Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2007-02-17, 23:31
  #1
Medlem
Jomazis avatar
Tänkte att jag skulle rena lite kalciumnitrat ifrån kommersiell kalksalpeter, sådan som finns i tiokilossäckar på lantmännen. Denna innehåller enligt deklaration "18.8% kalcium vilket sannolikt innebär att det till nittio-nåt procent innhåller ett hydrat av Ca(NO3)2. Irriterande är att det även innehåller lite "ammoniumkväve" vilket innebär AN, som jag av flera skäl inte tycker om.

Följande metoder skulle användas:

1. Lös upp, filtrera. Få bort vaxliknande mög.
2. Koka ned tills kristaller börjar bildas, kristallisera ut med kyla. AN bör stanna i lösningen ovanför.

Steg ett fungerade bra. 250g komm. kalksalpeter löstes upp i rumstempererat vatten så att det blev 800ml lösning. Denna filtrerades, och mycket riktigt stannade det mesta av skiten som färgat lösningen mjölkvit kvar i filtrerpappret.

So far so good. Sen är det dags för nedkokningen. Inviger min nya 1L bägare på min nästan nya värmeplatta.

Vid 300-nåt antogs att kristaller skulle bildas. Fel, vid runt 170-180ml hade ännu inte en kristall bildats varpå beslutet togs att avbryta det hela då en smälta inte var önskvärd. Det verkade m.a.o vara en av "de där" salten som beter sig illa och aldrig kristalliserar sig vid för hög värme. Så den nu mycket mindre lösningen hälldes över på en smal 250ml bägare som stod i ett vattenbad med is. En termometer ställdes i lösningen, som var något tjock, ungefär som gräddfil.

"Säkert någon slags mikrokristaller" tänkte jag i min enfald.

Tio minuter senare kontrolleras lösningen åter, temperaturen på den är då tio grader. Och den är tjock som sån där grekisk honung / sirap / chockladsås.

Vad i h*lvete? Inte en kristall i sikte, bara en halvgenomskinlig gegga.
Bestämde mig för att gegga runt lite med en sked, det har ju trots allt en ganska häftig konsistens...

DÅ bestämmer sig lösningen sent omsider för att kristallisera.
Den gick ifrån att vara en halvgenomskinlig gegga till att vara en kristallin massa, hårdare än gips på ett fåtal sekunder, man kunde se hur vätskan omvandlades i ett förgrenande vitt mönster ifrån kontakten med skeden, och den blir nästan fyrtio grader varmt på kuppen. Häftigt!

Men ammoniumnitratet är kvar, och det var tur att den sköra glastermometern fiskades upp innan den fastnade permanent. Utan tillsats av vatten så kommer inte massan att fås av ifrån bägaren, den är för hård. Man riskerar att slå sönder bägaren på kuppen.

Ett misslyckat experiment kanske, men häftigt ändå! Fenomenet kallas "övermättad lösning" och är precis vad det låter, en lösning som innehåller mer av ett ämne än vad som är lösligt vid den givna temperaturen.

Det var sannolikt så att kontakten med skedens metall (eller tryckvågorna denna orsakade så den smällde i glasbägarens botten) satte igång kristallisationsprocessen som sedan fortplantade sig ifrån den punkten utåt tills hela lösningen var kristallin. Värmen som kändes av var kristallisationsvärme.

Här är tre länkar med lite info om fenomenet, den undre innehåller en film, den andra handlar om ett ämne (natriumacetat, NaCH3COO) som brukar användas för detta i handvärmare, där man använder kristallisationsvärmen som "handvärmare" kalla dagar.

http://en.wikipedia.org/wiki/Supersaturated_solution
http://en.wikipedia.org/wiki/Sodium_acetate
http://jchemed.chem.wisc.edu/JCESoft...TATE/PAGE1.HTM

Tydligen samma fenomen som ligger bakom "mentos i pepsi"-sprutet, fast då på supermättad lösning av gas som på samma vis plötsligt byter fas.

EDIT: Filmen verkar inte funka. Horsida.
Citera
2007-02-18, 00:01
  #2
Medlem
wääuus avatar
Ah den måste ha hittat nån groddpunkt på skeden m.a.o. skithäftigt! Nästan samma fenomen som underkylt vatten som då inte hittar nån groddpunkt att odla iskristaller på.
Citera
2007-02-18, 00:12
  #3
Medlem
Silverturks avatar
Den undre sidan kräver någon CD foer att man ska kunna se filmerna.

I annat, ganska häftigt!
Citera
2007-02-18, 06:29
  #4
Medlem
Spar några kritaller av det du fått fram. Gör sedan om kristallisationen men tillsätt dina sparade kristaller när lösningen börjar bli koncentrerad så blir allt bra
Citera
2007-02-18, 10:22
  #5
Medlem
Imponerande!

Något liknande hände mig också, en gång för många år sedan.

Skulle kristallisera natriumkarbonat. Den färdiga lösningen var verkligen starkt övermättad, och jag väntade på att det skulle kristallisera i ett rent glaskärl. Inget hände.

Mde tiden föll det även damm ner i lösningen, men inget hände. Lösningen var inte alls som sirap, utan lika tunnflytande som vatten, om än starkt övermättad.

Så till slut tröttnade jag. Slängde ner en pytteliten kristall fast Na2CO3, och då satte det igång. Lösningen formligen snöade av kristaller som föll ut. Efteråt låg en tjock kristallkaka på botten.


Annan uddare variant.

I princip samma fenomen inträffade en gång när jag smälte gallium i en ren e-kolv, under utspädd svavelsyra. Svalnade till rumstemperatur, men inte stelnade det, inte. Lät det stå. Och det förblev flytande i månader! Med tiden bildades lite galliumhydroxid, som en vit fällning ovanpå, men metallen förblev trots detta flytande.

Så vid ett tillfälle slängde jag i några droppar svavelsyra för att lösa upp hydroxiden, och tappade ner en pappersfiber. DÅ började smältan kristallisera runt fibern!

På ett par timmar hade all metall stelnat till en stenhård klump. Gallium i fast fas ser ut som tenn ungefär, något lättare och mjukare.
Citera
2007-02-19, 18:10
  #6
Medlem
Beror fenomenet på att saltet löser sig mycket bättre i en varm vattenlösning, än en kall. Och för att den ska kristallisera sig så krävs någon form att mekanisk påverkan?
Citera
2007-02-19, 21:12
  #7
Medlem
wääuus avatar
Jajjemensan!
Citera
2007-02-20, 11:46
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Chemicalien
Beror fenomenet på att saltet löser sig mycket bättre i en varm vattenlösning, än en kall. Och för att den ska kristallisera sig så krävs någon form att mekanisk påverkan?

Det krävs någon form av kristalllbildningsgrodd, dvs någon störning som initierar lokal kristallisation. Kan vara mekanisk påverkan (stötvåg), fasta föroreningar (damm etc), även vassa kanter eller skarpa spetsar.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback