Hur uppfattade du stämningen och känslan i filmen Dead Man Walking?

Hennes tanke är god, för hon vill ge möjligheten för alla att komma till himlen, som hon tror existerar. Hon vet att de som utför dessa förfärliga brott ofta har en hård uppfostran som slutligen lett till deras agerande. Men att lägga tid på de, som enligt många, försummat sin rätt att leva kan ge hennes ett dåligt rykte och nunnor i allmänt. Om hon hellre tillbringar tid med en dödsdömd att inse vad han gjort och försöka att intala honom att han kan bli förlåten om han öppnar upp sig än att ta hand om barn som är i riskzonen för att gå samma väg som honom.
Borde hon inte då lägga mer tid på dem så att de inte hamnar i fel kretsar? Han är i princip död, vilket bl.a. filmtiteln syftar på men hon ser honom som levande ända fram tills han slutar andas. Barnen på barnhemmet kommer inte än att gå en lika säker död som honom då de klarat sig undan någorlunda bra tack vare bl.a. henne. Barnhem har begränsat med tid och pengar för att kunna ta hand om alla och då en så stor drivkraft som Helen försvinner ur hemmet blir det mycket svårare för de andra att hinna med det hon hade gjort innan.

”En blind är bättre än två döda” som man kan säga vilket säger att de levande är viktigare än de som ska dö. Hon jobbade på ett barn hem innan där hon arbetade med att hjälpa barn som kunde få en bra framtid. Men istället lämnade hon det för att hjälpa Matthew för jordelivet är mycket kort och evigheten är mycket längre. Problematiken i det hela är att kristendomen har en så stor tyngdpunkt på efterlivet, livet efter döden, och att det vi gör nu kommer vi få igen för i efterlivet, vilket i Matthews fall inte var så ljust.

Sedan ville hon nog prova på något nytt, vissa för både Gud och sin omgivning att hon kan ta åt sig utmaningar. Hon ville ha någonting helt nytt och många tvivlade på att hon skulle klara av det hela. Han var inte oskyldig och hade inte långt kvar att leva.

En sinnelagsetiker som tittar på det ser att handlingen är mycket god och det är svårt att veta vad som händer efteråt men det hon gör är ändå ganska stort. Men hon tillägnar en allt för stor del av sitt liv till det här, hon har inte mycket till liv utan jobbar åt kyrkan och det är hennes liv. Då hon har tagit sig en sådan uppgift är det lätt att slukas upp av den. Fast under det ungefär halvår hon arbetade med fallet blev det nästan hennes mening med livet.
Av att döma hennes reaktion under hans dödsdom så var hon så involverad i hans liv att hon blev kär i honom. Dessutom gick Helen så långt när det gällde att hjälpa honom. Hon ville få de anhöriga till mordoffren att förstå att han var på väg att bli en bättre människa, något han varken bad om eller som ingick i arbetet. Även efter när han var död så ville hon hjälpa Matthews och mordoffrens anhöriga.
Det hade egentligen varit mycket bättre då de har ett liv framför sig och att hjälpa dem komma ur det hela skulle de kunna gå vidare. För tillskillnad från Matthew så kan de gå vidare. Är det verkligen rätt att fortsätta så långt och ta hand om dem efteråt. Hon behövde inte ta på sig allt det där ansvaret för ingen tyckte det behövdes.
Men hon visste att hans namn och rykte skulle leva vidare och tyckte det var viktigt att lämna ett så bra intryck som möjligt efter sig.

Konsekvensetiken i detta fall är att kyrkan (speciellt nunnorna) kan få dåligt rykte av sig för att bry sig om grova brottslingar.
Det är lite fel för man bör titta på alla människor på ett likadant sätt för hur man än vrider och vänder på saken så är alla människor människor.

Hon har följt sin plikt enligt kyrkan som ska hjälpa alla som är i nöd, hon var mycket ambisös och genomförde sitt uppdrag exceptionellt. Hon tog inte åt sig allt för mycket dåligt inflyttande ifrån honom utan fick honom att inse vad han gjort. T.ex. så bad han för första gången för de två han mördade efter han mött Helen vilket påvisade att hon förändrat honom.

Hon går väldigt långt, var det verkligen värt all möda att förändra en person som fått ett datum för sin dödsdom? Han behövde någon att söka sig till och hon är en kvinna som har ett starkt behov av att hjälpa andra och känna sig behövd. På barnhemmet fanns det andra som kunde göra det hon gjorde men att vägleda dödsdömda var det inte lika många som gjorde och de känner ett starkt behov av kontakt med någon som kan vägleda dem ända fram till slutet.

Mördare döms ofta till döden för att deras mord har varit brutala och offren fått lida in i det sista. Genom att avrätta de dödsdömda så humant som möjligt så visar staten att de är mer mänskliga än mördaren.
Att han avrättas är ett sätt att hålla befolkningen nöjd och visa att man aktivt arbetar för att förebygga brott. Såklart vill de anhöriga inte att han ska dö plågsamt, kanske tycker det till en början men om de fick se honom göra det skulle de nog äcklas och ångra att de tyckte så.

Det får heller inte skrämma upp folk allt för mycket, då finns risken att de skulle tycka att den dödsdömde skulle slippa dödsstraffet för dess brutalitet och få staten att se dåliga ut. Men genom en human dödsdom på en brutal brottsling så får det staten att se bättre ut och ingen visar någon större sympati för den dödsdömde, med vissa undantag som t.ex. Helen.

Avsikten är helt enkelt att få folk att inte utföra dessa brott genom att skrämma dem från att göra det och att visa att man inte tolererar mord. Detta genom lagstiftning som man anser är nödvändig för att kunna hålla nere kriminaliteten.

Men hur konsekvenserna i slutändan blir är mycket svårt att säga. Då vissa samhällsgrupper är överrepresenterade bland de som fått dödsdomar som t.ex. många minoritetsgrupper och fattiga som resten av befolkningen ser ner på och ofta beskyller för sådana handlingar. Många kan se det som att dessa inte får samma chans i rättssystemet då de inte har lika mycket pengar till försvar för att försvara sig mot åtalen.
Dessa kan bli mycket uppretade och arga av dödsdomarna som enligt dem är orättvisa.
Statistik visar på att i länder eller provinser/delstater som har dödsstraff oftast har ett högre antal mord än de som har avskaffat det . Jag tror inte det har med att dödsstraffet i sig retar upp folk till att döda mera utan att dessa inte lägger lika mycket pengar på brottsförebyggande verksamhet och är i allmänt grymma.

http://www.philosophy.su.se/texter/tannsjo.htm