en annan kompis till mig som stod med utsträckta armar och ville krammas med en öl i ena handen. Han försvann däremot så fort jag tittade rakt på honom, så var det hela tiden nu, ögonvråna var hela tiden fyllda av människor och djur, dessa försvann dock när jag tittade på dom.
Nu kommer jag på att jag förmodligen inte kommer kunna leva så här upplyst för evigt, vardagen smyger sig på bakifrån så jag beslutar mig för att ta det sista pulvret (ca 30 mg).Tidigare hade jag tyckt det var jobbigt att hålla ordning på pulvret då det inte ville hamna på pappret osv. Nu däremot märkte jag att jag då bara varit naiv, pulvret ville in i mig och jag ville ha den, vi samarbetade och pulvret blev till en glasmassa som följde mina rörelser och gjorde precis som jag ville. La lite av det jag hade kvar på pappret och bombade det, resten skulle jag snorta tänkte jag. Försökte rulla ett rör av ett papper man jag blev aldrig helt nöjd med det, bara det bästa för min vänn pulvret tänkte jag, efter att ha suttit där ett tag och försökt tittade jag upp och fick en mindre chock. Hela skrivbordet var fyllt av misslyckade försök till snortrör, vet inte hur många jag hade gjort eller hur länge jag försökt men uppenbarligen hade jag hållt på ett bra tag
Den sista dosen gav däremot aldrig den kick jag hade hoppats på och det verkar vara så med N-E-2C-b, efterdosering fungerar inget vidare så jag rekomenderar folk att köra på hårt från början.
Angående godiset och hur det var en symbol för trippens mening och inrikting är svårt att förklara men på något sätt kändes det som om hela världen godhet fanns i den påsen, så länge det fanns godis kvar fanns det inget jag behövde ora mig för. Den utsrålade helt enkelt "Love, peace and understanding", lite flummigt nu men så kändes det
Dos ca 80 mg bombade och 20 mg snortade, tror det ska bli 100 mg om ni summerar
Ålder, vikt samt kön 19, ca 88 kg, man
Tid ca 5-6 timmar
Dagen började med att jag hade sovit hemma hos en kompis och på pendeltåget på vägen hem konstaterade jag att jag inte hade någon större lust att lida genom den här dagen nykter. Kom då på att jag hade fått hem ett litet anonymt brev från ND med DXM, N-E-2C-b, dragonfly mm. Funderade lite på vad jag skulle smälla i mig under pendeltågsfärden och beslutade mig för DXM.
Väl hemma var klockan ca 09.30 och jag satte mig framför datorn och skulle läsa på lite mer om DXM, kom då på att människor kunde ha enzymfel i magen och det var därför vettigt att ta väldigt små första doser. Då föll DXMet bort då ajg ville ha en härlig verklighetsflykt av den här trippen. Orkade itne vara uppe i ett dygn av Bromo Dragonflyen så valet föll på den oskyldiga plastpåsen med det vita pulvret.
Intaget 10.30
Skrev lite i anteckningar under trippen för att bokföra vad som hände om jag skulle glömma bort något så tiderna är ganska så exakta.
Efter att ha läst runt lite på FB kom jag fram till att jag skulle bomba ca 70 mg, hade ingen våg så jag delade upp högen med känsla (bilden, den stora högen var den som landade i min mage någon minut senare).
Efter att bomben landat började jag fixa i ordning mig själv och rummet för trippen. Tog bort massa skräp som låg, ställde fram en hink och kopplade in större högtalare till förstärkaren. Promenerade upp till affären och köpte mig lite coca-cola och turkisk peppar, av någon anledning skulle just det godiset symbolisera "meningen med trippen", återkommer till det senare.
