Jag har nu knutit ihop den sista militärjeepen med en exploderande oljetunna i det färgglada action-kalaset Just Cause 3 (JC3) som jag spelade ut på min PC. Hektiskt, skojigt och underhållande om än inte särskilt utmanande.
JC3, utvecklat av svenska Avalance Studios, släpptes för ett par år sedan till PC men jag har avvaktat fram till nu med att faktiskt spela igenom det. Som namnet antyder så är det en uppföljare till det mycket underhållande Just Cause 2 som jag körde igenom för drygt åtta år sedan. Konceptuellt har inte mycket ändrats under de gångna åren: precis som föregångaren så är JC3 ett action-spel i en öppen värld sett från ett tredjepersonsperspektiv där du axlar rollen som Rico Rodriguez och som förutom att ta sig fram med hjälp av fordon kan använda sin (magiska) änterhake för att dra iväg sig själv till objekt i närheten samt en fallskärm som kan vecklas ut och in på en millisekund för att alltid kunna erbjuda Rico en mjuk landning när han flaxar runt.
Miljön i JC3 är ny, du har förflyttat från föregångarens Panau, en påhittad asiatiska diktatur till Medici, en påhittad medelhavs-diktatur. Medici är ganska uppenbart inspirerat av Italien (Medici är också namnet på en italiensk adelsätt) även om spelutvecklarna aldrig preciserar var i världen du befinner dig. Medici ger Rico möjligheten att besöka mången mysig by och bevittna den ena vackra vyn efter den andra medan han far runt i öriket och befriar stad efter stad från den ondskefulle generalen Di Ravello som styr Medici med järnhand. JC3 har inte precis något nagelbitande drama i handlingen men det finns tillräckligt av en röd tråd för att ändå berätta en (ganska håglös) historia om hjältedåd och en bubblande folklig revolution mot Di Ravellos militärjunta.
JC3s bröd och salt är att leka runt med fysikmotorn och att använda dina förmågor för att bekämpa Di Ravellos militär genom att ständigt vara i rörelse och skapa så mycket kaos som möjligt. Nytt för JC3 är att Rico har tillgång till en sk. "wingsuit" (vingar av tyg under Ricos armar som låter honom glidflyga fram i hög hastighet) som gör det snabbare att ta sig runt samt att Rico kan fästa änterhakar vid två olika objekt på avstånd och sedan få dessa att dra sig till varandra. Detta innebär t ex att du kan fästa två bränsletankar vid varandra och sedan förmå dessa att dra sig mot varandra så att de slits loss från sina fästen och till slut exploderar i en maffig smäll. Du kan även få två inkommande fientliga helikoptrar att fastna vid varandra och med lite tur så kommer bägge förlora kontrollen och störta mot marken.
Det bör väl här tas en paus och säga att JC3 kan vara fasligt kul när saker och ting klaffar ungefär så som du vill med dina förmågor och att se fiendens militärbaser gå upp i rök: det är fartfyllt, galet och det känns alltid som att livet hänger på en skör tråd. Du har ju även möjlighet att begagna dig av spelets många fordon för att underlätta tillvaron och jag befann mig många speltimmar i de olika militärhelikoptrar som du kan få tag på för att kunna skjuta sönder fiendens baser på avstånd. Vill man verkligen anfalla utan att riskera livhanken så finns det t om jakt- och bombflygplan (som visuellt tycks inspirerade av svenska Gripen samt diverse ryska och amerikanska jaktflyg) som du kan ta över för att bomba fiendens baser från hög höjd. Det är förstås inte särskilt modigt men onekligen tillfredsställande: för att ta över fiendens militärbaser så måste ett visst antal föremål (radioantenner, transformatorstationer, bränsledepåer etc.) förstöras och med en välplacerad bombmatta så kan du "ta" basen med en enda överflygning.
Leksakerna i JC3 är onekligen roliga men jag hade svårt att inledningsvis inte tycka att utvecklarna var väl snabba med att ge dig allt det häftiga väldigt tidigt i spelet. Du får tag på helikoptrar och annat väldigt snabbt och när dessa väl är i din arsenal så har JC3 också tagit ifrån dig alla incitament att överhuvudtaget använda spelets otaliga bilar och motorcyklar. Det är synd för det är inget fel på dessa och miljöerna lämpar sig väl för att köra runt i och njuta av utsikten. Det låter kanske inte så upphetsande men i mitt tycke så har utvecklarna missat potentialen i att göra fler tidiga uppdrag med lägre tempo där du som spelare får vänja dig vid spelets gameplay på en mindre, insluten spelyta där du inte får tillgång till så kraftiga doningar fullt så snabbt.
