Hur uppfattade du stämningen och känslan i filmen Dead Man Walking?

Hur uppfattade du stämningen och känslan i filmen Dead Man Walking?

Jag tyckte mest dem försökte göra ett bra porträtt av hur svår dödsstraffsfrågan är, stämningen var ju mest extremt sorglig.

Filmen fick mig från att veta vad jag tycker ang dödstraff till att verkligen tveka.
Stämningen var ju väldigt sorglig och man fick sig en och annan tankeställare.

Jag kom ihåg när jag såg den för väldigt längesen att jag satt å storgrät väldigt sorglig.

Jag måste citera quantact på www.imdb.com eftersom jag håller med om allt.

("Don't read this until after you've seen the film. It has some info about a relationship between two main characters and is mostly an opinion on an issue taken by the movie's director.

People say that this movie is somehow a fair debate of the death penalty, but I don't agree. I imagine that had Joseph Goebbels survived the Second World War and moved to Hollywood he would have made a film portraying Hitler as a good, likable guy. Sure, if you're "fair to the other side" by occasionally showing war scenes, or maybe even a gas chamber, it'll qualify as a "side in a debate," as this movie does. A piece by Joseph Goebbels would certainly qualify as great entertainment, as this movie does. But ultimately, such a movie would be what this movie is: a piece of one-sided, propagandistic garbage that seeks to humanize evil.

The criminal in this movie has participated in the murder of two young people, and a rape. In that, he is very much like the people whom the state puts down on the people's behalf. Where he is unlike them is in that he has a soft, human side that "just needs to be brought out" by a symphathetic nun. Hardened criminals don't have a softer side! During the movie the family of the victims, to whom the nun (amazingly) goes to asks her: How can you associate with such a man? Neither her answer nor any answer can satisfy. People who can rape and murder others are fundamentally different from the general public. It is true that many are capable of bad acts, but it takes a different sort to actually go and do it. Has Robbins ever been in a prison? Has he ever talked to cons at length? Has one of his loved ones ever been raped or murdered? Maybe if that was the case he'd be less inclined to chant "free Mumia" or hold candlelight vigils for Timothy McVeigh. Entertainment aside, this movie makes me puke. citat av quantact www.imdb.com")

ok, det var så pass länge sedan jag såg filmen att jag väljer att kommentera denna kommentar av filmen istället. jag håller överhuvudtaget inte med, hur kan man argumentera för inhumana brutala straff genom att hävda att det finns inhumana brutala människor? huruvida en människa begått fruktansvärda handlingar är ju egentligen inte relevant när det kommer till frågan om dödsstraff. en handling en person döms och straffs för är ju redan begådd och straffets omfattningen kan således omöjligt vara till hjälp för någon, vare sig offer eller anhörig. det finns dock ett undantag - hämnd! offret eller de anhöriga kanske genom hämnden känner att rättvisa skipats, de har äntligen fått upprättelse osv. eller också är det helt enkelt statens och det juridiska systemets ansvar att utkräva hämnd, vare sig de anhörig vill eller ej. men genom att argumentera på detta sätt, ger man inte då själv utlopp för sina egna inhumana brutala åsikter? att försöka stoppa våld med våld leder bara till att den sammanlagda mängden våld i sagda samhället ökar, om det så än bara rör sig om hämnd mot en enskild individ.

dessutom finns ju problemet med oskyldiga som döms till döden på felaktiga grunder (existerar otaliga exempel, både på människor som släppts efter år i dödscell och människor som friats efter sin avrättning). sen existerar ju ett annat problem också, människors olika synsätt, i vissa länder är tillexempel utomäktenskapligt sex belagt med dödsstraff, detta kan ju knapast vara berättigat? dock så anser jag det enklare att fördömma och förbjuda dödsstraffet på ett globalt plan, snarare än att försöka förändra ett helts folk (eller en diktators) synsätt, traditioner och historia.

("huruvida en människa begått fruktansvärda handlingar är ju egentligen inte relevant när det kommer till frågan om dödsstraff. en handling en person döms och straffs för är ju redan begådd och straffets omfattningen kan således omöjligt vara till hjälp för någon, vare sig offer eller anhörig")

Hur fan kan du veta det? Har din dotter blivit våldtagen och mördad? Jag skulle gärna se min dotters baneman få en giftspruta i armen (om hon nu hade blivit våldtagen och mördad). Har du någonsin funderat över hur man som anhörig reagera inför något sådant. Har du någonsin gått utanför din kommunistiska tankevärld och tänkt dig in hur verkligen fungerar?

om du hade läst hela mitt inlägg hade du sett att min nästa mening var följande: "det finns dock ett undantag - hämnd!"

och hur jag kan veta det? tja, det har ju varit ett vedertaget faktum ända sedan humes dagar - orsak föregår verkan. det kanske är en av de få saker vi kan vara absolut säkra på här i världen. så om min dotter vore våldtagen och mördad så finns det inget vare sig jag, staten eller någon annan kan göra för att ändra detta faktum, det är en fullkomlig omöjlighet, det går inte att ändra det förflutna. och nej, min dotter har inte blivit våldtagen och mördad, och just därför kan jag även bedömma frågan utan att låta mina känslor ta överhanden, och jag anser att det är precis det som utmärker ett rättvist rättssystem, det vill säga att det bygger på rationella principer och inte på tillfälliga impulser och hämndbegär.

dessutom har jag aldrig påstått att jag är kommunist, om du kunde ta och gå utanför... tja, så mycket tankeverksamhet verkar du ju inte ha så du kanske mest bara ska ta och gå ut, titta på stjärnorna och vem vet, kanske dyker det upp en tanke tillsist...