10.55
Chillar nu lite framför datorn och hoppas på att det ska bli någon effekt. Testar att vända huvudet och höger och vänster och visst sjutton, synen hänger inte riktigt med utan under själva rörelsen blir synfältet svart. Känseln är också annorlunda nu, skrev i min lilla trippbok att det kändes ungefär som om handen hade somnat (den där svullna känslan) och när jag drog den genom håret var jag helt säker på att jag kunde räkna varenda hårstrå.
Överlycklig över att jag inte kommer behöva sitta igenom en grå vardag framför datorn stapplar jag fram till fönstret för att se om det blivit några hallisar. Tittar ut över den snöiga trädgården och spanar lite på fågelbordet men tyvärr inga hallisar. Då plötsligt märker jag att snön inte ser ut som den brukar, den är uppbyggd av perfekt formade snökristaller (no shit Sherlock men skillnaden var nu att jag såg dom så otroligt tydligt) som skiftar mellan glittrande vit och ljusblå.
Sätter mig vid datorn igen, har musiken på ordentligt hög volym och de fyra 8" baselementen gör sin del för att luften ska pulsera ganska så gott i rummet. Det är nu jag verkligen börjar känna effekterna, pupillerna är enorma och benen känns som om de vore tre ben som var ihoplindade med silvertejp, svårt att förklara men det var så jag skrev i trippboken
. Börjar känna mig mer och mer "innesluten" av drogen och på någon sätt är jag i min egna trygga värld tillsammans med drogen, känns precis som om någon står och kramar mig så jag vänder mig om men det är ingen där...Börjar få mer och mer OEVs och mönster i lila, rosa, grönt, gult och rött börjar smyga sig ut från den värld jag blundat för i 19 år och pulserar i takt med musiken. Känner en mycket kraftig eufori och njuter av varenda smaksensation min turkisk peppar ger. Detta var min första "drog" och jag kommer ihåg att jag var så otroligt lycklig över att äntligen ha hittat fram till den, "welle erdball - Deine Augen" dunkade på från högtalaren och trots att jag inte är den bästa på tyska förstod jag varenda litet ord i låten och kunde inte hålla mig från att skriva ner en liten rad från låten; "wir schweben hoch in einer fernen galaxy". Levde mig in i låten och föreställde mig flygandes uppe i rymden med hög hastighet samtidigt som jag titta ut över det ständigt expanderande mörkret.
11.09
Att döma av texten jag på något sätt hade fått ner i trippboken så har min finmotorik tagit ledigt och lämnat mig med drogen då det är ganska så svårt att läsa vad jag skrivit... Hela rummet är nu i alla fall fyllt av mönster som flyger fram och tillbaka och bildar de vackraste syner naturen har att erbjuda, det är helt omöjligt för mig att "koppla bort" hallisarna utan hela rummet anpassar sig istället till musiken. Högtalarna är ett par stora golvhögtalare och rören som pumpar luften in och ut från högtalarna reagera tuydligen mig hjärna på och anpassade mina hallisar så att det såg ut som om de kom in och ut från högtalarna. Det var ett genomgående tema för trippen att det var musiken som skapade mening, när musiken var av försvann euforin och rörelsen i mönstrena.
Jag sitter nu i källarn men beslutar mig för att ta mig upp till mellanvåningen för att utforska. Stället mig framför hallspegeln och tittar på min hand. Håret svajar i den ickeexisterande vinden och växer och krymper, står helt fachinerad av underverket och noterar även att tröjan jag har på mig börjar bli hårig, lite som en kofta istället för den vanliga släta bomullströjan jag hade på mig. Här kommer min brorsas flickvänn ner från ovanvåningen och jag vänder mig om och tittar förvånat på henne. Står och glor på henne ett tag med ett smile från öra till öra, hon säger hej och efter att ha fortsatt fånglo några sekunder kommer jag på att jag måste svara. Kläcker då ut ett glatt Heeej! och bara njuter av den mänskliga kontakten
, hon tittar lite förvånat på mig och går sedan ner i källaren. Sätter mig vid datorn igen och tangetbordet är nu rosa isället för silver, varje knapp är omgiven av fyra andra knappar som svävar i cirklar runt den riktiga knappen. Som ni förstår blev den en väldans massa knappar som flög runt framför mig så jag hae lite problem att skriva.