Visuellt så är JC3 ofta fint och då tänker jag främst på spelets böljande landskap som är rent majestätiska med snöklädda bergstoppar, blomstertäckta ängar och turkosblått vatten. Tyvärr så är JC3, tre år efter release, fortfarande en ganska buggig historia och spelet kraschar ibland. För egen del så fick den visuella effekten "global illumination" hela spelet att krascha inom 30 sekunder, utan undantag. Spelet är relativt stabilt när detta stängs av men vid en handfull tillfällen under genomspelningen så har jag tvingats starta om spelet och det tar en bra stund från start tills att du faktiskt kan börja spela.
Att JC3 främst är utvecklat för konsoler märks när du startar spelet då din FOV (field of view) är låg och om du kör bil så hamnar du med ögonen precis bakom bilen, dvs. alldeles för nära. Du vänjer dig vid detta ju mer du spelar men det är väldigt irriterande att du inte kan välja kameraläge för att hamna längre bort från fordonet för den nuvarande positionen är ett bra recept för att bli lätt illamående.
Sedan har vi då spelets DRM. Ett spel med Denuvo är i mitt tycke per definition ett spel som haltar på PC även om prestandan i spelet generellt inte är något problem men det blir väl märkligt när utvecklarna å ena sidan infekterar spelet med sådan skit och samtidigt döper din fiende till Di Ravello Militia, förkortat DRM. Kul skämt - om det inte var för att spelet faktiskt HAR den värsta sortens DRM.
Sammantaget så får Just Cause 3 ett gott betyg om 7.5 av 10. Det är kul och fartfyllt men sällan särskilt utmanande. Samtidigt så är historien väldigt tunn, spelet är konsolifierat och det lider fortfarande av buggar som får det att krascha samtidigt som det kommer förpackat med Denuvo. Kan vara värt en hundring för den som känner sig hugad dock!
Jag har även kört igenom JC3s DLC-paket som är totalt tre till antalet. De hänger dock samman i en tråd tråd och skildrar Ricos konflikt med den moraliskt korrupta eDen-korporationen och The Black Hand, en privat milis/terrorgrupp som försöker använda teknik utvecklat av den förra parten för att ta över Medici.
I del 1 så får Rico en uppgraderad wingsuit som ger honom möjlighet att flyga (med egen motor) i korta sträckor. Dräkten är även utrustad med kulspruta och raketer vilket i korthet gör vår hjälte till ett jaktflygplan i miniatyrformat. Dräkten är apsvår att styra så det är inget bra substitut till andra förmågor egentligen men du får också chansen att bekämpa hi tech-fiender ombord ett enormt luftskepp. Det är mer utmanande än basspelet (som är ganska enkelt) men också rätt irriterande mellan varven - att slåss mot drönare blir aldrig sådär apkul tyvärr.
Del 2 ger Rico tillgång till en hel ny ö i norr där kampen mot the black hand fortsätter. Rico får nu även chans att slåss med en sk. mech suit vilket tyvärr suger rätt hårt. Den som tror att en sådan skulle dunsa runt och få dig att känna dig supermäktig kommer bli besviken - utvecklarna orkade tydligen aldrig programmera ordentliga animationer så istället har Mech suiten hjul under varje fot vilket får den att röra sig som en överdimensionerad kontorsstol.
Påkostat DLC-paket där fokus ligger på att inta fångläger och frita de inlåsta men blir aldrig särskilt kul - det är mest mer av samma.
Del 3 är tyvärr rätt buggigt men också det spelmekaniskt roligaste då du måste inta en serie oljeriggar för att kunna bryta dig in i en militärbas på sjön och få ett nytt supervapen som skickar blixtar från himlen för att utplåna allt på marken. Du får även chansen att spela med en fräsig och välutrustad båt - i princip en stridsvagn ovanpå vattnet. Det kortaste DLC-paketet men tveklöst det roligaste av dem.
På det stora hela så kan jag ändå rekommendera den som köper huvudspelet att också pynta upp för DLC-paketen om dessa inte redan ingår i vald upplaga: de tillför mer till huvudspelet och det finns en röd tråd att följa. Det är dock först i den sista delen som det bjuds på mer gedigen underhållning.