Ja, nu har jag gått ut och tittat på stjärnorna. Och det dök upp en tanke faktiskt. Jag har ju inte så mycket tankeverksamhet som du säger men jag skulle ändå förespråka dödstraffet om mina närmaste råkade ut för det som filmen återspeglar. I värsta fall skulle jag nog ta lagen i egna händer. Men jag frågar dig åter: är du säker på att du skulle skriva samma inlägg om samma sak drabbade din familj? I så fall är du en bättre människa än mig och det förmodar jag att du är.

jag skulle aldrig förespråka dödsstraffet eftersom jag av princip anser att det är fel. däremot skulle jag precis som du ta lagen i egna händer om detta hände någon jag älskade eller brydde mig om, så något är vi ju trots allt överens om.. (det jag menar är att en stat eller ett rättsväsende inte ska låta sig styras av känslor, jag eller du som individer kommer och ska dock alltid att göra detta!)

Absolut! Vad jag menar är att filmen utelämnar de frågor som rör de anhöriga och man ska tycka synd om Sean Penns rollfigur. Håller med dig om att staten inte ska styras av känslor eller hämdbegär även om vi alltid kommer att vilja ta lagen i egna händer om något skulle hända våra närmaste. Jag ber om ursäkt för att jag kallade dig kommunist, det är väl mina egna fördomar som fick fram den saken.

Ett liv är något stort, två är mycket större än ett. Om två personer mördar två andra personer så blir det två mindre liv.
Om man kollar lite närmare på de olika liven såg man att de två personer som utfört morden, däribland Matthew Poncelot, var de inte direkt mönster medborgare. I allmänhetens ögon är två hederliga medborgare mer värda än två grova brottslingar, vilka hade skipat de två hederliga vilket till synes inte är värdiga att leva vidare sina liv.

Man måste tänka en extra gång innan man avgör om man vill att en människa ska få leva eller inte, de är trots allt människor som lever men som Matthew har dödat och de kan göra det igen, med tanke på att han och en kompis utfört två mord kan man säga att 2-2=0 vilket gör deras liv meningslösa, men behöver de verkligen vara de?
Bara för att de har tagit två liv behöver det inte mena att de kommer ta fler och att de kan hjälpa andra individer under sina resterande levnadsår.

Men till en viss gräns borde de inte få sin rätt att leva, när de tagit för många liv och är en fara för samhället.

Men om staten tar deras liv, hur humant det än blir så dödar de en individ. Matthew kommer att vara minst lika död som de två liv han tagit och det kommer inte att göra dem mer levande, det ända är att han också kommer att vara död. Är det hämnd eller rättvisa?
I och med att en domstol med lagen på sin sida med motivation dömde honom så är det enligt lagen rättvisa, men så rättvist är det inte. Genom att skrämma folk från att döda genom att själv döda rättfärdigar man dödande som en lösning på att bli av med samhällets avskum.

En pliktetiker skulle titta på utförandet och utgå ifrån de lagar han/hon måste följa. Skulle kolla om någon krokade. Men i det här fallet var handlingen så grov att det var otänkbart att ge honom något lindrigare än dödsdom. Han var med och hjälpte till att brutalt avsluta två unga liv. Inget moraliskt dilemma som skulle kunna hindra Mr. Poncelot att dömas till döden.

Konsekvensetiker skulle mer titta på vad handlingen skulle leda till, t.ex. hur det gick för familjen, andra anhöriga samhället och Matthew själv.
Handlingarna den kvällen var mycket fel men då han var påverkad av droger och var hög så var det svårt att tänka klart och exempelvis bara strunta i sin kompis och låta de unga vara. Konsekvenserna var att två personer miste livet

Sinnelagsetiker ser på saken utefter vad personen tänkt innan. Var det genomtänkt eller impulsivt? Det skulle väga väldigt tungt eftersom det säger en hel del om han skulle kunna göra det igen.
Var ett sådant brott genomtänkt skulle han utgöra en fara för samhället. Hade det varit impulsivt kunde han ångra brottet på ett helt annat sätt, då är det inte lika säkert om han skulle göra det igen. Men ett ytterligare problem är att om han gick fri efter några år skulle han flytta tillbaka till sin mamma och efter ett tag med stor sannolikhet hamna i samma kretsar igen och på sikt utföra flera handlingar som skadar eller dödar andra individer. Så det viktiga i hela dramat är att få Matthew att hindras till att begå det han redan gjort igen. Men för det måste han hållas under kontroll, vilket han är i ett fängelse eller på death row.

Dödsstraff kan vara ett mycket bra verktyg för att få bort de allra värsta utan det bör utgå ifrån det och inte hur brottet har varit, alla förtjänar en andra chans. Då kan ett fängelsestraff passa bättre som ger den kriminelle en chans att tänka om och börja om på nytt efter fängelse vistelsen. Men om denne nu är helt hopplös och kommer troligtvis att så fort han kommit ut ur fängelset att döda någon så kan det vara en idé att döma han/hon till döden.
För om en person bara är en fara för samhället så finns det en anledning att döma honom/henne till döden. Dödsstraffet skall inte endast dömas ut för att en paragraf i en lagbok säger så utan för att det kan vara nödvändigt.
Oftast är lagen utformad för att döma just dessa, men det är svårt att se om någon kommer göra det igen eller om det är värt att ge någon en andra chans.
De som jobbar inom rättsväsendet kommer oftast från medel- och överklassen vilka ofta kan ha fördomar mot fattigare människor och anse att de är kapabla att göra om det igen, vilka de dömer till döden.