Då detta var min första tripp så jag passade på att experimentera med olika musikstilar för att se vart de kunde ta mig. Satte på "Puff the magic dragon" med Mamas and Papas och euforin jag upplevde var helt otrolig. Fick minnesbilder från min barndom när jag brukade lysna på den låten och jag föll ihop i sängen som troligen var det skönaste jag dittills upplevt. Tittade upp i taket och hela synfältet bokstavligt exploderade av underbara mösnter i "knarkiga" färger. Kände mig hela tiden omgiven av något, inte negativt då utan bara en härlig varm känsla som kramade mig.
Nu fick jag en rikgtig "Aha-upplevelse". Äntligen förstod jag varför en del gillar psychaliska mönster, tribalmönster, bilder som tillåter hjärnarn att förvränga färger osv. Tripptillbeör helt enkelt
. Förstod även det glasklara droganspelande budskapet i låten. Så där låg jag, pånyttfödd lyssnades på hippie-musik och kramandes med min ståldatorstol och måde så bra en människa kan göra.Fram tills klockan 12.43 njöt jag bara av att surfa runt och flumma på FB. Jag upplevde någon form av drogkonspiration, all text jag läste och all musik jag hörde hade ett dolt budskap som jag nu äntligen kunde uppfatta. Allting anspelade på droger och alla som skrev något inlägg var givetvis påverkade och en del av den verklighet jag aldrig uppfattat. Chockad över min upptäcket noterade jag att skuggorna på väggarna ändrade form till silluetter av exotiska kvinnor som stod och dansade och kysstes.
12.43
Här upplevde jag att en kompis till mig från gymnasietiden var i mitt rum och klättrade in i högtalaren, blev lite förvånad och forsatte surfa. I ögonvrån såg jag en annan kompis till mig som stod med utsträckta armar och ville krammas med en öl i ena handen. Han försvann däremot så fort jag tittade rakt på honom, så var det hela tiden nu, ögonvråna var hela tiden fyllda av människor och djur, dessa försvann dock när jag tittade på dom.
Nu kommer jag på att jag förmodligen inte kommer kunna leva så här upplyst för evigt, vardagen smyger sig på bakifrån så jag beslutar mig för att ta det sista pulvret (ca 30 mg).Tidigare hade jag tyckt det var jobbigt att hålla ordning på pulvret då det inte ville hamna på pappret osv. Nu däremot märkte jag att jag då bara varit naiv, pulvret ville in i mig och jag ville ha den, vi samarbetade och pulvret blev till en glasmassa som följde mina rörelser och gjorde precis som jag ville. La lite av det jag hade kvar på pappret och bombade det, resten skulle jag snorta tänkte jag. Försökte rulla ett rör av ett papper man jag blev aldrig helt nöjd med det, bara det bästa för min vänn pulvret tänkte jag, efter att ha suttit där ett tag och försökt tittade jag upp och fick en mindre chock. Hela skrivbordet var fyllt av misslyckade försök till snortrör, vet inte hur många jag hade gjort eller hur länge jag försökt men uppenbarligen hade jag hållt på ett bra tag
Den sista dosen gav däremot aldrig den kick jag hade hoppats på och det verkar vara så med N-E-2C-b, efterdosering fungerar inget vidare så jag rekomenderar folk att köra på hårt från början.
Angående godiset och hur det var en symbol för trippens mening och inrikting är svårt att förklara men på något sätt kändes det som om hela världen godhet fanns i den påsen, så länge det fanns godis kvar fanns det inget jag behövde ora mig för. Den utsrålade helt enkelt "Love, peace and understanding", lite flummigt nu men så kändes det