JC3, utvecklat av svenska Avalance Studios, släpptes för ett par år sedan till PC men jag har avvaktat fram till nu med att faktiskt spela igenom det. Som namnet antyder så är det en uppföljare till det mycket underhållande Just Cause 2 som jag körde igenom för drygt åtta år sedan. Konceptuellt har inte mycket ändrats under de gångna åren: precis som föregångaren så är JC3 ett action-spel i en öppen värld sett från ett tredjepersonsperspektiv där du axlar rollen som Rico Rodriguez och som förutom att ta sig fram med hjälp av fordon kan använda sin (magiska) änterhake för att dra iväg sig själv till objekt i närheten samt en fallskärm som kan vecklas ut och in på en millisekund för att alltid kunna erbjuda Rico en mjuk landning när han flaxar runt.
Miljön i JC3 är ny, du har förflyttat från föregångarens Panau, en påhittad asiatiska diktatur till Medici, en påhittad medelhavs-diktatur. Medici är ganska uppenbart inspirerat av Italien (Medici är också namnet på en italiensk adelsätt) även om spelutvecklarna aldrig preciserar var i världen du befinner dig. Medici ger Rico möjligheten att besöka mången mysig by och bevittna den ena vackra vyn efter den andra medan han far runt i öriket och befriar stad efter stad från den ondskefulle generalen Di Ravello som styr Medici med järnhand. JC3 har inte precis något nagelbitande drama i handlingen men det finns tillräckligt av en röd tråd för att ändå berätta en (ganska håglös) historia om hjältedåd och en bubblande folklig revolution mot Di Ravellos militärjunta.
JC3s bröd och salt är att leka runt med fysikmotorn och att använda dina förmågor för att bekämpa Di Ravellos militär genom att ständigt vara i rörelse och skapa så mycket kaos som möjligt. Nytt för JC3 är att Rico har tillgång till en sk. "wingsuit" (vingar av tyg under Ricos armar som låter honom glidflyga fram i hög hastighet) som gör det snabbare att ta sig runt samt att Rico kan fästa änterhakar vid två olika objekt på avstånd och sedan få dessa att dra sig till varandra. Detta innebär t ex att du kan fästa två bränsletankar vid varandra och sedan förmå dessa att dra sig mot varandra så att de slits loss från sina fästen och till slut exploderar i en maffig smäll. Du kan även få två inkommande fientliga helikoptrar att fastna vid varandra och med lite tur så kommer bägge förlora kontrollen och störta mot marken.
Det bör väl här tas en paus och säga att JC3 kan vara fasligt kul när saker och ting klaffar ungefär så som du vill med dina förmågor och att se fiendens militärbaser gå upp i rök: det är fartfyllt, galet och det känns alltid som att livet hänger på en skör tråd. Du har ju även möjlighet att begagna dig av spelets många fordon för att underlätta tillvaron och jag befann mig många speltimmar i de olika militärhelikoptrar som du kan få tag på för att kunna skjuta sönder fiendens baser på avstånd. Vill man verkligen anfalla utan att riskera livhanken så finns det t om jakt- och bombflygplan (som visuellt tycks inspirerade av svenska Gripen samt diverse ryska och amerikanska jaktflyg) som du kan ta över för att bomba fiendens baser från hög höjd. Det är förstås inte särskilt modigt men onekligen tillfredsställande: för att ta över fiendens militärbaser så måste ett visst antal föremål (radioantenner, transformatorstationer, bränsledepåer etc.) förstöras och med en välplacerad bombmatta så kan du "ta" basen med en enda överflygning.
Leksakerna i JC3 är onekligen roliga men jag hade svårt att inledningsvis inte tycka att utvecklarna var väl snabba med att ge dig allt det häftiga väldigt tidigt i spelet. Du får tag på helikoptrar och annat väldigt snabbt och när dessa väl är i din arsenal så har JC3 också tagit ifrån dig alla incitament att överhuvudtaget använda spelets otaliga bilar och motorcyklar. Det är synd för det är inget fel på dessa och miljöerna lämpar sig väl för att köra runt i och njuta av utsikten. Det låter kanske inte så upphetsande men i mitt tycke så har utvecklarna missat potentialen i att göra fler tidiga uppdrag med lägre tempo där du som spelare får vänja dig vid spelets gameplay på en mindre, insluten spelyta där du inte får tillgång till så kraftiga doningar fullt så snabbt.
Visuellt så är JC3 ofta fint och då tänker jag främst på spelets böljande landskap som är rent majestätiska med snöklädda bergstoppar, blomstertäckta ängar och turkosblått vatten. Tyvärr så är JC3, tre år efter release, fortfarande en ganska buggig historia och spelet kraschar ibland. För egen del så fick den visuella effekten "global illumination" hela spelet att krascha inom 30 sekunder, utan undantag. Spelet är relativt stabilt när detta stängs av men vid en handfull tillfällen under genomspelningen så har jag tvingats starta om spelet och det tar en bra stund från start tills att du faktiskt kan börja spela.
Att JC3 främst är utvecklat för konsoler märks när du startar spelet då din FOV (field of view) är låg och om du kör bil så hamnar du med ögonen precis bakom bilen, dvs. alldeles för nära. Du vänjer dig vid detta ju mer du spelar men det är väldigt irriterande att du inte kan välja kameraläge för att hamna längre bort från fordonet för den nuvarande positionen är ett bra recept för att bli lätt illamående.
Sedan har vi då spelets DRM. Ett spel med Denuvo är i mitt tycke per definition ett spel som haltar på PC även om prestandan i spelet generellt inte är något problem men det blir väl märkligt när utvecklarna å ena sidan infekterar spelet med sådan skit och samtidigt döper din fiende till Di Ravello Militia, förkortat DRM. Kul skämt - om det inte var för att spelet faktiskt HAR den värsta sortens DRM.
Sammantaget så får Just Cause 3 ett gott betyg om 7.5 av 10. Det är kul och fartfyllt men sällan särskilt utmanande. Samtidigt så är historien väldigt tunn, spelet är konsolifierat och det lider fortfarande av buggar som får det att krascha samtidigt som det kommer förpackat med Denuvo. Kan vara värt en hundring för den som känner sig hugad dock!
Jag har även kört igenom JC3s DLC-paket som är totalt tre till antalet. De hänger dock samman i en tråd tråd och skildrar Ricos konflikt med den moraliskt korrupta eDen-korporationen och The Black Hand, en privat milis/terrorgrupp som försöker använda teknik utvecklat av den förra parten för att ta över Medici.
I del 1 så får Rico en uppgraderad wingsuit som ger honom möjlighet att flyga (med egen motor) i korta sträckor. Dräkten är även utrustad med kulspruta och raketer vilket i korthet gör vår hjälte till ett jaktflygplan i miniatyrformat. Dräkten är apsvår att styra så det är inget bra substitut till andra förmågor egentligen men du får också chansen att bekämpa hi tech-fiender ombord ett enormt luftskepp. Det är mer utmanande än basspelet (som är ganska enkelt) men också rätt irriterande mellan varven - att slåss mot drönare blir aldrig sådär apkul tyvärr.
Del 2 ger Rico tillgång till en hel ny ö i norr där kampen mot the black hand fortsätter. Rico får nu även chans att slåss med en sk. mech suit vilket tyvärr suger rätt hårt. Den som tror att en sådan skulle dunsa runt och få dig att känna dig supermäktig kommer bli besviken - utvecklarna orkade tydligen aldrig programmera ordentliga animationer så istället har Mech suiten hjul under varje fot vilket får den att röra sig som en överdimensionerad kontorsstol.
Påkostat DLC-paket där fokus ligger på att inta fångläger och frita de inlåsta men blir aldrig särskilt kul - det är mest mer av samma.
Del 3 är tyvärr rätt buggigt men också det spelmekaniskt roligaste då du måste inta en serie oljeriggar för att kunna bryta dig in i en militärbas på sjön och få ett nytt supervapen som skickar blixtar från himlen för att utplåna allt på marken. Du får även chansen att spela med en fräsig och välutrustad båt - i princip en stridsvagn ovanpå vattnet. Det kortaste DLC-paketet men tveklöst det roligaste av dem.
På det stora hela så kan jag ändå rekommendera den som köper huvudspelet att också pynta upp för DLC-paketen om dessa inte redan ingår i vald upplaga: de tillför mer till huvudspelet och det finns en röd tråd att följa. Det är dock först i den sista delen som det bjuds på mer gedigen underhållning.
